Jag är en vanemänniska.

Förra veckan började med morgonjogg. Härligt att börja komma igång igen. Lite sliten fortfarande i kroppen. Hade en känning i vänster fot, närmare bestämt hälsenan. Tänkte att det är nog bara lite sveda och värk i kombination med kylan. Körde således Tisdagens morgonpass på band. Tyvärr hade problemet förvärrats men jag kunde dock avsluta en kort lugn 8km-are. Efter snack med tränare kom vi fram till att köra Crosstrainer några dagar och sedan testa igen. Sagt och gjort.

Alternativ träning är dock inget jag ser framemot direkt. Men men, fick köra lite på känn och utgå från pulsen som i detta nu ganska lätt skenar iväg efter 2 veckors vila. Iaf, släpade mig till sats och drog av ett intervallpass 5x2min @ HR ~160. Funkade riktigt bra och det var inte så hemskt som jag föreställt mig. Onsdagen blev också CT men nu ett lugnare pass och så skulle jag testa hälsenan på Fredag med en dags extra vila på Torsdagen. Kände mig dock inte riktigt 100 och körde ett till CT-pass. Det var nu jag började upptäcka att det här var ju inte så farligt. Så för att vara helt helt säker blev det även CT på Lördag och Långpanna på Söndag (90min). Det är nästan så jag ser fram emot nästa gång.

Jag vet och har insett förut att jag är en vanemänniska. Det spelar egentligen ingen roll vad det är så länge det funkar och jag kan genomföra det fastnar jag überlätt för saker som upprepas och upprepas. Det är samma sak med löpningen. Det har varit så med många saker i mitt liv. Om det så än må ha varit samla på frimärken eller lära sig fotografera. Risken är att man kör slut på intresset och motivationen. Jag inser att det är risken med löpningen också. Något som är lite oroande men som det känns nu, inte så troligt, men jag måste ändå vara uppmärksam. Min flickvän påpekade för mig när jag pratade om att sälja min fotoutrustning att det var dumt. Detta eftersom att man kanske slutar med löpningen någon dag, frivilligt eller ofrivilligt. Står man då där och har löpning som enda fritidsintresse blir man en fågelholk med båda händerna i fickan. Det kan också vara det som får mig att fortsätta med satsningen så länge jag verkligen känner för det och vill. Så bli inte förvånade om ni får se lite flera bilder på bloggen i framtiden. Förhoppningsvis från lite löptävlingar men även lite annat smått och gott.

Spring snyggt och spring för att det är kul. Men glöm inte bort allt det andra.