Thursday, August 16, 2012

3000 meter härlig smärta.

Efter en del tävlande på sista tiden, ett ganska hårt Lördagspass 60minuter lättdistans plus 20min i halvmarafart(3:26), och längsta långpasset efter maran i Söndags (31km, skulle egentligen vara 28) var det då dags för nya favoritdistansen. 3000 meter på Vikinglinespelen, på hemmaplan, Källbrinks IP. Man får springa snabbt, man får verkligen ta i och det är över relativt fort. Hur bra som helst.

Detta är mitt blott andra försök på distansen och efter min överraskande goda tid inomhus i vintras(9:03) var jag ganska övertygad om att jag skulle kunna plocka en sub 9 tid denna kväll. Men som med alla distanser när det gäller löpning kan man inte bara plocka hem en tid även fast man är tränad för det. Man behöver också ha ett vältränat pannben eftersom att hur man än vrider och vänder på det är det jobbigt, för alla som försöker göra sitt bästa.

Denna dag (14/8) var jag som brukligt lagom loj och seg i kroppen och inte alls sugen på att köra hårt. Oftast brukar det vara så att kroppen känns allmänt seg men huvudet är på g när det är dags för tävling. Inget att göra så mycket åt, bara att kötta liksom.

Startlistan var ganska god och jag såg några namn som var något snabbare eller ungefär lika snabba som jag. De båda Oxelösunds-killarna från SLK Oxelösund, var där, båda körde 5000m på Enhörna Challange samtidigt som mitt PB sattes för någon vecka sedan. Då hade de 15:10 samt 15:27 så jag tänkte att jag hänger på den lite långsammare ynglingen, Marcus Carlsson(-92), hela vägen så slipper jag göra något jobb alls. Perfekt. Även en Uppsala löpare, Jonatan Alvaeus, kände igen namnet men inte mer än så men jag misstänkte att han skulle vara vass.

Det visade sig att jag var seg denna dag. Han inte reagera när startskottet gick och hamnade mitt i klungan av alla löpare i mitt heat c:a 15-16 stycken. Efter att ha hajat allvaret fick jag gå ut och ta en ytterkurva för att hinna ikapp min tilltänkta lok. Det gick som smort och jag låg bakom och gnetade. Märkte dock att farten mattades lite så utan att tänka alltför mycket gick jag om och drog upp den igen. Tänkte inte missa 9 gränsen igen pga en alltför dålig öppning. Första 1000 metrarna gick efter fartökningen på jämna 3:00. Nu började det bli jobbigt på riktigt. Ensam där framme, alldeles för långt från den andre Oxelösundarn, Andreas Jansson(8:48), fick jag själv stå för farthållningen och tampas mot mina huvud-demoner. Kämpade mig dock igenom den andra kilometern på 3:01. Kände att jag började komma igång samtidigt som jag började bli riktigt trött, konstig tanke men det fanns nu massa  kraft i benen. Bara 2 1/2 varv kvar. Bara att köra. Blev 2 stycken 72or på den 3:e och näst sista 400ingen. 72or på 400 är 3:00 fart vilket ger 9:00 som sluttid. Kanon bara att spurta i mål nu. Drog även detta sista varv ända in på upploppet då de två som legat bakom mig tackade för sig och gick om. I sådana situationen har jag som långdistansare inte mycket att säga till om. Det ska bli bättring på det i höst inför inomhus SM på 3000. Kunde iaf hänga med hyfsat på de sista 100 metrarna mot mål och slänga mig på backen efter målgång. Ingen spykänsla, ingen känsla av att ha maxat total och jag var på benen ganska fort igen. Var väldigt nyfiken på tiden. Försökte räkna när jag gick ut på sista varvet vad jag behövde göra för att komma under 9:00. Huvudet fungerar dock inte riktigt som i normala fall då och jag trodde det var kört. Ja jag var nästan säker. Ställde mig in på att det kanske skulle bli 9:01 någonting i bästa fall, iaf ett PB, det borde jag ju mäktat med. Coachen så inte sådär jätteövertygande glad ut så jag befarade det värsta. Typ, kanske PB i bästa fall. Så jag blev ganska förvånad när jag såg att han knäppt av 8:55. 8:55! Det var en lättnad. Nu hade jag klarat av det. Äntligen under den magiska gränsen. Det visade sig senare att jag gjort sista varvet på 67 sekunder, alltså 5 sekunder under det tempot man måste hålla på 400m för att gå in på 9minuter. Det blev alltså en sista kilometer på 2:55. Så 3:00+3:01+2:55=8:56 vilket var vad det tillslut blev på det officiella resultatet. 8:56'27. Sprang in som 4:a, 3an hade 8:56'01 så jag hängde visst med ganska bra där i spurten ändå. Svårt att ha koll när man springer de sista metrarna mot mål på ett sånt här lopp. Medvetandet är inte riktigt på topp då så att säga.

Hur som helst mycket nöjd med genomförande och resultatet. Bra träning för pannbenet. Borde om jag toppar lite mer och inte gör en 10000m tävling 5 dagar innan kunna skrapa bort ett par sekunder från detta resultat. Men det får nog bli i vinter när jag lagt om träningen och ha fått köra mer mjölksyreträning och kortintervaller. Det ser jag fram emot. Nu är det dock fullt fokus på maran och på Lördag väntar ett mördarpass. Aaaahh denna härliga smärta. :)

1 comment:

  1. Imponerande mitt i uppladdningen för en mara! Riktigt bra tid...:)

    ReplyDelete