Det börjar kännas bra igen

Två veckor har nu passerat efter Stockholm halvmarathon. Första veckan blev ganska lugn och seg. Men med tanke på stundande marathon så blev den iaf en 10mil plus vecka. En vecka som avslutades med en träningstävling. Ett 10k lopp i Strömstad. Tycker det är skönt att springa en 10a på runt halvmarathon fart och köra en liten fartökning sista 3 mot mål. Riktigt bra kvalitets pass som blir lite lättare att köra på tävling än själv. Dagen eftervar det dags för längsta långpasset i år. Dvs om man räknar bort Stockholm marathon som jag mer eller mindre joggade runt. Efter den veckan är tanken 3 hårda marathon veckor runt 16-17 mil varav den första nu är avklarad. Riktigt skönt faktiskt. Det var dock tungt i mitten av veckan och jag visste inte riktigt hur jag skulle klara av helgens pass. Men efter dubbel pass och intervaller i lördags började kroppen haja vad jag höll på med. Långpasset i söndags som avslutades med 6k i matathonfart gick faktiskt nästan helt smärtfritt. Det kanske inte var så konstigt då man suttit och följt Berlin Marathon resultaten under dagen och blivit riktigt inspirerad för uppgiften. Framförallt av studenternas Patrik Eklund daskade till med 2.29.43. Det är så kul att följa andra och ser hur de lyckas och får till det där perfekta loppet. Nästan lite roligare än att lyckas själv faktiskt. Samma sak gäller Vallentuna Lars laser Södergård. Som lyckades bli bästa svensk på lördagens Lidingölopp. Hur kul som helst samt en massa gratis motivation. Den gångna veckan slutade på ca 17 mil och allt känns än så länge bra. Till och med måndagens vilodag,  som normalt är välkommen, kändes lite onödig. Men den har sin funktion i mitt upplägg. Det blir en liknande vecka denna andra hårda vecka. Mycket distans och träning i marafart. Nästa vecka blir det lite mindre distans men den skall avslutas med en halvmara i Örebro, Åstadsloppet, i eller något snabbare än tänkt tävlings fart för maran.

Kan säga att den där mara-spänningen har börjat infinna sig. Speciellt med tanke på helgens lopp och de höst massor som nu radar upp sig. Det var länge sen sist men nu verkligen längtar jag.

Längtar även efter att få börja om på en ny kula. Få en reboot på några veckors löpvila och börja om på nytt. Det är nästan så jag längtar till mörkret man måste kämpa sig igenom för att komma ut på andra sidan någon gång i mars april. Testa grundträningen och se vad man lyckats åstadkomma under vintern. Men först. Några hårda veckor. 4 fyra att vara exakt. Om en månad smäller det.

Stockholm Halvmarathon

Det gick inte den här gången heller. Dock ett PB med 9 sek och det är ju alltid nåt. Dessutom så borde det vara roligare i längden att kunna kapa sitt personbästa så många gånger som möjligt. Det är det jag intalar mig just nu. Men sanningen är den att jag inte tränat för halvmaran sen lite innan Berlin i våras. Enligt omvandlingstabeller borde jag vara god för 1.09. Men dessa får man nog alltid ta med en nypa salt. Mina 30:57 från sm skulle betyda exakt 1.09.00 på halvmaran. Men jag insåg nog ganska direkt att det skulle bli i svåraste laget för mig. Därför är jag inte speciellt besviken eller nerslagen inför maran. Jag tror och vet med erfarenhet att den omvandlingen passar bättre på maran än på halvmaran för mig. Förra året gjorde jag 32:08 8 dagar innan Berlin Maraton och gjorde 2.31.21 Bara ca 40 sekunder långsammare än beräknad kapacitet (se mcmillan). I år är den beräknad till 2.25.14 vilket känns bra. Men det är inte riktigt så nära sanningen som jag skulle vilja. 40 sekunder långsammare kring 2.26 eller kanske 2.27 en bra dag låter mer troligt. I alla fall idag efter helgens lopp. Däremot tycket jag det är svårt att jämföra halvmaran mot maran eftersom halvmaran springer man på en konditionsmässigt jobbig nivå medan maran ligger man i ett betydligt bekvämare tempo.

Jag försökte dock så långt det gick att hålla tempot uppe idag. Det gick de första 5k. Milen passerade sedan milen på 32.55. Fortfarande ett bra tempo för att klara sub70. Runt 12-13k började det bli riktigt jobbigt. Fick lite håll samt slitna armar och bröst. Lite smärta runt bröstområdet. Funderade på att bryta men kom på bättre tankar och passerade tillslut 15k på 50.11. Nu dryga minuten bakom planen. Här får jag dessutom lite sällskap och pepp av Spring Åmåls Elias Björnson. Det rullar dock ganska bra fram till Tanto-stigningen som blir seg. Ser en viss Janne Holmén längre fram och försökte ta sikte mot honom. Men istället hade jag fullt sjå att försöka hålla Isabella bakom mig. Det är riktigt slitigt och utförslöpan ner mot slussen är Välkommen. Hör mer och mer hur Bella närmar sig. Lyckas dock pressa ut det sista, hålla henne bakom mig, och lubbar in på 1.11.26. 9 sekunder snabbare än mitt misslyckade försök i våras. Det fanns inte mer att ta ut idag och jag inser att det är svårare än jag tror att klara de där 70 minutrarna.

Det finns väl många bortförklaringar till att jag inte nådde dit jag ville. Men istället för att gräva ner sig i sånt så är det bara att inse att det finns mer att jobba på. Revansch-lustan är god och nästa höst blir det nog nästa försök. Då är dessutom Stockholm halvmarathon SM.

Efter c:a 2k. Jag, Andreas Svensson och en till oidentifierad löpare

C:a 100m från mål. Bella och Mark Hobbs i Bakgrunden

Nerkörd

Visst blir man sliten av ett max lopp. Ett mil-lopp kan sitta kvar i kroppen en knapp vecka men brukar släppa efter några dagar. Första hårdare passet brukar gå sådär. Men sen brukar det släppa. Nu var nog inte problemet enbart loppet o sig utan att jag kör hårt lite före tidigt. Därför är det extra skönt med en lugn vecka fram till nästa utmaning i halvmaran. Ska jag klara mitt andra mål för säsongen med sub 70? Just nu känns det dock ganska långt borta. Men när jag står där och väntar på startskottet blir det andra bullar, tror jag. Förra försöket på sträckan gick sådär så jag är måttfult förhoppningsfull. Kanske är det ett bra trick att lura sig själv. Jag kommer iaf inte bli superbesviken. Sanningen är väl också den att jag aldrig får till ett pang lopp på just halvmaran. Ett panglopp i detta fall skulle innebära 1.09 eller längre. Ett snitt på 3.16 per km. Runt 32.30 på milen gånger två. det låter hårt.

Efter Stockholm halvmara blir det en till lugnare vecka innan 3-4 veckors hårdkörning inleds mot maran. Blir lite inspirerad nu när jag tänker på det. Har faktiskt inte saknar maran så mycket i år. Men nu när det ligger på agendan blir man lite pepp. Dessutom blir det den sista kraftansträngningen för säsongen. Lite skönt. Med mig har jag mitt senaste resultat på 10000m i ryggen. Något som tydligen skal tyda på en kapacitet ner mot 2:25. Dvs 3:26 per km i 4.2 mil. Tror dock inte det är riktigt möjligt eftersom så mycket direkt mara-träning inte har bedrivits i år. Däremot känns 2:30 mer och mer som ett minimikrav. Vet dock inte riktigt vad jag kan förvänta mig. Däremot ska det bli sjukt jäkla skoj. Sen blir det adjöss med maran inför nästa säsong, troligtvis.

30 fucking jävla 57 och 82

För dem som vet är rubriken ett plagiat. Men det är det bästa sättet att beskriva och sammanfatta detta inlägg. Det som avhandlar min andra A-tävling för året. Dvs SM på 10000m. I fredags var det dags.  Som tur var var SM beläget endast 6 mil från mitt andra hem i Göteborg. Nämligen i Borås.

Under veckan som gått har jag känt mig seg och lite täppt i bihålorna. Sista intervallpasset i tisdags fick bra utan att anstränga mig alltför mycket. Dock var det ingen pang känsla. Kroppen var seg och benen ganska tunga. Kändes skönt med en lätt vecka för en gångs skull. Tror jag börjar bli lite sliten efter en lång säsong.

Tog fredagen ledig och plöjde hela vägen ner till götet eget torsdagens jobb. Som tur var kunde min sambo övningsköra större delen av sträckan så jag fick vila mina ben. Blev stopp på max för att fylla på kolhydraterna i en lite öm och trött kropp. Som tur var var tävlingen sent på fredag så jag kunde ta sovmorgon ända till 10. Käkade lunch. Ännu en kolhydrat maxning med pizza innan det bar iväg. Var riktigt nervös och inbillade mig tom att jag var för seg/dålig för att över huvud taget kunna starta.  Men bestämde mig för att man kan ju alltid bryta om det skulle kännas piss.

Anlände till Borås runt 17 och starten skulle gå 19.10. Hängde ett litet tag vid angrenan innan det var dags att värma upp. Träffade på Anders Grahl, Henrik Löfås och Oscar Carlsson. Alla tre riktigt vassa herrar.  Alla som hade som mål att gå under 31. Lixom jag. Inte för att jag riktigt trodde på det.  Kände mer rimligt att kanske ta 10-15 sekunder max från mitt nysatta pers från i somras på 31.21. Men det skulle också bli hårt. Men jag var inställd på att det skulle göra ont idag. Fanns inget att förlora och det var ju mästerskap och bara det triggar igång en ganska rejält.

Efter uppjogg uppsökte jag calling där man ska vara 20 min innan start. Det gäller att inte vara för sen för då riskerar man att inte få starta trots att man prickat av sig timman innan. Som nybörjare i dessa sammanhang är man alltid lite nervös att missa något eftersom man inte vet hur du funkar. Och det var inte direkt övertydligt var man skulle infinna sig. Men efter lite sökande hittade jag rätt plats. Blev lite starstruck när löpare efter löpare anlände till calling-rummet. Uhrbom, Laser, Johan Larsson, Bouafif, Ababa Lama, Temsegen, Ekvall, Henry Gross mfl. Var nu riktigt pepp. Ville bara in och springa. Dock så var det en del förseningar och vårt lopp blev uppskjutet 15 minuter och sen 15 minuter igen.  Men vi fick som tur var komma ut på banan så vi kunde hålla igång och hålla oss varma innan start. Ca 40 minuter efter utsatt tid blåste tillslut någon i pipan för att vi skulle rada upp oss på startlinjen. Efter startskottet försökte jag flytta med och inte förivra mig. Det är ju inte så lätt när man möter såhär pass bra motstånd. Höll i mig dock och lät släppa täten ganska fort. Hamnade bakom Johan strand och Henry Gross och före en större klunga innehållande bla Grahl och Löfås. Släppte de framförvarande när Strand ökade tempot. Klungan bakom hakade dock inte på mig och jag kände mig ganska bekväm i farten. Det blev så några varv innan jag fick order av Huddinges coach att gå ikapp Gross för att få draghjälp. De blev så och jag lade mig i rygg. Efter några varv till gick Gross ut och ville ha draghjälp vilket jag inte hade något emot så det blev vartannat varv och allt flöt på. Fick emellanåt lite panik för i vilken fart vi låg i. Inbillade att jag öppnar alldeles för fort. Passerade 1k på 3.01, 3k på 9.11 och halva sträckan på 15.21. Jag och Gross gnetade på och det kändes  förvånansvärt lätt i förhållande till farten. Helt plötsligt var det 2k kvar, vi hade blivit varvade av täten en gång och fick dessutom sällskap av Apladslens Oscar Carlsson som gick upp och drog lite. Med två varv kvar kom Uhrbom sin skjuten ur en kanon med Lars södergård i släptåg. Ingen idé att följa på där. Med ett varv kvar stod klockan på 29.49, dvs ett 71 varv och saken skulle vara biff. Bara att släppa på alla tyglar så skulle man göra sig förtjänt även av Max även denna dag. Gick in i sista kurvan och utmanade mina medlöpare i en spurt. Mot den erfarna Gross fanns inget att göra men jag lyckades faktiskt hålla undan för ynglingen Carlsson med några ynka hundradelar. Någon av varvaräknarna ropar 56 57. Kollar på gps:en som jag lyckats knäppa av vid målgång.  Stämmer bra 30.57 (30:57'82 för att vara exakt). I mål grattas jag av en endorfinhög Laser som krossat dröm 30 med 29 fucking jävla 43 (som hans Facebook status löd senare på kvällen).

Det blev en snabb nerjogg med Löfås och Oscar innan en otålig och trött flickvän äntligen fick styra kosan hemåt och vi fick inta lite härliga snabbhydrater på Max och McDonalds. Det var inga lätta 6-7 mil körning. När jag kom hem däckade jag nästan på en gång. Och jag var fortsatt sliten och trött hela helgen. Kunde dock avverka en lättdistans och Terränglångpass på Söndagen med Solvikingarna Olle och Jonas A. Det mest slitsamma var nog ändock att åka till Ullared dagen efter loppet men vad gör man inte för sin bättre hälft som står ut med en stirrig och vimsig pojkvän dagarna innan ett stort race. Dessutom är det rena guldgruvan för en horder som mig.

Börjar förresten bli sådär härligt krisp och härlig höstluft. Nu börjar det minsann lukta lite maraton i luften.

Växeldragning med Grossen

3000m och SM

Efter mitt tillfälliga fokus på 3000m fick jag äntligen upp lite speed i benen. På hemmaplan ute i Huddinge skogar, källbrink ip, bjöd vädergudarna på persväder i Onsdags. Det vart inte mycket att klaga på. En hel drös löpare hade dessutom kommit som man kunde tampas med. Visste inte om det var någon som höll min fart.  Uhris och Laser så jag på startlistan men dessa herrar är lite för hårda för mig. Det fick bli som det blev helt enkelt. Enda viktiga var att inte gå ut för långsamt i loppet.

Benen kändes fräscha dagen till ära. Annars var jag lite sliten på måndagen och tisdag. Tror att Midnattsloppet lite för snabba tid satt i lite.

Nyckelpassen som har avverkas inför det stundande 3000m var i ordning:

V. 1 Tisdag - 20x200m med 30 sekunder ståvila

V 1. Torsdag - 4x1000m med 80 sekund ståvila

V 1. Lördag - 20x1min  terräng-intervaller med 45 sek Joggvila

V 2. Tisdag 2x(5x400m) med 45 sek ståvila och 3 minuter settvila

V 2. Torsdag 2x(3×200m + 1x1000m) med 200m Joggvila och 3 minuter settvila.

V 2. Lördag. Midnattsloppet. Första 7k kontrollerat i typ mara/halvmara fart. Sista 3k fri fart in mot mål.

V 3. Måndag. 10x200m med  100m joggvila i min tänka 3000m-fart. Inte snabbare!

V. 3 Onsdag. Raceday!

Nämnas bör väl också att de två 3000m jag körde innan i somras var jag inte så fokuserad på och därför inte gått all in. På 3000m finns inte mycket utrymme att vela på. Bara att köra från första steget. Nu hade fokus legat på just detta lopp i nästan 3 veckor och jag var ganska nervös. Tror det hjälper mig. Brukar kunna omvandla nervositeten till energi på ett bra sätt i loppen. Men då måsten man vara lite nervös innan också. Vilken inte hade varit fallet på mina 8.52 och 8.55 lopp under sommaren. De kändes nästan lite blasé i jämförelse.

Men åter till loppet. Allt kändes bra innan start och benen var sugna på att dra på sig mjölksyra. Det enda viktiga var att inte fastna i starten.  Så när startskottet gick var det bara att släppa på tyglarna. Höll mig i kölvattnet bakom Uhris Laser och deras Hare John Kingstedt. Även en Hammarbyare John Börjesson låg före och hakade på tätklungan. Blev lämnad i åt mitt öde mellan täten och en större klunga en bit efter mig. Inget att göra något åt. Bara köra. Första k gick ganska kontrollerat på ca 2.54. Sprang sedan och väntade på hur asjobbigt andra k skulle bli. Passerade 1500m på 4.22 ökade något som det kändes. 2k passerades och nu var det bara 2.5 varv kvar till mål. Började sakta närma mig Hammarbyaren. Gick om med 2 varv kvar. Lite skönt med någon att tampas med på slutet. Med ett varv kvar stod klockan på 7.34. pressade ur det sista och gjorde ett sista varv på 66 sekunder och rusade in mot en tid undeer 8.40 men missade med ynka 12 hundra delar. Jaja man ska ju spara något att sikta mot i vinter. Mycket nöjd med genomförandet och känslan under loppet.Nu känns det kul och väldigt nervöst att ta sikte mot 10000m på SM om en vecka. Det kommer bli kul.

Tyvärr innebär det att jag inte får chansen att utmana mitt landsvägs pers på 10k på HAIS eget hälsolopp. Men det ska bli kul att få vara funktionär och hjälpa andra på sin väg mot fina prestationer. Ska du springa så ta med dig smajlet för jag ska agera fotograf.

Vikinglinespelen 3000m

I Listform

-Är rak och fin efter besök hos Acces rehab. Fick lite övningar  för krånglande vänsterfot.

-Sprang Midnattsloppet som träningstävling. Gick lite för fort. 33.47 på egen klocka. Kontrollerat i 7k sen fri fart. Från 81 plats vid 1k till 22a i mål. Festligt lopp med väldigt lätt känsla i kroppen.

-imorn väntar 3000m. Är förväntansfull och nervös. Nervös är bra. Då brukar jag kunna prestera. Samt jag får göra upp med Otto Kingstedt. Det kan bli en great Clash :)

-Kommer återigen fram till hur sköna Adidas Adizero Adios är då de smekte mina fötter längs söders backar i Lördags. Ge oss den tillbaka Adidas! (Ej att förknippa med Adios 2)

-Allt är betalat och klart inför Frankfurth Marathon. Börjar känna mig pepp inför uppgiften.

-Bara cirka 10 dagar kvar till SM på 10000m. Även där är jag massa nervös och pepp.

-Blir även Stockholm halvmarathon i år, det var längesen sist. Hoppas hon bjuder på bättre väder än varvet.

-Huddinge AIS bjuder upp till fest nästa onsdag (28/8) Då jag är funktionär och fotograf på mycket snabba Hälsoloppet (5/10k). Det är mycket nu, det är härligt.

-Jag är lite sugen på säsongsvila. Fast bara lite. Med betoning på lite.

Farten trimmas in

Det har nu gått två veckor sedan mitt misslyckande på stadion. Har nu börjat insett vilken färskvara fart kan vara. den senaste tiden har gått åt att trimma och slipa på den med kortare intervaller och en hel del bana. Osäkert på var jag stod förra veckan körde jag två banpass. Det första 20x200m med 30 sek vilka vilka snittades på straxt över 32 sek. Över förväntan. Det var ungefär vad jag höll i vintras fast då var det uppdelat på 4 sett inklusive 2min settvila. På torsdagen var det 4x1000m med lång settvila på 80sek. Dessa snittades på 2:56. Denna vecka går även i banans tecken. Det sliter såklart att köra i dessa höga farter så det gäller att lyssna på kroppen och försöka äta och vila ordentligt.

Det är nu bara ett jobbigt pass kvar innan tävlingen nästa onsdag. Känner mig mer taggad än inför mina två föregående framträdanden. Bland annat för jag får springa på hemmaplan. Sen står ett klubbrekord på spel. Då behövs en tid under 8.45. Sen är det sista riktiga chansen för i år.

Vad jag kan förvänta mig då. Svårt att säga. Efter senast resultaten är jag förhoppningsfull men med tillförsikt. Känner att jag har kört på så gott jag kunnat. Det lilla extra har dock inte funnits där. Men jag känner mer och mer att 3000m är den roligaste distansen för tillfället. Därför kommer det bli en mer inriktad sådan satsning under hela nästa säsong. Men just nu vill jag bara få till ett godkänt avstamp inför SM som stundar. Uthålligheten finns där men farten har kommit lite i skymundan den sista tiden.