Monday, April 14, 2014

Vägen är lång

Snart, den 19 April, har jag varit strandsatt i 4 månader på min älskade/hatade crosstrainer. Det har gått fram och tillbaka och framåt igen med skadan. Det finns fortfarande känningar kvar. Men värken, stelheten och stickningarna har blivit betydlig mildare/mindre. Kör på bra med min rehab/styrketräning de senaste veckorna och det känns som att det ger resultat. Dock misstänker jag att vägen tillbaka till riktig löpning fortfarande är ganska lång även om det känns som man har kommit mer än halvvägs. Misstänker att det kanske rör sig om ca 2 månader om det fortsätter att läka i samma takt. Har nästan börjat ge upp hoppet om att få jogga/lunka mig igenom Stockholm Maraton. Men men, det är väl sånt som händer. Har dock räknat ut vad som krävs för att ta sig runt så lugnt som möjligt. 7km/h, det vill säga 8:34min/km. Det blir en sluttid på 6h som är maxtiden, ungefär snabb gång. Har testat det på ett löpband och det borde ju gå.

Annars rullar träningen på bra. Enda jobbiga är att man inte kan testa löpformen. När man ser hur flertalet andra slår till med härliga nya PBs såhär på vårkanten kan det vara lätt att tappa bort sig själv och fokusera på fel saker. Det är därför bra att påminna sig själv om varför man tränar och för vem. Motivationen går således lite upp och ner. Däremot är känslan efter genomfört hårt pass alltid lika härlig och jag känner mig mycket nöjd över att ha genomfört det. Hoppas det kommer ge mig en bra språngbräda sedan när jag väl får sätta igång och sprätta för fult i spåren och på banan.

Lite sifror för den som har tråkigt sedan 19e December:

Dagar sedan Senaste löppasset: 116 (16 Veckor och 4 dagar)
Dagar sedan magnetröntgen: 82 (11 Veckor och 5 dagar)
Träningstimmar: 251:10
Crosstrainertimmar: 209:39
  Snitt/dag: 1:38
  Snitt/vecka: 12:39
  Snitt/månad: 54:00
  Max-vecka: 16:00
  Min-vecka: 2:12
  Längsta pass: 3:00

Rehab/Styrka timmar: 32:39
Genomförda Intervallpass: 39st
Högsta puls: 173 (av max 185)
Sjukdagar: 6
Vilodagar: 4

Efter intervall mat

Har börjat vänja mig vid att gå upp 05:15 varje morgon för att bege mig till gymmet. Nu har det blivit betydligt ljusare ockdå, vilket är ett plus.

Fick lite sällskap av Jonas, det vart genast lite trevligare

2 comments:

  1. Replies
    1. Jag gör mitt bästa men ibland måste man påminna sig själv om varför man började och varför man håller på.

      Kul att se att det går så bra för dig själv.

      Delete