Långlöparnas Kväll: 10000m 31:21 PB

Det är lite lustigt det där med tider och gränser man spränger. Tiden i sig är inte så viktig har jag märkt. Ju snabbare man blir och ju fortare det går ju mindre betyder tiden på något lustigt sätt. Däremot är det känslan när man klarat av något man trodde var nästan ouppnåeligt som blir viktigare och viktigare. Kanske har det att göra men att min utvecklingskurva har gått spikrakt upp och man har inte fått kämpa på vägen. Med kämpa menar jag det har inte blivit några bakslag i träning och tävling. Inga skador och knappt några sjukdomar att tala om. Kontinuiteten har varit konstant i cirka två år och det gör ju sitt.

När jag mosade mitt 5000m pers förra veckan rätt förvånad hur "lätt" det gick. Jag var liksom mer förvånad än glad. Däremot var känslan att allt rullade på, allt gick så lekande lätt. Efteråt kunde man bara mysa omkring i en liten bubbla av harmoni och lycka. Försökte bara vara i stunden, suga in alla sinnesintryck. Vädret, arrangemanget, mina medlöpare allt som hör till en sån där underbar sommarkväll då allt bara stämmer. Det är ju inget jag tar för givet. Jag såg därför fram mot långlöparnas kväll igår med tillförsikt. Tänkte att det blir som det blir. Var inte det minsta nervös innan start. I vanliga fall brukar jag gå omkring och vara allmänt spänd flera dagar, ja nästan veckor ibland inför en tävling. Kanske är det för att tävlingarna har radats upp nu. Så man får en ny chans nästa gång. Kanske inte. Kanske är mitt undermedvetna medveten om vad jag kommer prestera och därför går jag inte och nojjar mig om jag skall klara den och den tiden. På något sätt känns det i alla fall som att jag är kvar i min harmonibubbla.

Väl på plats igår mötte jag upp Alberto som skulle göra sitt andra försök på distansen i Sverige. Alberto som har varit mycket skadeförföljd de senaste åren ser ut att vara tillbaka i gammalt gott slag. Tillsammans kollade vi på de två 2000m-heaten. A-heatet där bland annat Gunnar Duren, John och Otto Kingsted samt Mika Repo som också han är tillbaka och tränar och tävlar igen. Sen var det dags att byta om och värma medans B-Heatet på 10000m gick. Tyckte det kändes lite segt i höfterna innan start. Kanske satt 5000m-loppet fortfarande i benen. Men men, det är inget som man kan göra något åt. Bara att åk liksom. Det var ett riktigt första-klassigt A-Heat där många namnkunniga långkottar radade upp sig med Uhris, L Södergård, Åhwall, D Nilsson, A Grahl och N Solomon i Spetsen. Snackade lite snabbt med Grahl och en ung Alexander Nilsson från Mölndals AIK om att köra gemensamt. Men det sprack redan i Starten. Blev lite stressad av trängseln och kutade på kanske aningen för fort. Blev trampan på hälen att par gånger av Hässelbys Martin Öhman. Men det kändes hyfsat kontrollerat och jag började rada upp varv efter varv på runt 74 sekunder. Passerade 2k på 6:08. Hade ingen nära framför mig. Kämpade på och började fundera på om det gick alldeles för fort. Höll dock farten och passerade 5k på 15:34 endast 4 sekunder från mitt gamla pers på 5000m. Började bli lite segt och försökte släppa fram Öhman som fortfarande låg tätt i rygg. Han gick om jag la mig i rygg. Genast kändes det lättare. Började dock inbilla mig att han tappade fart. Gick upp och om igen. Tryckte på vad jag kunde. Det vart dock inte så långvarigt då Grahlen arbetat sig upp från sitt samarbete med A Nilsson som tyvärr inte klarade att hålla tempot. Anders tog inte så många sekunder på sig att gå upp och om. Han fick med sig Martin och de började dra upp tempot. Tappade några meter men var i det här läget medveten om att det inte var så många varv kvar. Trycket i benen var dock fortfarande hyfsat gott men det kändes att det gått fort. Varven räknades nu ner och avståndet växte sakta men säkert och jag räknade till 10 sekunder upp på Anders innan sista varvet inleddes. Kunde hålla det ända in i mål med en ganska kontrollerat jobbig ansträngning. På något konstigt sätt var det inte så brutalt jobbigt som jag mindes mina föregående 10000m-lopp. Precis som för en vecka sedan var det ganska bekvämt i jämförelse med hur det har känts på sträckan förut. Kanske är jag slöare än min kapacitet eller kanske har kroppen arbetat upp en motståndskraft och klarar av max-ansträning bättre än vad den gjort. Oavsett så var det en häftig och nästan ofattbar upplevelse. Sprang ju som sagt första halvan på 15:34 och andra på 15:47. Två i mitt tycke väldigt respektabla tider bara på 5000m. Och nu gör jag dem två gånger i rad. Det känns väldigt konstigt att vara där jag är just nu, det kom så plötsligt. Trodde för en vecka sedan att jag skulle klara sub32 med kanske ett par eller tio sekunder men att trycka till med 31:21. Jag vet inte, tar det lite med ro just nu och försöker njuta allt vad jag kan. Tiden är egentligen oväsentlig. Känslan däremot, den försöker jag paketera och behålla för lång tid framöver då det känns motigt och svårt.

I övrigt var det riktigt kul att se så många andra lyckas. Det gör hela upplevelsen så mycket bättre. Delad glädje är den bästa glädjen. Robert klarade till exempel dröm 36 och sprang in på 35:44, Enhörningarna Grahl och  Patrik Sällsted gjorde 31:11 resp 31:49. Martin florin 34:51. Alberto sprang in på det nya ban-perset 33:30. Ja alla lyckade prestationer verkligen radades upp. Skall bli riktigt skönt att ta en långhelg och åka upp till härliga Mora på det här nu. Ska smälta allt och komma tillbaka med ny energi inför nästa tävling, nästa vecka då det vankas 3000m i Hässelby. Får se vad det kan bli där, kul skall det i alla fall bli att springa. För att springa när man är i form är bland det bästa som finns.

Grahl, Öhman, Jag

Resultaten från kvällen