Tuesday, November 1, 2011

Frankfurt Maraton 2011

Okej jag tar och beskriver det här från början.

Klockan står på 04:00 och det är fredag morgon. Väskorna står packade och det mesta är under kontroll just nu känns det som. Rafsar ihop det sista och plockar med mig frukosten, bestående av vatten en termos kaffe och några torra brödbitar, med mig ut genom köksdörresn och låser efter mig så tyst som möjligt. Vill inte vecka tjejen som ligger och sover så sött. Det är kolsvart och kallt ute, knappt några bilar på vägen. Planet skall lyfta 07:30 från arlanda och trotts att jag egentligen är en tidoptimist så är jag i sådana här lägen ute i väldigt god tid (jmf hemfärd). Sitter och sippar på kaffet samt knaprar lite på de utsökta brödkanterna och fantiserer om hur jag vill att loppet skall utspela sig. Det tar väl ca 1h ut till flygplatsen och väl där går det hyfsat fort att checka in och ta sig till gaten. Tar ytterligare kaffe på starbucks och kan vi det här kaget säkert satt i mig 1 liter. Bytet på Kastrup/Köpenhamn går smort. Det var ändå ganska kort tid mellan landing och byte, ca 40min, ännu ett orosmoment ur världen. För dem som inte vet det är detta faktiskt första gången jag reser helt själv. Lite extra pirrigt så att säga. Väl i Frankfurt var det heller inga problem att hitta med tåget till själva centrum och hotellet låg sedan 300m från centralstationen.

Väl framme och klockan är kanske runt lunch och jag har nu 2 dygn framför mig helt själv. Sätter igång och letar upp restaurangen Vapiano efter rekommendationer från en klubbkamrat. Trevligt ställe där kocken kokar ihop pastan medans man beställer. Dock vissa problem att förstå beställningförfarandet och det hjälper inte jättemycket att tyskarna inte verkar vara jätteförtjusta i att prata engelska. Trodde bara det var Fransmännen som var sådana. Drog på eftermiddagen några lätta km med stegringar lägs floden Main. Sedan var det Jag, min pastasallad, mina öl(alkoholfria) och CNN som umgicks resten av kvällen. För övrigt det enda programmet Inte på tyska på hotellets TV. Så jag har hållt mig uppdaterad på allt som hänt i världen de två närmaste dygnen innan starten.

Lördagen blev ganska lik fredagen. Hämtade ut nummerlappen och chipet för tidtagning. Fick den tillhörande godie-bagen innehållande bland annat 4 målade hårdkokta ägg (what!? 60000 kokta och färgade ägg, okeeej) och duracell-batterin (kan ju vara bra att ha). Gick och la mig runt 18 och ställde klockan på 21 för att käka sista pastamåltiden. Glömde nästan att ställa tillbaka klockan för vintertid men kom på det precis innan jag tänkte släckte för kvällen.

Söndagen. Vaknade innan klockan slog för väckning 07:00. Tog mig en dusch och intog sedan hotellets frukost. Vankade sedan direkt iväg till starten för att lämna in två av mina gels som man kunde få utkörda längs banan. En tjänst som tävlingen hade för löpare som springer under 2:45. Tyvärr stängde den klockan 08:00 och min ajfån hade fått för sig att automatisk ställa tillbaka till Vintertid trotts att jag stängt av automatinställning av tiden. Jaja, inte hela världen hade ändå mitt lilla bälte där jag kunde transportera dem längs loppet. Två i bältet och en i handen. Dock var jag nu en timma efter i min planering. Blev lite stressigt och prommenaden/joggen tillbaka till hotellet fick bli min uppvärmning. Träffade på vägen Solvikingarnas Mattias Jonsson som jag utbytte några snabba ord med. Körde lite ruscher upp för trapporna till mitt rum, längst upp, på 7:e våningen. Slängde på mig tävlingskläderna och packade ner det jag skulle ha i ombytesväg. Snabbt tillbaka till starten och var där ca 20min innan startskottet skulle gå (10:00). Stod mest och hoppade på stället för att hålla mig lite varm och förvånades över alla svenskar jag ändå hörde. Fick stå i den främsta startgruppen som var något stor i mitt tycke. Löpare som gör 3:15 och snabbare. Orkade inte ödsla energi på att försöka tränga mig fram och tänkte att det ger nog med sig ganska fort efter start. All information som ropades ut ur högtalarsystemet var bara på tyska och även om språk inte är min starka sida förstod jag ändå när de började räkna ner från 10.

Kommer faktiskt inte ihåg så mycket från själva loppet. Inte så många konkreta minnen iaf. Man börjar inne i centrum för att springa massa cirklar runt den och jag hade noll koll på vart jag var. Mitt lokalsinne är inte heller direkt det bästa. Sedan ut ur staden på en lång vända på massa långa lättsprunga rakor och tillbaka igen för lite varv i centrala frankfurt. Då är man så pass körd i huvudet så det går liksom inte att reflektera över var man ev skulle var i förhållande. Det som mest fastnade på näthinnan var starten, alla sambaorkestrar runt om och ett bråk mellan 3 löpare 3km från mål.

Det var som sagt en gaska stor första startgrupp villket för min del innebar en del stoppklossar fram för mig. Trodde gatan skulle vara större och passering av dess inte skulle bli så stort problem. Tji fick jag och fick lite smått panik då jag såg första km passera på 4:13. Nu blev det lite hockeytacklande framåt och en del sura miner och tillmälen ropades säkert efter mig, kund dock inte brytt mig mindre. Blir som alltid lite sur och irriterad av dessa löpare som pressar sig längst fram i starten och börjar jogga efter 1km. Efter detta är det inte mycket konkret jag kommer ihåg. Passerad dock en Helsiborgslöpare, Hässelbylöpare och någon från Akele. Satte i mig första gel'en efter 20km (200g, Vitargo, Apelsin), andra mellan 28-32, tror jag, sista någon gång vid 35 men lyckades inte få ner hela. Hade runt 25-30 någonstans sprungit förbi två Portugiser och en Tysk i någon klunga och dessa tre och jag skulle växevis passera varanndra och springa i mål samtidigt. Det var ockå dessa 3 herrar som skulle komma i dispyt då tysken hade sneddat in framför en av portugiserna som nästan vurpat mitt framför näsan på mig och ordväxlingen pågick i ett par kilometer. De hade dock blivit sams väl i mål.

Målgången för dem som inte känner till det är en raka på 100-150m innomhus med discoljus och tysk dunka-dunka och pompom tjejer längs upploppet. Inte lika magiskt som jag föreställde mig att det skulle vara, då föredrar jag stockholms målgång på stadion.

Strax efter målgång stötte jag på Mattias från Solvikingarna som gjort PB på 2:36:12 och Sedan träffade jag Bålsta IK's Mustaniemi som gjort smått fantastiska 2:27:55 och Hässelby SK's Niklas Andersson som lubbat i mål på 2:31:54. Kanoninsatser alla dessa herrar.

Min egen tid blev tillslut PB på 2:38:19 (netto) efter två jämna och väldisponerade halvor på 1:18:45 och 1:19:34. Endast 2 misslyckade km, 1:a på 4:13 och av någon anledning 37 som gick på 4:19 (GPS spunk på den senare kanske).

Slöt på kvällen upp med Mattias och hans Solvikinggäng från Göteborg för att fira bravaderna med Pizza och öl som sig bör efter en sådan här dag. Blev en hel del snackande och helt plötsligt var klockan närmare 8 på kvällen och det blev lite brådis till flyget som skulle gå kvart i tio. Till råga på allt krånglade tåget och vi fick smått panik men allt redde ut sig och vi hann innan avgång, dock inte med mycket marginal. Usch! Min värsta mardröm, nästan, att behöva stressa och inte vara säker på att hinna med sitt flyg. Aldrig mer!

Nöjd? Ja och Nej.
Ja för att jag klarade målet att komma under 2:40, Ja för att jag nu får springa SM nästa år i Stockholm, Ja för att 2:38 är helt ok förbättring med tanke på mina sex senaste maror som har gått i  rätt håll och alltid varit snabbare än föregående. Ja, för att det är ett PB och ett PB är alltid ett PB det går inte att komma ifrån.
Varför är jag inte nöjd då? Jag vet att en bra dag hade kunna gett en tid ner mot låga 2:37 och kanske under. Det i kombination med att projektet är avslutat och det långt till nästa mål känns lite tomt. Nu infinner sig dessutom en säsongs-vila på 2 veckor med bara några få lätta jogging-rundor. Det är lite jobbigt att inte få göra det man älskar och brinner för att göra och det man är van vid. Men de är bara att kämpa på och vetskapen av att det bara gör kroppen gott gör det lite lättare, inte lätt, men lite. Det här får mig att bekräfta mina misstankar att resan lika viktigt som målet. kanske till och med viktigare.

Lite reflektioner:








Vägen till mitt mål har inte var speciellt brokig och med efter framgång efter ramgång har jag kunna fylla på mitt motivationsförråd allt eftersom. Det blir nu nya tag mot säsong 2012. Jag inser ju att det blir allt svårare och svårare att göra några större framsteg men målet för nästa år måst ändå vara att bli några minuter snabbare på 42km. Skall samtidigt försöka kapa minuter och sekunder halvmaran och milen. Så här och i detta nu måste mina nya mål bli 2:35 på maran, 1:13:30 på halvmaran och under 33 på milen. Kan kännas lite kaxigt tycker jag själv men alla dessa mål känns rimliga och går vår-maran riktigt bra så ska jag även försöka sänka höst-maran några ytterligare snäpp, kanske till och med ner mot 2:32. Får bara se vilken mara som bli min höstmara. Funderar på Oslo eller Växjö, vore kul att springa någon udda och ganska lätt mara.



Poser :)

4 comments:

  1. Kul att träffas IRL. Det är ändå ganska fantastisk förbättring du gjort sista året. Först ner till 2:44 i Sthlm och sen kapa ytterligare 6 minuter på det bara över en sommar. Det verkar som att du har bra koll på hur du ska träna för att bli bättre. Jag är anmäld till Berlin nu, så det blir min höstmara. Häng gärna på om du vill!

    ReplyDelete
  2. Grattis till ett nytt PB Carl! Roligt att läsa om dina tankar efter loppet. Skrattade också gott åt de färgade äggen :) Ska bli intressant att följa din utveckling nästa år. För mig blir det ett nytt försök på Sub3 i Sthlm.

    ReplyDelete
  3. Grattis med god tid!
    Jeg ser du løp med "autolap" på jogg.se..
    Av en eller annen grunn tror jeg det var en del GPS forstyrrelser under Frankfurt Maraton. Alle jeg har snakket med hadde helt merkelige tider spesielt i starten av løpet. Dette kan jo stemme ganske bra med at du også tror det er noe feil ved 37km, fordi da er vi i samme området som i starten på løpet.

    Jeg lappet manuelt og avvikene var til tider ganske store. Den "korteste" kilometeren sa klokken var 950m mens den lengste var 1200m ifølge GPS'en - men det er selvsagt fel da jeg er overbevist om at de er korrekt oppmålt til 1000m av arrangøren. Jeg hadde også noen merkelige km tider utifra klokken, men det stemte bra når jeg lappet manuelt.

    Kanskje du burde vurdere å starte å lappe manuelt på lopp, så er det litt enklere å ha koll på korrekte kilometertider

    ReplyDelete
  4. Riktigt bra jobbat! Det där med äggen var ju lite... speciellt, men de räddade mig från att vräka i mig alla snacks i minibaren när jag blev sugen på mellanmål i alla fall. :-)

    ReplyDelete