Pepp!

Snart dags för Le grand finalé du seasong. Många tankar många frågor. Mycket spänning. En stunden funderar jag på upplägg för sub 2:36, andra sub 2:40, sedan vad ska jag kunna motivera mig i träningen efter Frankfurt. Vad är nästa direkta mål. Shit är jag inte lite förkyld ändå. Ät massa c-vitamin. Äta pasta, inte äta för mycket inte för lite. Dricka ordentligt. Har jag tänkta på allt inför flygresan imorn. Shit det blir lite sömn ikväll. Måste upp 04:00. Kan ju iof sova hela Fredag i Tyskland. Det är ganska kort tid för mellanlandning i Danmark. Bara 45min. Allt kan gå fel i detta nu. Usch alla dessa nerver. Men det skall bli kul. Jävligt kul. Jag är beredd på att kötta. Ta i till bristningsgränsen. Att krypa hela vägen till hotellet efter disco-målgången. Fan det skall bli spännande målgång alltså.

Pepp pepp pepp!

Lite Bakslag

Inte många dagar kvar nu. Lite mindre än två veckor. Har en svår-bestämd känsla i kroppen. Brukar i och för få det efter den obligatoriska vecko-vilodagen Måndag. Blir lite segt att komma igång på tisdagen ibland. Ofta för att förra veckans träning sitter i men även att en vilodag tar på psyket. Har lätt för att falla in i ett icke tränings mode och om jag då vilar och det känns skönt bli Tisdagens träning ibland svår-motiverad. Inte för att jag någon gång skulle få för mig tanken att faktiskt skippa den pga ren slöhet. Igår var en sådan Tisdag. Hade ett Långt långpass i benen från i Lördags och ett Mara tröskel-pass från söndagen. Inte för att det brukar sätta jättestora spår i Tisdagens intervaller.

Tanken var 6x1000 i ~3:14 tempo. Kändes inte så värst jobbigt med tanke på att förra gången på detta pass snittade jag 3:08 utan jättestor möda. Å andra sidan blev jag förkyld dagen efter, kanske var lite för hår då. Anlände till ett kolsvart Källbrink med verkligen inga personer inom synhåll. Var inte mycket att göra åt det, bara att köra i mörkret om det var det som krävdes. Tog mig ut på uppvärmningsrundan och redan här kändes det segt. Tänkte att det släpper nog efter lite stegringar och löpskolning. Känslan blev lite bättre, inte kanon, men bättre. Satte iväg på första tusingen och som vanligt kör man lite för hårt innan man hittar tempot. Dock tilltog här mjölksyran och jag fick verkligen kämpa mig igenom de 2 1/2 varvern och såg till min besvikelse 3:15 på klockan. Va!? 3:15 och såhär jobbigt. Så var det var efter var tills sista var genomfört. snitt på 3:16 och jävligt jobbit. Det här som skulle vara så lätt nu.

Nu är det många tankar som snurrar. Kan det vara sjukdom? Har dock ingen feber (36.5 ikväll) och ingen begynnande förkylning. Är jag övertränad? Har aldrig varit det förut så jag vet inte hur det känns. Är jag bara ner-tränad, kanske, känner igen känslan lite. Ätit för dålig? tror inte det men jag vet inte riktig. Sovit för dåligt? kanske, förra veckan. Denna 9-timmar båda nätterna. Kan kanske bara vara ett tillfälligt bakslag, det har hänt förut men ofta pass jag kört för första gången. Det stora positiva är dock erfarenheten. I och med att detta är år 1 i min nysatsning i långlöpningens tecken blir allt sådant här första gången för mig och det kan bara räknas som positivt. Man måste lära sig sina egna vägar och lära sig gå dem rätt.

Sista arbetsveckan

Det här med courses i garmin är något jag har kommit att uppskatta, speciellt på resande fot. Den senaste tiden har en hel del nya vägar löpts. Dels för att skogsslingorna hemma är för mörka på kvällen den här delen av året, dels att jag bytt ut Västerås mot Göteborg varannan helg och dels att man fått lyxen att åka på semester med jobbet. Det underlättar en hel del att kunna följa en bana med hjälp av gps'n och inte tänka kartor och behöva använda sitt "lokalsinne".

Senaste veckan var sista mängdveckan Frankfurth. I och med att Torsdag - Söndag spenderades i Edinburgh, har träningen blivit lite mer utmaning och lite roligare. Fick flytta Torsdagens intervaller till Onsdag vilket var lite gambling i och med halvmaran helgen innan. På torsdagen blev det tidig uppgång(05:30) för att hinna med Lättdistans på 20km. Dagen efter i Skottland blev det ännu tidigare, dessutom på tom mage, LD 24km, för att hungrig som en varg hinna äta frukost innan dagens aktiviteter. Lördagen bjöd på fri aktivitet på eftermiddagen så det blev sista långpasset på kullarna kring huvudstaden. Totalt 39km som var menat att vara 32, men det är inte alltid så lätt att hitta trotts garmins fenomenala hjälp. Efter lite fel-spring var jag tillbaka på hotellet och en välförtjänt pizza marghuerita och två Guinness, Långpassmat, knäcktes. Avslutade veckan på hemmaplan med LD6 + Distans 14 i marafart (3:43).

Nu återstår 2 veckor med lite mindre mängd och formtoppning. Inte så mycket som kan göras åt min kapacitet nu. Bara att hoppas på att slippa förkylning och attt formen infinner sig den 30:e.

Passerar snart 400 mil för i år och det har nu byggts upp till detta. Klart man har stora förhoppningar och ser sig gärna överträffa sig själv men någonstans måste jag ändå vara realist och konstatera att under 2:40 är ändå godkännt. Även om man drömmer om en sub 2:35 tid på en gång.

Veckosummering
Måndag: Löpvila
Tisdag: LD11
Onsdag: Kupperade intervaller, 10*3min, 17km
Torsdag: LD20
Fredag: LD24
Lördag: LP39
Söndag: LD6 + D14 @ 3:43

Totalt: 135km  

En tidig morgon när Edinburgh sover.

Skottsk natur straxt suväst om huvudstaden

När det blåser får man chansen att se snygg ut :)

En minut

1:16:57 - 1:15:59 - 14:56. Så ser min halvmara-rad ut från i år. Ganska så skön trend. Hoppas att kunna fortsätta såhär ett tag till :). En minut snabbare varje gång. Måste säga att jag har en enorm känsla för att klara mig precis under vissa tidgränser. Gick ju under mara gränsen 2:45 med 2 sek, milen på bana 33:30 med 2 sek och  milen på landsväg 34:30 med 2 sek. Så nästa halvmara måste bli någon stans i trakterna 1:13: 57. Blir lite hårdare men det är iof mer än ett halvår dit, nämligen till Kungsholmen runt, Då blir iaf målet sub 1:14.

Hade vissa förhoppningar om att kunna gå under 1:14:30. Är kanske fortfarande inte i samma form som jag kände mig i veckan innan Stockholm precis innan förkylningen. Då var jag odödlig. Har nog släppt besvikelsen att in kunna delta där. Detta blev ett litet plåster på såret. Iaf med tanke på att 18 av de 21km var sololöpning och så var det ganska blåsigt. Detta skedde på en ganska flack 3x7,3km bana med en dubbelstigning precis i början. Annars är den ganska platt. Typ i stil med Kungsholmen, kanske något svårare. Fick även akut håll i 2 km vid andra varvning och hade där och då vissa funderingar på att bryta. Bet ihop med hjälp av egenmassage och ett glas sportdryck och det gav tillslut med sig. 

I början av loppet drog de två i täten, Mustaniemi och Niklas Andersson,  iväg på en gång och försvann. Höll mig på lagom avstånd från den andra klungan innehållande Bla Cederic Swartzer och David Näsby. Cederic som jag vet är en 1.11 löpare på halvmaran slår jag normalt inte en vanlig dag men han verkade inte ha sin dag för på andra varvningen bröt han, uppenbarligen besviken då han hade som måla att vinna och definitivt inte bli slagen av mig. Jag knaprade så smått in på två andra från klungan och han ikapp David vid 19km. David som tydligen var SM var mästare i Triathlon 2010 frågade om det skulle bli sub 1:15 och jag svarade att det är målet. Så han hakade på mig in mot mål och tackade så mycket för draghjälpen och dunkade om mig på upploppet. Hade inte så mycket att sätta emot och koncentrerade mig mest på att komma in innan klockan slog över från 1:14:59. 

Detta var en av få gånger numera jag inte springer snabbare på slutet men det blev dock ett jämt upplagt lopp  då 1:a och 2:a 10km gick på 35:24 resp. 35:48

Var ett ganska litet och gemytligt race och fina priser som lottades ut. Total kanske 400 deltagare på halvmaran och den lite udda sträckan 7,3km. Startfältet var ganska starkt då min tid bara räckte till en 7:e plats, minuten från pallen.

Avslutade racet med att hålla tillbaka maginnehållet men det var inte långt ifrån att man kastade upp. Rejält sliten men repade mig och avslutade dagen med den skotska delikatessen deep fried mars bar. Den var man värd och satans så gott det var.