Länge sen sist.

Har varit lite dålig att skriva på sista tiden. Om man underdriver lite. Det har i och för sig inte varit så konstigt då motivationen efter säsongens sista tävling dalat ganska rejält. Lägg på det en säsongsvila som gör att man tappat formen ganska rejält. Sen kom mörket och sen den förskräckliga snön. Dock har jag stretat på och tids nog återfann sig något man kan kalla form. Nu kör vi inne på kvalitetspassen men ute resten av tiden. Har förut kört mycket band på vintrarna men eftersom att man har en lite mer ansträngd ekonomi nuförtiden har jag prioriterat bort det. Och gissa om man får kämpa i snödrivorna. Ganska bra träning iof men för mycket av det goda har satt sina spår. Ömma lår, ömma höfter och ömma vader. Framförallt låren. Därför ser jag nu med glädje fram emot lite töväder.

Har gjort två bra pass i veckan. Det första med Gunnar Duren som gäst-tränare på ett 10x400m med 1min vila. Det avverkades med 68or i snitt. Sedan ett klassiskt 10x1000m med tänkt 10km fart som jag lyckades klämma in med ett 3:12-snitt. Så formen finns nog allt där igen.

Har även fått ett gäng lekkamrater på träningarna som håller mitt, eller till och med snabbare än mitt, tempo. Det är framför allt den unga Otto Kingstedt som har svårt att hålla i tyglarna när vi drar iväg på intervallerna. Jättebra hjälp när man som jag själv inte är så naturligt snabb.

Tävlingsstart för kommande säsong närmar sig och första tävlingen är redan på nyårsafton nere i min nya hemstad Göteborg. 10km landsväg skall avverkas och formen skall kollas av. Förra året gjorde jag 34:22 (lite besviken) men jag tror chanserna att slå det i år är relativt höga. Hoppas på en sub33 tid som avstamp inför 2013.

Har Inte skrivit någon årssammanfattning och vet inte om jag orkar det så jag listar här iaf. min egna lilla positiva lista för det gångna året som jag tar med mig in i det nya:

• Tränaren - Min egen coach och tränare Anders Berglund. Skriver träningsschema och engagerar sig. Lyx!
• Träningen - Inga större skador och sjukdommar. Landar nog någon stans på 530-540mil. Jämför 2011 med 464mil.
• ALJ-Open - Kanske mitt bästa lopp 2012. 32:08!
• Terräng-DM - Lite osäker på formen med ett starkt startfält tog jag silver på 12km.
• Premiärmilen - 33:23 några månader efter 34:22 i Göteborg. Inomhusträningen hade givit resultat.
• Berlin Marathon - Lite missnöjd över att ha missat 2:30 men ändock väldigt nöjd med tiden. 2:31:21.

Men nu blickar jag framåt mot det nya och förhoppningsvis ännu bättre 2013. God jul och gott nytt allahopa. Och glöm inte att springa snyggt.

Dubbla PB i Berlin

Dubbla PB blev resultatet av mitt bästa maraton hittills. Först på halva distansen och sen på hela. Svårslaget men det hade till och med kunnat bli tre PB om jag bara kunde göra negativa splits och inte klappat ihop på andra halvan. Nu klappade jag iof inte ihop men tappade c:a 1 1/2 minut. Men vi tar det från början.

Flög ner på fredagskvällen med tankarna någon annan stans än på själva maran. Har känt den senaste tiden att jag mer eller mindre blivit lite mätt på framgångar detta år. Det har gått långt över förväntningarna i år. Tex var målet att ta 33:00 på 10000m och för en vecka sen krossade jag det med nästan en minut. Det har för övrigt blivit PB på varenda tävling i år samt att det varit en hel del tävlingar på höstkanten fram till Berlin. Det har tagit på krafterna metalt och rent fysiskt, tror jag. Jag var av denna anledning lite likgiltig till det hela. Ett nytt pers förutsatte jag och ett nytt storlopp förväntade jag mig utan att riktigt gå in för det.

Mötte iaf upp min rumskamrat Mattias på Flygplatsen och vi tog oss efter lite irrande i Berlins kollektivtrafik-nät tillslut till vårt hotell som bara låg dryga kilometern ifrån starten. Sjukt skönt och slippa hålla på att bry sig om att släpa ombyte fram och tillbaka till racet. Käkade lite Pizza Hut på kvällen innan bestämde oss för att gå och lägga oss så att det inte skulle bli för sent. Det bara för att bli väckt dagen efter av att någon stod och bilade utanför hotellet så man vaknade kring 7-snåret. Vi kunde iof inte sova hur länge som helt för det stod en liten 5k runda på schemat samt att vi var tvungna och åka och hämta nummerlapparna och möta upp några andra med ungefär samma mål som jag och Mattias. Det blev tillslut vi och IF Götas, Anders Eriksson, som var minuten före mig i Stockholm i år, samt Ragnar Freij, som gjort 2:39 i Stockholm 2011. Alla hade väl inte haft superoptimala uppladdningar så jag fick ta på mig lite av favorittrycket.

Tyvärr måste jag klaga lite på Tyskarnas o-tyskhet när det gäller att effektivisera nummerlappsutdelningen. Man var först tvungen att ta sig igenom 3 olika mässhallar för att till sist längst in komma till området där de delades ut. Det tog kanske runt en halvtimma om inte mer. In till sista mässhallen var det en tjock kö och till själva nummerlappsutdelningen var det ännu en tjock kö. När vi lämnade mässan var det iof ganska perussiska och organiserade köer in men en för varje mässhall och dessa var ganska långa. Den längsta utanför hela komplexet var på kanske 200-300 meter. Inte så optimalt att stå och köa massa dagen innan en mara. Annars är hela eventet superbra och väldigt bra osganiserat.

Till själva loppet. Vi hade lyxen av att ha frukost på hotellet som öppnade redan vid 5, starten gick 9 så det är hela 4 timmar innan. Springer jag här igen blir det definitivt samma hotell. Satte i mig massa kaffe och två frallor och hoppades att man kunde göra sina buissness innan själva loppet på rummet. Med en halvtimma kvar till start valde vi att lämna hotelrummet för att jogga bort till starten som vi kom fram till med 15 minuters marginal till start. Lite nervöst häng och snack med diverse Svenska löpare innan starten. Väldigt lyxigt att få starta i grupp A bakom elitfältet. Det var kanske 200 löpare med tider mellan 2:20-2:40 som var sidade här. Bättre än Frankfurt där grupp A innehöll alla löpare mellan 2:20-3:20, tror jag.

Loppet startade och vädret var näst intill perfekt om man inte skall vara superpetig och klaga på den lilla brisen som blev lite motvin mellan km 12 och 27. Valde att starta med samma vantar som jag körde förra veckan på ALJopen. Dvs ordentliga skidvantar eftersom det var aningen kyligt när vi begav oss till starten. Jag har tyvärr den egenskapen att kunna bli ordentligt kall om händerna och om det är lite kallt så jag ville inte chansa. Allt rulla de på bra de första kilometrarna och jag låg på ett tempo runt 3:29 vilket borde betyda runt 2-3 sekunder långsammare med tanke på vad GPS-kockan brukar visa, dvs aningen för fort.

Ganska tidigt i loppet, det syns på den coola posen.

Låg i en klunga med bla Enhörnas Michael Kälebo, Anders Eriksson och klubbisen Colm OCallaghan. Det kändes bra fram till ungefär 5k då det kändes i magen, hållt. Skit tänkte jag, det här kan ju inte få förstöra dagen. Var tvungen att göra något. Försökte med ett gammalt knep farsan har lärt mig, men som sällan funkar och inte funkade nu heller, andas in i två stötar och andas ut i en. Till sist fick jag för mig att slänga vantarna och vips efter någon km var hållet borta. Det flöt vidare på ganska bra utan att förta mig. Hade dock velat ha en lite lättare känsla i kroppen. Milen passerades, sedan 15k och snart var vi i klungan uppe vi halvpasseringen. Såg klockan när vi passerade sträcket och den visade något i stil med 1:14:45. En halv minut långsammare än planen. Blev nu lite frustrerad och lämnade min klunga med sikte på en större klunga en 10-15 sek framför. Blev en jakt som jag aldrig lyckades med. Dock kunde jag plocka lite löpare som droppades från den gruppen och det blev folk som jag passerade och passerades av flera gången ända fram in i mål. Blev således ganska så solo resten av loppet efter halva. Fick även lite smärtor i ryggslutet. Ingen som gjorde att jag inte kunde springa på men lite irriterande. Insåg någonstans runt 3 mil att det skulle bli svårt att ta 2:30 denna gång. Jag kämpade dock på och hoppades på att trenden skulle vända. Drog i mig sista vitargo gelen vid 37, brukar ta en vid 20, 25 , 30 och 35. En god sort som smakar typ smält popup/calippo (GB-Glassen), mycket gott faktiskt. Den sista glömde jag dock lite bort i all hast när jag försökte bedriva lite huvudräkning för att räkna ut hur jag låg till. Det är inte många hjärnceller som funkar som de ska när det är halvmilen kvar till mål. Man vill egentligen bara sluta och lägga sig och gråta i en hög eftersom man är en sån veklig. Tappade lite till  fram till 40k och var upp på 3:40/km innan det blev "upplopp" med två km kvar. De två sista km klockade enligt gps-klockan på runt 3:24. Kunde trycka på bra hela vägen in i mål och det snurrade till i skallen så jag var tvungen att hålla balansen mha av ett staket. Någon kom fram och kollade hur jag mådde. "Im ok", tror jag att jag fick fram. Vände mig om och såg Colm komma springande in i mål ca minuten efter mig. Fick en kram och det blev lite tjattrande efter målgång om själva loppet. Colmen var mycket nöj med tanke på hans dåliga förberedelser. Vi vandrade vidare och stötte på en dansk så vid 48 års ålder gjort sin bästa bara på 2:33, respekt. Det betyder att man har några år att spela på. Gick till massageborden och fick lite välbehövlig knådning av ömma muskler. Dock fick jag vänta lite på ölen som jag sprungit och drömt om de sista 12km. Var inte alltför sliten direkt efter målgång men nu några dagar efter känns det ändå lite i låren men inte mycket mer. Hade hoppats att kunna pressa mig lite mer men jag är ändå ganska nöjd med att ha kunnat skrapa av 7 minuter på mitt pers från Frankfurth för 11 månader sen. Är kanske lite för vek mentalt i det svåra partiet mellan 30 och 40km.

Klubbisarna

Efter loppet brev det lite brådis eftersom mitt flyg gick redan 17:30 så det blev en snabb pizza och öl innan jag och Mattias drog ut till Tegel-Flygplats med direktbuss från Centrastationen (Hauptbanhof). Började bli lite lätt illamående som inte släppte förräns jag landade på Arlanda igen. Drog ett Meal på max på vägen hem från flygplatsen och aldrig har en Milkshake smakat så gott.

Som helhet är jag ändå ganska nöjd även om jag hade hoppats på något mycket bättre. Marathon är inte lätt och det tar sin tid att bli bra på det. Just nu känner jag mig ganska så revanchsugen. Kanske det blir ett försök mot drömgränsen redan på Stockholm Marathon nästa år, annars blir det definitivt nästa höst. Får se vilken mara det blir då men just nu är jag lite sugen på Frankfurth igen. Amsterdam finns ju också som skall vara ganska snabb.

Kan även ta och rekommendera loppet som är väldigt tyskt organiserat (bortsett från nummerlappsutdelningen). Starten var väldigt lyxig då jag stod precis bakom eliten. Det var massa folk utmed nästan hela banan som väsnades och skrek hela tiden. Tyvärr var jag alldeles för fokuserad på själva loppet för att riktigt kunna uppskatta allt runt omkring.

En tanke som slog mig var om det verkligen är så mycket lättare att springa Berlin jämfört med många andra maror. Man ligger och maler på samma tempo hela tiden i och med att det knapp finns några små backar eller utförslöpor. I Frankfurth var det lite backigare och man får ju ändå vila sig lite efter en liten backe på utförslöpan efter. Dessutom är nog många av de platta rakorna i Berlin lite motlutiga som man inte märker. Jag vet inte, kanske det inte är så. Att den är snabbare än Stockholms bana är det inget snack om.

Nu längtar jag bara tills träningen drar igång inför nästa säsong i och med att jag räknar att denna säsong numera är avslutad. Vill komma tillbaka till grundträningen och bara köra på massa sköna pass och inte känna pressen av att alltid vilja springa bättre än jag någonsin förut gjort på en tävling. Jag vill komma tillbaka som en ny och bättre version. Jag är som sagt lagom nöjd men massa revanchsugen. Det bådar gott inför den tunga vinterträningen för vips så är det snart vår igen och alla roliga tävlingar drar igång igen. Nu ska jag dock vill i 2 veckor. Hur ska det gå?

1 Vecka kvar

Har varit dålig på att uppdatera på ett tag nu igen. Som vanligt beror det på mycket annat i livet. Försöker skriva en gång i veckan. Brukar bli när jag pendlar från hemmet (det nya i Göteborg) till arbetet (i Stockholm). Tänkte göra så förra helgen men tyvärr sa kroppen ifrån på allvar efter 3 veckor med ~16mil/vecka så det blev massa sömn istället. Det hårdaste jag tränat hittills någon gång och det var på gränsen till för mycket och lite därtill. Körde lite lätt förr förra veckan men känslan var allt annat än god och det blev 3 dagars helvila. Hade samma känsla som jag hade i Julas och då körde jag på med träning iaf och blev ännu mer sänkt. Då tog återhämtningen ett par veckor. Nu kunde jag vara igång på ett par dagar och nu känner jag mig nästan fullt återställd. Bör vara 100%-ig om en vecka till säsongs-avslutningen och en av säsongens stora mål i Berlin.

Det har alltså blivit 3st 16mils veckor följ av två på 9-10mil där den första blev förkortad till endast 6mil inklusive 3 dagar helvila. Denna vecka avslutades idag med 17 sköna km efter den sista bantävlingen för säsongen igår. Nästa vecka blir lugn med 6x1000m på tisdag och en 30min distans på torsdag. Annars blir det rätt lugnt fram till tävlingsdagen.

Träningen den gångna veckan blev som följer:

Måndag: Testlöp för att känna av kroppen efter helgens kroppsliga genomklappning. 11k i 4:48 och puls på ~124. Ok för att köra intervaller dagen efter.

Tisdag: 12x50sek backe + 3k tröskel på bana. Mycket komfortabelt fartpass. Ville inte riskera något onödigt. Tävling på Lördag så det vara bara dumt att ta ut sig för mycket.

Onsdag: 11k lugn lättdistans från Tulling Pendeltågstation och hem.

Torsdag: 10x400 med 1 minuts ståvila. Inte för hårt med tanke på tävling på lördag. Körde med snitt på 70sek och råkade dunka in sista på 67 :). Har nu fått lite sparring av nyinflyttade Hakarpspojkarnas Jonas Linderholm som körde på lite hårdare och jag gick såklart i rygg.

Fredag: 6k Lättdistans + 5x30sek stegringar.

Lördag: ALJOpen 10000m, DM för Stockholm, 32:08 och pers med 17sek. 4 i loppet och 3:a i DM. femmorna på 16:04 och 16:04. Totalt 16km inklusive upp- och nerjogg.

Söndag: 17km Lättdistans på inte så fasligt slitan ben. Ganska kupperat och 4:28 i tempo samt 124 i puls.



Hade förhoppningar att kunna dunka in en tid under 32 minuter på 10000m igår men med tanke på hur sliten jag har känt mig innan blev jag ändå väldigt nöjd med att kunna putsa perset från Långlöparnas med 17sek.
Det fanns inte så många ryggar som jag såg innan på startlistan som kunde tänkas hjälpa till med draghållningen. Det skulle i så fall vara Niklas Sydow som inte kom till start eller M Mustaniemi som jag trodde skulle springa men som inte ens var anmäld. Sedan var det Ababa Lama och Napoleon Solomon båda med betydligt bättre pers än mig. 30:11 resp. 31:15. Det var i alla fall perfekta förhållanden i år, ca10 gader mulet och lätt duggregn. Valde att starta i shorts och tävlings t-shirt samt skidhandskar (Se bild nedan). Rädd för att bli för kall om fingrarna valde jag de tjocka handskarna och det skulle visa sig bli ett vinnande koncept (eller kanske är det mitt för tillfället långa slutspelsskägg, vem vet). Rädd för att hamna i trassel från början gick jag upp och lade mig i rygg på solomon i sisådär 100m sedan seglade han och Ababa iväg och jag blev lämnat i ett vakum mellan den undskyende Napoleon och klungan bakom innehållande bla Andreas Bergstedt och Brian Nielsen. Det kändes dock lätt och varven rullade på på mellan 75 och 78 och halvan gick på lätta 16:04. Mitt i allt blev man förståss passerade av Ababa som siktade på en tid under 30 blankt. Vad som var lite förvånande var att jag inte hörde en löpare utan två och det kunde i det läget inte varit Napoleon som jag hade i mitt synfällt. Det var Fredrikshofs Brian Nielsen som hade dragit en tok-200ing och hängt på Ababa mitt i loppet och kommit upp i min rygg. Friskt vågat tänkte jag, trodde dock inte riktigt på hans satsning så jag tänkte att jag inte skulle bry mig om att släppa upp honom och hjälpdra. Tycker faktiskt det är ganska skönt att få stå för draghållningen själv så länge det inte är motvind (vilket det inte var för dagen). Sagt och gjort varven började staplas på varandra och jag varvade nu vissa av löparna. Det började nu bli lite jobbigare och det blev vanligare med 77 och 78-or. Benen var dock fräscha och fina. Trummade på förbi 7km och 8km och därefter är det lixom slutspurten mot mål. Var bara att trycka på lite extra och inte tappaför mycket. Bara och bara kanske man inte skall säga, man är mycket trött nu men efter 8 blir det lite mental nerförsbacke och man kan börja hala in varven, som är 5. 3 varv kvar och slutvarvet ringde samtidigt för Ababa, hängde på i kanske 100m. 2 varv kvar och slutvarvet ringde för "Nappe", hängde på också honom i kanske 100m. Gjorde ett 75-varv och gav mig ut på sista med alltjämt Brian i hasorna. Efter sista kurvan tackade han för draghållningen och drog på en spurt jag inte mäktade med. Hakade dock på så gott jag kunde och kunde göra ett fint 72-varv och inkassera det nya PBt på 32:08'36. En spya som låg i halsen konfirmerade att jag gjort allt jag kunnat för dagen och sub 32 får vänta till nästa säsong. Man får lixom ta det bit för bit. Blir ju inte roligt att ta alla gränser för fort. Målet med denna säsong var ju ändå "bara" att gå under 33 och det har jag gjort med råge. Det blev som sagt en 4:e plats i loppet och Brian snodde "min" silverpeng på DM. Men vad gör det jag tjänade två Guinness på kuppen som draghållare och det gör ju alltid en Långspringare lite gladare.

Tre glada DM medaljörer, Jag, Nappe och Brian

Några varv in, solo, bild by MaraMackan

För den som är intresserad av att följa Berlin och oss snabba grabbar lite närmre kan jag rekommendera att hålla koll på dessa herrar som alla har samma dröm. Dvs springa i mål innan 11:30 på Söndag.

#30351 - Carl Wistedt - Huddinge AIS

#21269 - Colm OCallaghan - Huddinge AIS

#14933 - Michael Kälebo - Enhörna If

#14695 - Mattias Jonsson - Solvikingarna

#9301 - Anders Eriksson - IF Göta

Hälsoloppet 2012: Ett litet referat

Hälsoloppet är ett lättsprunget landsvägslopp som min klubb arrangerar. I går hölls det för 4:e gången i optimala soliga sensommar-förhållanden. Vi hade förhoppningar om deltagar rekord detta år och redan innan loppet hade det nåtts. Detta samt ungefär 100 efteranmälningar gjorde att det blev lite över 400 deltagare på sträckorna 10 och 5-kilometer. Elit-fältet var riktigt tufft med hårdingarna Fredrik Uhrbom från Spårvägen, svenska mästaren i maraton, och ex Huddinge-löparn John Kingstedt. Bakom dessa huserade bland annat jag och Otto Kingstedt från arrangörsklubben, Fredrikshofs löparna Niklas Sydow och Brian Nielsen samt Hässelbys Niklas Andersson. Övriga Deltagare från min tränings-grupp var Robert Holmgren och Alberto Ramos, resten fick hjälpa till som funktionärer eller farthållare. Det senare som visade sig väldigt uppskattat av deltagarna och speciellt, vad jag förstod, de som kunde bli dragna till en tid under 40 minuter. Där stod de erfarna löparrävarna Colm OCallaghan och Ulf Eriksson för farthållningen.

Detta var första gången som jag sprang loppet och enligt mina klubbisar skulle det vara en av de enklare 10k landsvägsloppen i Stockholmsområdet. Det är en varvbana där de första 3,5 kilometrarna är mer eller mindre utför sedan en kort liten backe, en slät liten motraka på 200m och sedan flackt in till varvningen. Som gjort för pers med andra ord.

Tyvärr vart jag lite sen till starten så det blev inte mycket till uppvärmning. Det blev c:a 1k lätt jogg och några små stegringar lite smått stressad. Men men inte så mycket att gräma sig över. Bara att bita ihop och köra den inledande sträckan som uppvärmning. Dessutom var jag ganska nertränad med 16mil i benen från föregående vecka. Det verkade vara de andras situation också av de jag skulle fajtas mot/springa med. Brian, Niklas och Sydow indikerade samma sak. Vet inte om det är bra eller dåligt för genomförandet men jag tycker det alltid är lite skönt att snacka bort lite nervositet innan loppet och ha som bortförklaring om det inte skulle gå som tänkt. Jag känner i alla fall att man blir lite mer avslappnad då. Jag var i alla fall seg på träningen dagen innan, framförallt i låren precis ovanför knäna.

Hade snackat ihop mig lite innan med Sydow där vi skulle hjälpdra lite första varvet då han skulle ta den första halvan och jag den sista in mot varvning. Sen var det fri fart som skulle gälla sista varvet. Ett upplägg på 16:20 på de 5 första km och sedan en förhoppningsvis snabbare andra halva.

Jag kunde i trippa iväg ganska enkelt i starten. La mig bakom/bredvid Sydow ganska omgående. jag är tyvärr ingen hejare på utförslöpning men jag förökte slappna av och hänga med i tempot. Vi vart ganska snabbt en grupp om c:a 5 löpare. Uhrbom och John Kingstedt (den äldre brodern till Otto) samt Otto gick loss i en egen klunga som sakta men säkert försvann iväg. Vi kunde ligga där bakom och mata på i vårt eget tempo och vänta in andra varvet. Niklas Andersson och Brian släppte straxt innan varvningen men där kunde vi plocka upp Otto som i sin ungdomliga iver nog gått ut lite väl optimistiskt. Det blev sedemera han, jag och Sydow som gjorde upp om den mest ovissa 3:e pallplatsen. Uhrbom kunde ganska lätt jogga hem segern på 31:52 och straxt där bakom sprang John in på straxt över 32 minuter. Kände vid varvningen, som passerades på 16:22, att benen inte hade något tryck kvar. Ville dock väldigt gärna in på en tid under 33 på landsväg i år så det var bara att mata på. Lät Sydow och Otto rinna ifrån lite och de var kanske 10m framför som mest. När 8km passeringen nåddes kunder jag dock jobba ikapp och den svåraste mentala biten i ett 10k lopp, den mellan 6-8km, var avklarad. Den sista kilometern in mot mål kunde jag också rinna ifrån och glida in på en 3:e plats och samla in det nya perset 32:51 efter ett något långsammare andra varv på 16:29.


Bakom mig kunde även klubbisarna Robert och Alberto glida in på finfina tider. Robban med nytt rekordet på 36:20. Där har vi nog att vänta en sub36 tid inom en snar framtid. Albero kunde glädja sig åt en det bästa loppet på mycket länge och gled in på 34:34.


Allt som allt ett riktigt trevligt lagom stort lopp som har potential att växa lite till nästa år. Skön speaker vid målområdet som kommenterade målgångarna och intervjuade folk efter loppet. Kan vara lite si och sådär med vissa lopp ibland. Fick beröm av denna (Mr. Kingis) innan loppet för mina framsteg i år, vilket var kul å höra. Folk var allmänt väldigt nöjda med loppet och sina resultat vilket bör glädja Mr. Hälsoloppet a.k.a. Anders Berglund a.k.a. våran tränare och coach. Folk hade även letat sig ut längs vägen i sensommarvädret och hejade på löparna. Sånt är alltid kul och ger alltid en extra liten boost.

Detta var ett skön uppvärmning och form koll inför Berlin Maraton som nu bara är en månad bort. Misstänker att fler var här i samma syfte inför Stockholm Halvmarathon och Lidingöloppet som är i knutarna. Nu är det två veckor kvar av hårdträningen sedan 2 lätta veckor och sedan höstens stora mål.

Startfältet, bla Anna Rahm, Uhris, Jag, Sydow, Ramos, John och Otto Kingstedt

1 till 5, lägg märket till Otto's min.

Jag med Sydow på släptåg.

Berlin och så

Ibland är en vilodag jobbig, oftast gillar jag den inte. Inbillar mig ibland att den är onödig. Jag vet att den gör gott för kropp och knopp. Idag är den dock extra efterlängtad. Har precis avverkat 1 av totalt 3 hårda veckor inför Berlin Maraton. Totalt blev det 160km som avslutades igår i min nya hemort Kviberg utanför Göteborg med en 33km långpanna. Dessutom genomförde jag förra helgen monsterpasset numero uno. Ett långtröskelpass á 20 minuter i maratonfart + 10 minuter i halvmaratonfart + 5 minuter i 10 kilometers fart. För mig blir det 3:33-3:26-3:16 ungefär. Sedan kör an denna trappa 2 gånger med 2 kilometers mellanjogg. Detta självplågeri-pass som slutade på 34km i en snittfart på 3:53 kan man inte köra för ofta vilket min arma kropp signalerat. Tror det delvis är detta pass plus denna vecka som gör att jag känner en liten längtan efter lite villa.

Säsongen börjar så sakteliga lida mot sitt slut. Le Grande Finale är inte så långt bort. Faktum är att det ska bli lite skönt. Har kunnat börja reflektera över den gångna säsongen och vad känts rätt och vad som känts fel. Vet att jag tappat lite maraton-sug efter Stockholm men det ska bli kul att avsluta säsongen i Berlin. Det ska även bli lite skönt. Tror att Stockholm satte sina spår rent mentalt. 1 och 1/2 månad återhämtning blev det och allt man ville var att träna och tävla. Bantävlingar kan man köra kanske 1 i veckan och det är kul. Maraton är också kul men det blir så lång tid emellan och man förlorar en del viktig träning på varje maraton-lopp man kör. Det är i och för sig det som är charmen men jag börjar känna att det är fler sträckor som jag vill satsa på innan det blir för sent. 3000m och 10000m är de två roligaste. Det ska därför bli skönt att avsluta i Berlin och börja om på en ny kula. De två nya målen blir att få springa inomhus SM på sträckan 3000m samt SM på 10000m nästa sommar som lite turligt går i Borås nära Götet. Maraton kommer förstås finnas med i bilden och jag kommer springa Stockholm nästa år. Däremot kommer mycket av kvaliteten av träningen ligga med fokus på de kortare sträckorna. Sen kom även det där med semester in i bilden. För egen del tyckte jag det var jobbigt att bedriva en strukturerad och seriös träning när jag försöker ta dagen som den kommer och kanske inte vet vad som skall hända härnäst. Har fått inse att det inte är OS man tränar för och att man måste kunna prioritera andra saker ibland. Vi får helt enkelt se vad som händer nästa sommar, det är dock långt dit och innan dess kan jag tillryggalägga många härliga kvalitativa kilometer :)

3000 meter härlig smärta.

Efter en del tävlande på sista tiden, ett ganska hårt Lördagspass 60minuter lättdistans plus 20min i halvmarafart(3:26), och längsta långpasset efter maran i Söndags (31km, skulle egentligen vara 28) var det då dags för nya favoritdistansen. 3000 meter på Vikinglinespelen, på hemmaplan, Källbrinks IP. Man får springa snabbt, man får verkligen ta i och det är över relativt fort. Hur bra som helst.

Detta är mitt blott andra försök på distansen och efter min överraskande goda tid inomhus i vintras(9:03) var jag ganska övertygad om att jag skulle kunna plocka en sub 9 tid denna kväll. Men som med alla distanser när det gäller löpning kan man inte bara plocka hem en tid även fast man är tränad för det. Man behöver också ha ett vältränat pannben eftersom att hur man än vrider och vänder på det är det jobbigt, för alla som försöker göra sitt bästa.

Denna dag (14/8) var jag som brukligt lagom loj och seg i kroppen och inte alls sugen på att köra hårt. Oftast brukar det vara så att kroppen känns allmänt seg men huvudet är på g när det är dags för tävling. Inget att göra så mycket åt, bara att kötta liksom.

Startlistan var ganska god och jag såg några namn som var något snabbare eller ungefär lika snabba som jag. De båda Oxelösunds-killarna från SLK Oxelösund, var där, båda körde 5000m på Enhörna Challange samtidigt som mitt PB sattes för någon vecka sedan. Då hade de 15:10 samt 15:27 så jag tänkte att jag hänger på den lite långsammare ynglingen, Marcus Carlsson(-92), hela vägen så slipper jag göra något jobb alls. Perfekt. Även en Uppsala löpare, Jonatan Alvaeus, kände igen namnet men inte mer än så men jag misstänkte att han skulle vara vass.

Det visade sig att jag var seg denna dag. Han inte reagera när startskottet gick och hamnade mitt i klungan av alla löpare i mitt heat c:a 15-16 stycken. Efter att ha hajat allvaret fick jag gå ut och ta en ytterkurva för att hinna ikapp min tilltänkta lok. Det gick som smort och jag låg bakom och gnetade. Märkte dock att farten mattades lite så utan att tänka alltför mycket gick jag om och drog upp den igen. Tänkte inte missa 9 gränsen igen pga en alltför dålig öppning. Första 1000 metrarna gick efter fartökningen på jämna 3:00. Nu började det bli jobbigt på riktigt. Ensam där framme, alldeles för långt från den andre Oxelösundarn, Andreas Jansson(8:48), fick jag själv stå för farthållningen och tampas mot mina huvud-demoner. Kämpade mig dock igenom den andra kilometern på 3:01. Kände att jag började komma igång samtidigt som jag började bli riktigt trött, konstig tanke men det fanns nu massa  kraft i benen. Bara 2 1/2 varv kvar. Bara att köra. Blev 2 stycken 72or på den 3:e och näst sista 400ingen. 72or på 400 är 3:00 fart vilket ger 9:00 som sluttid. Kanon bara att spurta i mål nu. Drog även detta sista varv ända in på upploppet då de två som legat bakom mig tackade för sig och gick om. I sådana situationen har jag som långdistansare inte mycket att säga till om. Det ska bli bättring på det i höst inför inomhus SM på 3000. Kunde iaf hänga med hyfsat på de sista 100 metrarna mot mål och slänga mig på backen efter målgång. Ingen spykänsla, ingen känsla av att ha maxat total och jag var på benen ganska fort igen. Var väldigt nyfiken på tiden. Försökte räkna när jag gick ut på sista varvet vad jag behövde göra för att komma under 9:00. Huvudet fungerar dock inte riktigt som i normala fall då och jag trodde det var kört. Ja jag var nästan säker. Ställde mig in på att det kanske skulle bli 9:01 någonting i bästa fall, iaf ett PB, det borde jag ju mäktat med. Coachen så inte sådär jätteövertygande glad ut så jag befarade det värsta. Typ, kanske PB i bästa fall. Så jag blev ganska förvånad när jag såg att han knäppt av 8:55. 8:55! Det var en lättnad. Nu hade jag klarat av det. Äntligen under den magiska gränsen. Det visade sig senare att jag gjort sista varvet på 67 sekunder, alltså 5 sekunder under det tempot man måste hålla på 400m för att gå in på 9minuter. Det blev alltså en sista kilometer på 2:55. Så 3:00+3:01+2:55=8:56 vilket var vad det tillslut blev på det officiella resultatet. 8:56'27. Sprang in som 4:a, 3an hade 8:56'01 så jag hängde visst med ganska bra där i spurten ändå. Svårt att ha koll när man springer de sista metrarna mot mål på ett sånt här lopp. Medvetandet är inte riktigt på topp då så att säga.

Hur som helst mycket nöjd med genomförande och resultatet. Bra träning för pannbenet. Borde om jag toppar lite mer och inte gör en 10000m tävling 5 dagar innan kunna skrapa bort ett par sekunder från detta resultat. Men det får nog bli i vinter när jag lagt om träningen och ha fått köra mer mjölksyreträning och kortintervaller. Det ser jag fram emot. Nu är det dock fullt fokus på maran och på Lördag väntar ett mördarpass. Aaaahh denna härliga smärta. :)

7 Veckor kvar och 2 nya Pers

Med bara 7 veckor kvar till Berlin Maraton har träningen nu igen dragit igång på allvar. Kroppen känns äntligen helt återhämtad och passen flyter på en efter en med goda resultat. Så även de bantävlingar som är inplanerade för att få upp speeden i kroppen. Sedan förra inlägget har jag hunnit sprungit både 5000m och 10000m på bana. Båda två har gett  goda resultat och lämnat mig med en del stora förväntningar inför Berlin.

Den 1/8 åkte jag med två klubbkompisar ner till Enhörnas hemmaplan i Södertälje för att avverka 12 1/2 varv på den sköna hårda tartanen i nästintill perfekta förhållanden på den vindkänsliga planen. Efter 15:34 senast på stadion var jag nu inställd på att kunna göra en tid under 15:30. Med en del duktiga löpare på plats och framför allt Enhörnas Patrik Sällstedt borde det finnas en god chans att få en bra rygg att gå på. Var dock inte mentalt inställ på att rulla varven för att nå en sån tid, kände mig seg och trött. Det är som brukligt dock en av de bästa tecknen på att jag har något stort på gång. Gick efter start ut på ett tempo som skulle vara något långsammare än vid förra tävlingen då första km gick på 3:03. Nu blev det dock inte stor skillnad då första gick loss på 3:04. Drog även en liten klunga innehållande Sällstedt och en Oxelösunds kille. Efter den första km gick båda om och Sällsted försvann iväg och jag misstänker att han var sugen på Grahlens tid på Stadion veckan innan då han slog till med ganska fantastiska 15:13. Kilometrarna flöt på och jag låg hela tiden en bit efter de två. Jobbade mig ikapp Oxelösunds-killen och vi växeldrog lite. Hade inte super-koll på tiden men coachen skrek allt som oftast 74 eller 75 på varven vilket innebär ungefär 3:05-3:07 och en sluttid runt 15:30. 3:06 är ju exakt 15:30 så jag kände att nog att det var inom räckhåll. På sista km började vi jobba ikapp herr Sällstedt. De två sista varven blev dock de långsammaste på 76:or och inför sista krävdes ett 71 varv för att gå under. Det räckte precis och jag gjorde ett 70.5 varv och passerade Enhörna-löparen på upploppet. Det blev 15:29.7 på min klocka som också blev den officiella tiden då tidtagningen fallerade just under min målgång, tyvärr. Men coachen var noga med att inte knäppa av för tidigt så det kändes som en trolig tid. Skönt att klara av det mål som vi hade att upp i den sista(?) 5000m för säsongen. Får klura på tidsmål inför sträckan nästa säsong men någonstans ner åt 15:10 borde vara möjligt med ett års träning och ner under 15 som ett långsiktigt mål.

I Torsdags var det då dags för Långlöparnas Kväll. Ett kanonarrangemang även i år och även i år ett fantastiskt startfäll i A-Heatet. Tyvärr för i år hade jag dock inga ryggar att gå på. Planen var att gå ner mot 32:00. Borde ha kapacitet till de med tanke på min 5000m tid från förra veckan. Mustaniemi som nog har samma kapacitet som mig på 10000 skulle dyka upp enligt startlistan men var den enda i A-Heatet som inte kom till start. Visste även att Martin Kjäll-Olsson hade en tid från i år på 32:08 men han satsade högre än så ikväll och gick ut med en för hård öppning för att jag skulle kännas bekväm med den. Istället skulle jag hamna i ett vakuum bakom den gruppen och en grupp, som jag ledde, med Andreas Bergstedt, Enhörna, Colm OCallaghan, Huddinge och Niklas Andersson, Hässelby. Längre fram fanns även Erik Anfält från Örebro som gick ifrån i ett tempo i början som jag inte kände fanns i kroppen. De 2 första km var även de tyngsta och jag började undra hur jag skulle klara av mitt mål. Började även fundera på om sub 33 var möjligt. Växte dock in mer och mer i loppet, som passerades halvvägs på 16:15, 15 sekunder långsammare än tänkt plan. Dock så kändes det nu bättre och bättre och jag lyckade plocka några placeringar fram till mål. Kände mig faktiskt nästan urstark på slutet. Insåg dock att sub-32 loppet var förlorat men jag ville göra en så bra avslutning som möjligt. Kunde efter ett sista 72 varv spurta in på fina nya perset 32:24 med 16:15 på första 5k och 16:09 på sista. Lite besviken och lite nöjd, känner att jag borde kunna plocka 10-20 sekunder på den tiden iaf. var faktiskt inte jätteslut efter loppet. Känns nu helt kanon i kroppen och även i knoppen. Riktigt sugen på att träna och tävla. har nu 3 tävlingar kvar till Berlin vilket är en 3000m nästa vecka på hemmaplan (Källbrink IP) där sub-9 borde vara en självklarhet nu, dvs om jag lyckas återhämta mig tillräckligt mycket efter senaste tävlingen. Sedan blir det 10k landsväg på Platta fina Hälsoloppet och 10000m på ALJ Open sista helgen innan maran. Då borde jag kunna puts mitt nya pers med ett antal sekunder. Sen så smäller det. Den 30 September. Stay tuned!

Här bakom Erik Anfält och före klubbkompisen Colm OCallaghan efter någon kilometer

Ganska fräsch på slutvarvet.

Tillbaka

Har varit tungt för ett tag nu, återhämtningen har gått långsammare än tänkte. Sedan åkte jag på något i vänster lår som farbror doktor på Access Rehab fick ta sig en titt på. Tydligen har jag rumpmuskler som inte aktiveras och då får rygg och lår arbeta mer. Har fått ett sånt där fint rehab/styrke-träningsprogram att köra några gånger i veckan. Bara med pilatesboll. Får köra det mest på jobbet iom att det inte hinns med annars. Måste se kul ut när man ligger där och lyfter bollen(se min arbetsstol) med två ben mot skyn, eller försöker göra armhävningar darrandes som värsta asplövet med benen mot golvet och händerna på bollen. Man är inte stark i de små muskler man fortfarande har i armarna hehe :).

Motivationen har inte varit på topp än så länge, men i takt med att jag kan börja köra som vanligt igen så tar det sig. Dock kan jag inte säga att Berlin Maraton som är om 2 månader är lika lockande och motiverande som Stockholm. Ska dock försöka göra ett försök mot 2:30 iom att klubbkompisen skall ner och göra den satsningen. Det spelar inte så stor roll om det skulle misslyckas. Tror att man måste försöka ett par gånger först och då är det skönt att få erfarenheten.

Just för tillfället är det dock satsning på att komma igång och då tävla mig lite i form. Har 2st 10000m lopp, 1st 10k Landsväg, 1st 3000m och 2st 5000m varav det sista kördes ett igår på Stadion. Det var inte värdens största startfällt men 6 tappra krigare som hade tagit sig till start. Tänkte köra på mot nytt pers, dvs under 15:43 men mitt egentliga mål var att se vart formen stod. Även ångloket Anders Grahl stod på startlinjen men han skulle visa sig bli en för svår motståndare/medtävlare. Han hade väl satt ribban någon stans runt 15:10-15:20 och det skulle bli en allt för snabb öppning. Istället gjorde jag mitt helt egna lopp från start till mål på ett vindstilla Stadion och såg Anders glida ifrån mer och mer för att passera mållinjen på fantastiska 15:14 och jag 20sek senare på sköna 15:34. Pers med 9 sek och nöjd att känna att formen är på g.

Nu är det bara att gneta på med träningen och ta nya tag om en vecka på 5000m på Enhörna Challenge. Förhoppningsvis ska jag med lite draghjälp kunna spränga 15:30-vallen. Ska försöka återkomma om en vecka, med det är mycket nu...

Nytt tillfälligt fokus

Det har nu gått 3 veckor sedan maran och kroppen börjar så sakteliga återhämta sig. Något långsammar än vanligt dock. Kanske inte så konstigt med tanke på vädret under loppet. Lyckades bara mäkta med knappa 2 mil första veckan, 9 den andra och hela 10 senaste veckan. Som sig bör blir man aningen deprimerad efter en mara. Man måste vila och kroppen beter sig inte som vanligt. Då är det bra att ha lite nya mål att sikta in sig på och något annat att tänka på. Turligt då att semester i Norge blev en bra avkoppling och något nytt att fokusera på. Normännen har nmligen något som kallas för backar, där jag spenderar semestern är dem även extra vanliga så några snabbdistanser eller banträning blir det inte tal om men lite styrka i backintervaller och distanser blir det månaga av. Tur också att norrmännen även har något som kallas Motbackelöp. Hittade ett lokalt sådant i Seljord i närheten av Notodden där jag bor. Tänkte att det skulle ju vara en kul utmaning för en maratonlöpare. 4km och 518 höjdmeter kan väl inte vara så jobbigt. Det blev det heller inte rent kontitionsmässigt i alla fall. Dock är mina ben inte så tränade för att klättra. Sedan har vädret inte varit det bäste så det blev nästan samma förhållanden som under Stockholm Marathon. Så det blev mycket lera och slit på vägen upp, dessutom är norrmännen ganska bra på just detta tävlingsmoment. Mötte en ung duktig långskidsåkare så jag fick nöja mig med en andra plats efter att ha dragit i 3,5 av de 4km. Rehaben fortsätter nu här någon veckan till sedan är det hem till gamla svealand för att sätta fokus på 5000m om någon månad. Men jag kan verkligen tänka mig att komma tillbaka och göra om detta tävlingsmoment nästa sommar. Får bara hoppas på lite bättre väder.

Starten har gått.

Straxt efter segraren, Sindre Höyord

Glad men skitig 2:a

Stockholm Maraton 2012: En kurs i överlevnad

Okej vi tar det från början.
Efter att ha suttit och kollat in diverse väderleksprognoser under veckan och hoppats på den som verkade minst miserabel fick man tillslut inse att det här skulle kanske bli de värsta förutsättningarna jag skulle springa ett lopp i (Jämför Los Angeles Marathon 2011). Det vara bara att bita i det sura äpplet, inte fan skulle jag ge upp bara för att vädergudarna inte var på våran sida. Här har man förberett sig i ett år då skulle knappt ett brutet ben och än mindre någon fjantig regnstorm kunna sätta stopp för det.

Mötte upp klubbkamratena på vägen på pendeltåget och det var skönt att kunna skratta gemensamt åt eländet och snacka bort all nervositet. Väl på plats ledde Christian, en van stadion besökare oss upp i skydd på läktaren där vi satt ett tag och begrundade vårt öde. Efter några uppvärmningsvarv inne på stadion bestämde jag mig tillslut för att leta rätt på omklädningsrummen som SM och elitlöpare får använda sig av. Såg Solvikingarnas Mattias Jonsson testa olika klädval ute i regnet längs ena långsidan så jag gissade att det var där någonstans man skulle ta sig in. Väl inne i värmen stötte jag på både honom, hans polare Ragnar Frej från Högby, morsade på Andreas Bergstedt Trångsviken. Såg flera välkända ansikten, Brian Buchtrup, Fredrikshov, Haben Idris Hässelby, Cederic scwhartser, Enhörna, jag det var många man bara set på bild förut. Satt och mös fram till ca 10 minuter innan start då regn-ponchon åkte på och jag begav mig ut i ovädret. Hälsade även för första gången på min klubbkamrat, Catharina Sundelöf, som också sprang i SM klassen.

Väl i fållan var det bara att stå och hoppa och springa lite fram och tillbaka för att hålla värmen. Man var duktigt sugen på att bara komma iväg för att slippa stå där och frysa. Så tillslut gick startskottet och iväg bar det. Kändes lugn och kontrollerat redan från start. Försökte hela tiden köra i ett eget tempo utan att bry mig om andra och klungor. Kanske var ett dumt val såhär i efterhand eftersom jag gick själv över västerbron första varvet och passerade första 10k på 36.43 (3:40 tempo). Här kom Anders Grahl ikapp och förbi. Kändes som ett för snabbt tempo för mig, ville hålla mitt flow. Märkte att han och två av hans klubbkamraten bildade en klunga på en ca 10-12 löpare som konstant var ungefär 100m framför mig.

Vid 19k väntade syrran och morsan för att langa den första gel:en som jag tryckte i mig omgående. Vände straxt därefter upp i motlutet mot halvmarapasseringen och fick här första gången känna på ordentlig motvind. Fram tills nu hade det endast varit blött och kallt. Dock hade låren börjat klaga redan vid 17k, och de gjorde sig mer och mer påminda. Kanske man skulle valt långa tights ändå, fast å andra sidan hade de bara blivit kalla och genomblöta ändå.

Passerande halvan på 1.17.09 (3:40 tempo). Här var nu planen att hålla i så mycket det gick ute på Djurgården och om det kändes bra efter 26 trycka på lite. Orken var det inga problem med, tyvärr blev låren värre och värre och ibland kändes det som att man bara försökte hålla styrfart. Passerade kungsan och fick upp lite speed tack vare alla hjältar som ändock tog sig ut och hejade på oss. Hade här nästan kommit ikapp Grahlen. Vid 32k passeringen fick jag en andra gel langad av Kajsa Berg, som tyvärr inte sprang pga halsfluss. Straxt därefter var jag ifatt Anders och vi växeldrog lite. Kunde knappt se något på Södermälarstrand och det kändes som att sticka in huvudet i ett vattenfall. Av någon konstig anledning blev jag också sömning och sprang och blundade emellanåt. Kämpade mig ändock upp för västerbron där jag fick släppa Anders igen. Fick två gel av en arbetskamrat som sprang ikapp och hejade på mig, tack det var behövligt vid det här laget. Kändes ändock som en seger när man kom upp och hade en rejäl nerförsluta och medvind längs norrmälarstrand. Plockade några löpare här och kom ifatt Grahlen för 3 gången staxt efter T-Centralen. Såg 38k skylten och tyckte att man kunde försöka sig på en lite fartökning. Tror inte det blev så mycket till ökning, men jag tappade nog inte så mycket som jag annars skulle gjort. Mitt mål nu var att inte släppa Grahlen förbi mig en sista gång och kämpade mig upp för Odenplan. Plötsligt hör jag fotsteg och vänder mig om för att se IK Götas Anders Eriksson komma ångades, jäklar vilken fart han hade på slutet. Annars var det rätt mycket samma placeringar i mål. Tog ingen mer eller tappade. Försökte spurta om Brian på upploppet men han svarade 2 gånger på mina försök och jag gick tillslut i mål på det nya personbästa 2:37.40 vilket gav en 24 plats och en 16 plats i SM.

För att runda av det hela är jag trotts allt riktigt nöjd. Mesta av allt med den totala placeringen. Såg dock en hel del stackars Afrikaner som inte tålde vädret, det gick och huttrade eller sprang som om de vore helt groggy. Undrar om dem tänker komma tillbaka nästa år haha. Det blev ett pers med 39 sekunder och jag kan nu skriva 2:37:40 under meritlistan. Det på en ganska backig mara i riktigt skitväder. Känns ändå ganska bra inför höstens mål på Berlin Maraton. Vad målsättningen blir där får jag fundera över men nog borde en tid under 2:35 vara rimligt i alla fall.

Nu är det locket på för träning ett par dagar för min sargade kropp.

Tummen upp vid T-Centralen

Hell March anno 2012

Så är det då snart dag för det jag började satsa på för ungefär ett år sedan. Har inte hunnit känna efter så mycket inför. Det har varit en hel del annat i vägen. Men när jag nu sitter här känner jag någon sorts sorg eftersom jag vet att snart är det över, det jag varje år ser fram emot och som alltid kommer vara en del av mitt liv. Snart är det 364 dagar kvar. Men det ska bli kul, jävligt kul. Har aldrig varit så vältränad förut.

Jag gjorde debut på Lag-SM för två helger sen på sträckan 5000m. Hade varit lite småsjuk veckan innan men visste att jag borde kunna göre ner mot 15:30. Nu var inte kroppen med mig riktigt denna gång och den blev tillslut en 15:43 som jag under omständigheterna är nöjd med. Fick till exempel dra de första 3000 metrarna då de andra verkade går för att plocka poäng åt sitt lag istället för att göra en bra tid. Till råga på allt var det en varm och solig samt blåsig dag så det var inte helt optimalt, men kul. Nästa gång, på DM i Juli ska jag kunna klippa till med en bättre tid.

Har även lyckats att pilla ihop en liten websida till klubben för våra långlöpare så det har tyvärr inte blivit så mycket tid över att skriva här. Men jag är nöjd med resultatet så kolla gärna in http://www.huddingelangdistans.se/.

Men hur går det på Lördag då? Jag det är svårt att säga men 2:35 borde nog finnas där. Har nu c:a 250 mil i benen sen årsskiftet. Ett par bra tävlingar har kunnat avverkas och sjukdom har planerats in i god tid innan maran. Tydligen siktar jag enligt klubben på sub 2:30 redan nu. Men det lämnar jag nog tidigast till Berlin senare i år. Dessutom är inte planen att klara av det i år, gör nog första seriösa satsningen till nästa vår. Men vem vet, kanske kanske.

Har roat mig att kolla igenom startlistan på SM-klassen för lördagen och visst känns det inspirerade att stå med där. Det är många duktiga löpare man kan tampas med eller se försvinna iväg i fjärran. Det är väl några som jag har lite koll på och som man kan tänkas bilda klunga med eller ta rygg på. Dessa herrar har jag lite koll på och tänkte försöka hänga på/hänga av.

• 41 Niklas Andersson
• 42 Erik Anfält
• 43 Andreas Bergstedt
• 49 Anders Eriksson
• 60 Mattias Jonson
• 61 Cédric Schwartzler
• 63 Michael Kälebo
• 71 Marcus W Petersson
• 75 Niklas Sydow
• 81 Mikael Zetterberg
• 82 Anders Österlund

Nu har jag inte allt koll på allas dagsform men eller va de har gjort under våren men lite stalkande på nätet efter resultat har man allt gjort :). Sen får vi se om Anders Grahl ansluter också.

Nu peppar lite inför drabbningen, en Hell March för en Hell March.

Varvet

Pulsen stiger, förväntningarna höjs, man går in i sin bubbla, det är dags för tävling. Det är dags för mitt första Göteborgsvarv, dock inte som löpare. Denna gång fanns det inte i planeringen men i och med att jag befann mig på plats för evenemanget tänkte jag man i alla fall borde beskåda det. Så jag "tvingade" med tjejen (man kan ju muta med glass :)) ut och med kameran i högsta hugg begav vi oss iväg. Vi kom med spårvagn till Linné-platsen några minuter innan start så det blev lite stress innan vi tillslut hittade den blå linjen som är de 21097,5 metrarna. Väntade spänt och det tog inte många minutrar innan man kunde hör applåder och se den första ledarbilen. Sedan kom motorcyklarna med den Kenyanska ledarklungan, straxt därefter kom Adil och sedan Uhrbom och Kleist. Började spana efter mer bekanta ansikten och fick snart syn på Mustaniemi, Mattias Jonson, Anders Grahl med flera. Och så i ett huj var det över. Blev inte så mycket till bilder här. Vi begav oss bort till Linneplatsen igen och började vänta på att löparna skulle komma tillbaka. Varvet är en stor loop så det blev bara två foto-möjligheter. Stod straxt bakom 19km skylten. Kunde avnjuta både glass och sol innan första kenyan kom. Här kunde ja nu åtnjuta bättre möjligheter för fotografering då fältet var utspritt. Såg många lyckliga men plågade löpare. Man var inte långt ifrån att slänga kameran och börja springa, framför allt eftersom ja haft 3 ofrivilliga träningsfria dagar innan. Men jag hade ett "jobb" att göra. För er som vill se resultatet blev det ett litet bildspel som kan avnjutas nedan.

Kungsholmen Runt

Så blev det då dags igen att snurra runt ön kallad kungsholmen. Förra året gjorde jag här mitt första riktiga halvmaraton-lopp. Dvs det första som jag satsat ordentligt på, då blev det pers med nästan 10 minuter. Idag skulle bara halva sträckan avverkas och några jätte-pers skulle det inte bli. Däremot hade jag förhoppningar om att för första gången spräcka 33-gränsen på milen. Gjorde Permiärmilen för någon månad sedan på 33:23 och det dagen efter ett långpass och dessutom utan en känsla av att maxa. Denna gång hade mitt schema innehållit en lite form-toppning tävlingen till ära och jag skulle tom få ledigt på Långpass-Söndagen så det var bara att ösa på.
Lyckades hitta en bra plats i starten så jag slapp springa runt massa löpare som öveskattat sin förmåga i fältet. Kom iväg så bra att det bara var Habe Idris och 2-3 andra före mig efter några hundra meter. Däribland Hässelbylöparen Oscar Majling som gjorde runt 32 och en halv minut på Enhörnas påsksmäll i år så han skulle jag inte ta rygg på. Snart kom även halvgalne Fredrik Uhrbom ångande så han släppte jag också. De två nämnda och en triatlet vid namn Mikael Sahlberg bildade en klunga som konstant låg cirka 50m före så ingen draghjälp där inte och tyvärr fick jag ligga i detta vakuum hela resan lång. Passerade halva sträckan på 16:34 och insåg ganska snabbt att det skulle bli svårt med mitt tidsmål då det var 4sek långsammare än planerat tempo. Blev lurad av snitt-tempot på garminen som visade glädjetider. Totalt blev det 10,13km på den och snitt på 3:16 vilket är 32:40. Andra halvan var ganska backig så där tappade jag 10 sek gentemot mot första. Är ändå ganska nöjd med PB och en 3:e tredjeplats i 10k loppet. Hade dock hoppats på en bit under 33 men det får jag spara tills nästa gång.

Ca 100m efter start. Jag, kycklingen med gråa tights.

Tre veckor

Det har nu gått lite drygt två veckor sen senaste uppdateringen. Det brukar vara så när det händer mycket. Efter senaste fadäsen efter min Norge-vistelse så tog det väl kanske en vecka att komma in i träningen igen. Det blev en vecka med mängd men inte så mycket tryck i benen i de hårdare passen och det var väll att vänta. Blev en tränings-tävlig i slutet av den veckan där jag inte hade så stora förhoppningar, det var nämligen dags för min första terrängtävling i 12Km Terräng-DM ute i Ursvik. Tänkte att det blir nog ett bra pass oavsett placering, ett bra avstamp inför de sista hårda veckorna innan Stockholm Maraton. Det var sisådär 16 anmälda i min klass varav några duktiga killar vid namn, Fredrik Uhrbom, Spårvägen, Niklas Von Sydow, Frerikshof IF och Niklas Andersson Hässelby. Som kanske en del av er vet är Fredrik god för 2:21 på maran, Sydow gjorde 2:29 på vintermaran förra året och Niklas Andersson har 2:31 från Frankfurth i höstas. Dvs en gäng ganska snabba löpare så jag insåg ganska snabbt att man skulle inte hoppas något utav denna tävling rent placeringsmässigt.
Kände mig förutom detta ganska så stabbig i benen så vad som helst egentligen förutom att bryta skulle vara ett stort plus. Valde därför att gå ut så lugnt jag kunde och inte förivra mig i adrenalinruset i början. Kände mig lite dum då jag efter ett varv låg bara c:a 5-10m efter en klunga innehållande nämnda Niklas:ara. Fredrik var det dock ingen som valde att hänga på. Han fick springa sitt eget lopp från början till slut. Kändes dock ganska bra då klungan innehöll även bekantingen Hans Edvardsson från Studenterna som jag slog på premiärmilen. Valde därför att hänga på och se vad detta kunde ge. Det andra varvet liksom det första var ganska liknande, försökte hänga på klungan utan att förta mig eller gå slut. Skulle visa sig vara ett vinnande drag, dock så kändes kroppen inte direkt lättstartad idag men på 3 och 4 varvet blev känslan bättre och bättre och till slut var jag helt plötsligt i ett nafts ifatt klungan. De båda Niklasarna skulle en efter en tappa till min stora förvåning. Så på sista varvet var vi bara 3, Hans, Jag och en Väsby-löpare vid namn Jan Amnéus (Förra årets 3:a). Ut på sista och nu var jag verkligen på G, testade att gå upp och dra lite men båda svarade. Så efter halva sista tyckte jag att det var dags igen, kändes här som att jag sprungit riktigt klokt, tryckte på lite så att jag först gick om Jan och sedan Hans. Hörde hur stegen efter mig lät längre och längre bort. Vågade dock inte se mig om i rädsla av att bli stressad och göra någon dumdristig rusning för tidigt. Så uppför sista stigningen med allt vad jag kunde, spyan nästan i halsen. Väntade några tiotals meter på den långa efterföljande utförslöpan in i mål innan jag kunde slänga en blick bakåt och upptäcka att förföljarna inte var inom synhåll. Gled in 47 sekunder efter Fredrik (som för övrigt hade kört 8km innan och vunnit den också) och 12 före Jan som gick om Hans på slutet. Min första DM medalj (ett finfint silver) var med andra ord inkasserad. Ganska så förvånad men väldigt glad och inspirerande inför framtiden.
Veckan efter blev sen en mängd-vecka där 150 löpta km inkasserades till dagens och för årets 2195 sprugna kilometer. Höjdpunkten var mitt längsta långpass någonsin på lite dryga 41km ute i vackra Lerums-skogar före frukost en magisk solig morgon. Fick i måndags även till ett av mina bättre intervallpass under säsongen då 6x1000m med 2min ståvila skulle avverkas. Detta med ett snitt på min tilltänkta 5km fart under Lag-SM straxt innan Stockholm maraton. Kändes lite si och sådär i kroppen efter Söndagens långpanna samt att solen gassade på eftermiddagen ute i Valhamra utanför Göteborg dit jag fick ta mig med bil för att kunna kör lite banlöpning. Fick dock till 6 fina tusingar trotts att jag gått ut lite väl snabbt på första som sprangs in på straxt under 3:00. Snittet blev dock tillslut 3:03.4. Kan jag hålla det betyder det en skön debut på staxt under 15:20 någonstans. Man kan ju alltid hoppas men det är svårt att veta när det väl står där. Första gången blir ju alltid en lärdom. Hur som haver så har jag räknat på c:a 250mil i år innan årets stora fest, SM i Maraton som jag äntligen fått bekräftelse på att jag är med på (Alltså SM-klassen). Förra året han jag med 183 mil dock inte med samma struktur och ett år maraton-satsning innan. Det kan alltså en ganska kul tillställning för egen del. Har dock satt upp ett godkänt mål (om de yttre förutsättningarna är gynnsamma) och det är PB på sträckan, dvs under 2:38:19. Tränaren tror dock att 2:32 kan vara helt rimligt en bra dag. Blir nog upplägg för en snabbare halva på första (utifrån målfarten som är 2:35) och sedan finns det krafter kvar förhoppningsvis en snabbare eller lika snabb andra halva som jag kan tappa på men ändå klara målet.
Nu är det inte långt kvar. Det börjar nästan pirra lite...

Den sköna resultatlistan från Terräng-DM

Snygga Silverskor :)

Norge och så

Hej dagboken!

Tänkte skicka en liten status uppdatering. Är återvänd till Göteborg efter min Norge vistelse. Det gick bra till en början med massa nya jobbiga/roliga rundor i höjd-meternas tecken. Han med mitt långpass på söndagen som blev nästan 40km istf. 36km, allt innan frukost i underbar soluppgång. Allt flöt å bra. Lite mer sliten i låren än vanligt. Träningsverk faktiskt, det var längesen. Vaknade upp dagen efter med samma känsla i kroppen som inträffade på julafton. Inte sjuk men nästan, väldigt matt i kroppen och ömmande muskler. Vilade naturligtvis vilodagen i måndags men även Tisdagen och Onsdagen. Nu Torsdag ska jag ge mig på ett litet test-löp. Kanske 10k i 5:00-fart om jag får rätt signaler från kroppen. Lite tråkigt men så är det. Kanske är det var kroppen behöver, en liten reboot. Undrar dock vad det beror på. Kanske för mycket att göra och för lite söm kombinerat med mycket träning. Låter troligast.

Får se hur jag gör med persmilen på lördag. Körde 10km tävling i julas efter förra sjukdomen och det gick ju sådär, det var iof inte så farlig att det gick dåligt men jag lutar åt att låta kroppen återhämta sig denna vecka med lite återuppbyggande lugn träning. Skulle dock kroppen repa sig fort och jag känner mig lite piggare till helgen kanske det finns lite hopp iaf. Å andra sidan med tanke på hur sänkt jag kände mig efter Premiärmilen så kanske det är mer ide att låta kroppen ta åt sig lite hård träning kommande vecka. Det kommer fler chanser att göra sub 33 på.

Nu, lite bilder fån vårt kära grannland:

Vid Hytta en solig morgon innan regnet kom.

Hytta från sidan.

Den största kvarvarande Stavkyrkan, Heddal, utanför Notodden.

Eidsborg Stavkyka i Dalen.

Med ett ljus och en kamera kan man skapa konst.

Hoppande ljus i skymningen.

Lite blandat gojs

Mycket träning, lite tid för annat. Det är ungefär så man kan sammanfatta min tid just nu. De tre första månaderna på året har flutit förbi ganska olikt första kvartalet något av mina andra levnadsår. Det har nämligen avverkats mil och åter mil i löpningens tecken. Inte mindre än c:a 166 mil, det kan man jämföra med 2011 då 91 mil hade nedtecknats i protokollet och året innan det 59. tre hårda månader med snitt över 50 mil alltså. Det har slitit på både huvud och kropp. För det mesta på ett tillfredsställande sätt. Ingen sjukdom eller skada än, peppar peppar. En månad kvar av hårdträning innan det skall lättas upp inför stundande SM i SM.

Nu blir det avgång från den stressiga huvudstaden mot Norge för att samla lite höjdmeter och sedan lite semester i Götet. Gött är bara förnamnet.

Här kommer lite bilder från den senaste tiden:

Var på Yasuragi med jobbet, not my cup of tea, tacka vetja bastu och en öl :)

Det här huvudtrasslet höll jag på att bli tokig på, tillslut lyckades jag :)

I början av ett fantastisk långpass i Göteborg (start 05:30)

I slutet av ett fantastisk långpass i Göteborg.

Bildbevis på världens snyggaste skor.

Mera bevis, snabba är dem också :)

För min känsliga mage, kaffe utan garvsyra.

Alkoholfri öl, min återhämtning. Denna tyska blandning var lite speciell.

Premiärmilen

Så var det dags för årets första 10k. Senast det begav sig var på nyårsafton och då blev det väldigt jobbiga 34:22 i ganska bra förhållanden så det satt i bakhuvudet. Det plus att den senaste tidens mängdträning. Gjorde bla ett 28k långpass på Lördagen. Över 150mil hittills i år har det blivit. Inte direkt någon formtoppning liksom. Kändes även rätt seg på uppvärmingen. Det brukar i och för sig inte betyda så mycket. Efter lite snack med coachen ändrade jag mentalt och förberedde mig på en tid runt 35-34:30. Har fått slita en del på intervallerna den senaste tiden så det skulle kunna gå lite hur som helst idag kändes det som.

Tänkte att jag letar upp någon bra rygg och så hakar jag på så långt det går. Hittade ganska snabbt Anders Grahl från enhörna och en klunga runt honom. Tänkte att det här kunde bli lite knivigt, eftersom han gjort 08:50 på 3000m i år, 13 sek snabbare än mig. Men jag gled med km efter km, försökte ta så lite vind som möjligt denna blåsiga dag. Passerade 5k på 16:37, alltså en sluttid på 33:14. Tuggade vidare i bakre delen av klungan som även bestod av två Studenter, bla Hans Edvardsson, och en Uppsala Orinterare. Runt 8k kändes det så bra att jag gick upp och drog, antar att klungan splittrades lite här. Hörde att Anders, som gjort det mesta av jobbet, tappade lite men jag vet att han är grym i spurten, så även idag. Sista km som är ganska mycket utför gick på 3:09 och jag gled in inte helt slutkörd på nya landsvägs perset 33:23 och en total 7:e plats.

Detta var ett grymt formbesked och jag ser med förväntan fram emot persmilen, där blir det en satsning på sub 33.

So far

Det går bra nu och händer mycket. Inte på bloggen dock. Skall lite snabbt försöka sammanfatta de snart två första månaderna på året.

-Egen-dubbade skor funkar kanon, dock har det slitit på vissa punkter under foten så jag är lite öm just nu. Nästa år blir det att dubba ett par lite Tjockare skor än Adidas Adizero XT.
-Den 23 Februari passerade jag 1000 sprungna kilometer (1024), samma tidpunkt förra året var det 594.
-Stockholm Maraton känns långt borta. Jag vill tävla nu.
-Jag vill ha vår nu och helst ingen vinter, någonsin mer.
-Långdistans på resande fot kan bli ett äventyr och minne för livet. I like garmin's "Do Course" funktion. Det gör det så mycket lättare för en utan lokalsinne. Långpasset Insjön - Leksand - Insjön blev en  riktigt höjdare .
-Träningen går bra, nästan för bra.
-Ser nu mitt första försök på sub 2:30, våren 2013, i Edinburgh, då pratas det om att göra en gemensam löparresa dit med  klubben. Är tydligen en fin och snabb mara som även har 10k och halvmara att bjuda på och gratis är den också för oss som har en tid på under 2:40, najs :).
-Är sugen på sub 9 på 3k. Bli nog en satsning på någon utomhus när det blir utomhussäsong.
-Skall springa 5k på Lag-SM, hoppas jag inte kommer sist :). Målet blir nog sub 15:30.
-Har jobbat en del på Klubbens nya hemsida. Skall förhoppningsvis snart publiceras :).
-Har beställt ett par nya fina och eventuellt nya Maraton-skor. New Balance MR1400. Jefligt snygga är dem i alla fall :D.
-Ingen förkylning sedan Stockholm Halvmaraton, gott tecken. Kanske Kost-tillskotten funkar för jag har inte bättrat på sömnen så mycket, försöker men det går sådär. Brukar i alla fall få till ca 7h / natt.
-Söker kaffe att testa utan Garvsyra i efter lite bakslag med magen.

Springer vidare...

3000m

Det har nu på försäsongen blivit en hel del sprint på träning. Mycket 200ingar och 1000ar med lång vila.  Detta för att få upp snabbheten i kroppen att bygga vidare på under säsongen. Målet och benchmarken för stundande säsong var gårdagens 3000m på Scandic Indoor Games som min klubb Huddinge AIS arrangerar. Mer eller mindre hela vår långdistansgrupp har tränat för det under November-Januari så det var ett helt gäng som skulle testa lyckan.

Det här är en distans som skrämt mig. Den är inte kort och inte lång men ändå måste man ligga på en väldigt obekvämt hög fart under 15 varv på vår tvåhundrametersbana. Har haft läskiga tankar om att sista kilometern skall vara så brutalt jobbig att den inte går att jämföra ens med sista kilometer på ett 10 kilometers lopp eller sista milen på maran. Vi långlöpare gillar ju den där mysfarten man kan hålla under 32 underbara kilometer och sedan pressa under de sista 10 på en mara.

Jag har haft förhoppningar om att detta testa skulle ge mig ett riktigt skönt kvitto på allt slit, men har även byggt upp en vilja och förhoppning om en ny dröm-gräns. Dvs sub 9. Enligt McMillan skall mitt maraton resultat från Frankfurth vara likvärdigt med 9:18.8 och vad jag sett är ungefär vad många med min kapacitet ligger på på denna sträcka. Sista hårda träningen innan loppet, som ett litet test, var 4x1000 med 2 minuters ståvila. Det snittades på 3:00.48 och jag har försök googla mig till om det kan översättas direkt till tävlingsfart. Det känndes onekligen mycket bra och det är ju tider mina vanliga 1000-ingar inte är i närheten av. Det verkade iaf som att jag kunder får en sluttid ner mot låga 9 OM jag la upp loppet rätt och OM jag verkligen ville. 3000m är tydligen mycket mycket vilja, mer än många andra sträckor. Man måste verkligen VILJA pressa sig sista kilometern. Det kunde mycket väl bil så att jag inte alls skulle klara av denna uppgift iom att det var första gången och om man går ut för hårt kan man tappa allt på sista 1000 metrarna. Funderade mycket på upplägget, om jag skulle gå första 1000 på 3:05 och kanske satsa på 9.15 eller kanske ännu långsammare eller skulle jag våga satsa och se om det gick att hålla 3:00 de två första km och bara vilja pressa mig på slutet . Det är ju så svårt att veta när man är nybörjare på distansen. Tillslut blev det mer våga än säkerhet och jag valde att utmana drömgränsen. Satsningen blev alltså 9:00-9:05.

Det visade sig att en annan klubbkamrat, unge talangen Otto Kingstedt, också hade ungefär samma plan så vi kom överrens om att dra varsin kilometer och sedan var det freestyle som gällde. Tog det sedvanligt lugnt i starten och ödslade inte onödig energi trotts att första varvet kändes så väldans lätt. Resterande skulle ju inte vara lika lätta. Otto gick upp och drog och jag hakade på. 1-2-3-4 varv och tränaren roppade 35-36-37 och under 4:varvet någon gång gick jag upp och drog. Varven efter gick på runt 36. Otto tappade tyvärr och det blev solo-race resten av vägen. Hade mentalt förberett mig på att varv 11, det första på sista tusingen, skulle innebära att springa med spyan i halsen så jag blev förvånade när klockan visade 6:02 efter 2000 och allt kändes så, förhållandevis, lätt. Lätt är dock inte rätt ord utan nu blev de jobbigt på riktigt. varv 11-13 var något jag förberett mig mentalt på under veckan. Man visste att man skulle vara riktigt slut men veta att det var en hel kilometer kvar. Tippar på att många andra tappar just på denna sträcka när man tappar på 3000. Det var helt enkelt ara att bita i och inte fundera på varven. Bara att koppla bort hjärnan och hoppas på att benen lyder. Helt plötsligt var det bara 2 varv kvar och nu fanns inga hämningar. Inför sista visade klockan 8:28 nånting så jag visste att en sista super 200ing skulle ta mig ner mot det magiska 9:00 så det blev till att pressa det näst snabbaste varvet på tävlingen. Tyvärr räckte inte det men gott till ett nytt inomhus-klubbrekord på 9:03.05 och ett prydligt PB och första resultat på sträckan. Jag skulle Ljuga om jag sa att jag inte var MYCKET nöjd med min insats. Hade en personlig skamgräns på 9:30 allt där under 9:20 var godkänt.

Detta resultat betyder enligt http://www.mcmillanrunning.com en mil-tid på under 32:47, halvmaran på 1:12:57 och maran på 2:33:51. Detta kan alltså bli en ännu roligare säsong än föregående om jag får hålla mig hel och frisk. Berlin maraton i höst kan nu bli hur bra som helst. Nu blickar jag framåt mot all träning och kommande lopp.

Bakom Otto efter några 100:a meter.

Update(1/22 12:33): Varv och kilometertider

1k: 3:02.3 [35.8/35.4/36.8/37.7/36.6]

2k: 3:00.8 [35.3/36.0/36.4/36.6/36.5]

3k: 3:00.0 [36.2/36.6/36.9/36.1/34.2]

resultat: 9:03.05

Snabbare för varje km, förlorade 9:00 på första kilometern som det ser ut. Sista varvet blev också det snabbaste.

Update(1/23 09:08): Resultat

1 Ababa Lama               Sundbybergs IK     8.29.85
2 Haben Idris                 Hässelby SK          8.32.88
3 Kristian Nedregård     NORGE                8.35.54
4 Carl Wistedt               Huddinge AIS         9.03.05
5 Otto Kingstedt            Huddinge AIS         9.25.89


Update(1/23 16:18): Video på spektaklet