Tuesday, September 3, 2013

30 fucking jävla 57 och 82

För dem som vet är rubriken ett plagiat. Men det är det bästa sättet att beskriva och sammanfatta detta inlägg. Det som avhandlar min andra A-tävling för året. Dvs SM på 10000m. I fredags var det dags.  Som tur var var SM beläget endast 6 mil från mitt andra hem i Göteborg. Nämligen i Borås.

Under veckan som gått har jag känt mig seg och lite täppt i bihålorna. Sista intervallpasset i tisdags fick bra utan att anstränga mig alltför mycket. Dock var det ingen pang känsla. Kroppen var seg och benen ganska tunga. Kändes skönt med en lätt vecka för en gångs skull. Tror jag börjar bli lite sliten efter en lång säsong.

Tog fredagen ledig och plöjde hela vägen ner till götet eget torsdagens jobb. Som tur var kunde min sambo övningsköra större delen av sträckan så jag fick vila mina ben. Blev stopp på max för att fylla på kolhydraterna i en lite öm och trött kropp. Som tur var var tävlingen sent på fredag så jag kunde ta sovmorgon ända till 10. Käkade lunch. Ännu en kolhydrat maxning med pizza innan det bar iväg. Var riktigt nervös och inbillade mig tom att jag var för seg/dålig för att över huvud taget kunna starta.  Men bestämde mig för att man kan ju alltid bryta om det skulle kännas piss.

Anlände till Borås runt 17 och starten skulle gå 19.10. Hängde ett litet tag vid angrenan innan det var dags att värma upp. Träffade på Anders Grahl, Henrik Löfås och Oscar Carlsson. Alla tre riktigt vassa herrar.  Alla som hade som mål att gå under 31. Lixom jag. Inte för att jag riktigt trodde på det.  Kände mer rimligt att kanske ta 10-15 sekunder max från mitt nysatta pers från i somras på 31.21. Men det skulle också bli hårt. Men jag var inställd på att det skulle göra ont idag. Fanns inget att förlora och det var ju mästerskap och bara det triggar igång en ganska rejält.

Efter uppjogg uppsökte jag calling där man ska vara 20 min innan start. Det gäller att inte vara för sen för då riskerar man att inte få starta trots att man prickat av sig timman innan. Som nybörjare i dessa sammanhang är man alltid lite nervös att missa något eftersom man inte vet hur du funkar. Och det var inte direkt övertydligt var man skulle infinna sig. Men efter lite sökande hittade jag rätt plats. Blev lite starstruck när löpare efter löpare anlände till calling-rummet. Uhrbom, Laser, Johan Larsson, Bouafif, Ababa Lama, Temsegen, Ekvall, Henry Gross mfl. Var nu riktigt pepp. Ville bara in och springa. Dock så var det en del förseningar och vårt lopp blev uppskjutet 15 minuter och sen 15 minuter igen.  Men vi fick som tur var komma ut på banan så vi kunde hålla igång och hålla oss varma innan start. Ca 40 minuter efter utsatt tid blåste tillslut någon i pipan för att vi skulle rada upp oss på startlinjen. Efter startskottet försökte jag flytta med och inte förivra mig. Det är ju inte så lätt när man möter såhär pass bra motstånd. Höll i mig dock och lät släppa täten ganska fort. Hamnade bakom Johan strand och Henry Gross och före en större klunga innehållande bla Grahl och Löfås. Släppte de framförvarande när Strand ökade tempot. Klungan bakom hakade dock inte på mig och jag kände mig ganska bekväm i farten. Det blev så några varv innan jag fick order av Huddinges coach att gå ikapp Gross för att få draghjälp. De blev så och jag lade mig i rygg. Efter några varv till gick Gross ut och ville ha draghjälp vilket jag inte hade något emot så det blev vartannat varv och allt flöt på. Fick emellanåt lite panik för i vilken fart vi låg i. Inbillade att jag öppnar alldeles för fort. Passerade 1k på 3.01, 3k på 9.11 och halva sträckan på 15.21. Jag och Gross gnetade på och det kändes  förvånansvärt lätt i förhållande till farten. Helt plötsligt var det 2k kvar, vi hade blivit varvade av täten en gång och fick dessutom sällskap av Apladslens Oscar Carlsson som gick upp och drog lite. Med två varv kvar kom Uhrbom sin skjuten ur en kanon med Lars södergård i släptåg. Ingen idé att följa på där. Med ett varv kvar stod klockan på 29.49, dvs ett 71 varv och saken skulle vara biff. Bara att släppa på alla tyglar så skulle man göra sig förtjänt även av Max även denna dag. Gick in i sista kurvan och utmanade mina medlöpare i en spurt. Mot den erfarna Gross fanns inget att göra men jag lyckades faktiskt hålla undan för ynglingen Carlsson med några ynka hundradelar. Någon av varvaräknarna ropar 56 57. Kollar på gps:en som jag lyckats knäppa av vid målgång.  Stämmer bra 30.57 (30:57'82 för att vara exakt). I mål grattas jag av en endorfinhög Laser som krossat dröm 30 med 29 fucking jävla 43 (som hans Facebook status löd senare på kvällen).

Det blev en snabb nerjogg med Löfås och Oscar innan en otålig och trött flickvän äntligen fick styra kosan hemåt och vi fick inta lite härliga snabbhydrater på Max och McDonalds. Det var inga lätta 6-7 mil körning. När jag kom hem däckade jag nästan på en gång. Och jag var fortsatt sliten och trött hela helgen. Kunde dock avverka en lättdistans och Terränglångpass på Söndagen med Solvikingarna Olle och Jonas A. Det mest slitsamma var nog ändock att åka till Ullared dagen efter loppet men vad gör man inte för sin bättre hälft som står ut med en stirrig och vimsig pojkvän dagarna innan ett stort race. Dessutom är det rena guldgruvan för en horder som mig.

Börjar förresten bli sådär härligt krisp och härlig höstluft. Nu börjar det minsann lukta lite maraton i luften.

Växeldragning med Grossen

1 comment: