Börja om från början, börja om på nytt.

Nu har det runnit mycket vatten under broarna sedan senaste Inlägget. Tror jag då precis gjort 8:55 på 3000m. Var riktigt på gång med träningen och de bra passen började trilla in på kontot. Men sedan hände något. Blev sjuk. Vart borta en vecka. Kom tillbaka. Gjorde ett ok försök på 5000m (15:49) utan att riktig gå om för det. Sen blev jag sjuk igen. Fick ont i knät. Kom tillbaka. Kom igång. Blev sjuk. Fick ont över bröstet. Kom igång igen. Både ont i bröstet och fortsatt ont i knät. Sen även lite egna foten. Gick till sjukgymnasten och doktorn. Började om igen. Blev bra i bröstet. Börjar köra bara lättdistans. Det verkade funka. Ett tag. Knät blev mer ledsen så jag ställde mig på crosstrainern igen. Blev dock små-sjuk igen. Och så landar vi på idag. Dagen före stockholm marathon. Har fortfarnade lite ont i knät. Kommer dock jogga runt loppet imorn. Loppet som kanske blir mitt sista den här säsongen. Inte så kul att inse. Känns som det mesta gått emot mig detta år. Rent löpmässigt. Det tar på krafterna att hela tiden börja om. Inser att den tid och man lägger, bara för att börja om igen, känns som bortkastad. Blir därför till att ta ett steg tillbaka och släppa alla ambitioner. Hur svårt det än kan vara. Det är tom svårare än föregående säsong då den mesta träningen bedrevs i gymmet. Då var jag iaf. frisk och kry. Kunde drömma om framtiden och hur träningen jag lade ner skulle resultera i bra tider. Nu är den här,  och det går sämre än någonsin. Det är ganska jobbigt när man inser att en stor del av ens identitet försvinner när man inte riktigt kan definiera sig som löpare längre. Kommer nog mestadels bli kortare pendel-jogg rundor framöver. Inget för
påfrestande, mest lite för att hålla igång. Måste bli frisk och hel först. Så det lär nog dröja minst 3-4 månader innan någon seriös träning kan bedrivas igen. Då känner jag att säsongen i princip är över.  Så då blir det att bygga en ordentlig grund för nästa säsong. Så man kan gå in i den bred bättre förutsättningar än denna. Men inget ont som inte har något gott med sig. Nu har jag iaf en plan. Och det känns bra. Det skall mycket till innan jag ger upp. Mot nya pers. 2016!

Allt gott!

Status: Hallå

Long time no be here. Har väl tappat lite gnistan att skriva. Tänkte testa att skriva av mig lite. Det har gått bra nu ett tag. Kan börja lägga 100k plus veckor nu. Kroppen protesterat inte. Inte musklerna i alla fall. Skadan som jag haft känns lite till och från. Men inte på ett dåligt sätt. Svårt att sätta fingret på. Det gör inte ont. Misstänker att det kommer vara så ett tag till kroppen anpassat sig efter skadeuppehållet. Var och träffade min eminenta sjukgymnast som tyckte allt såg bra ut och att jag var på rätt spår. 

Ur ett rent tränings mässigt perspektiv har det känts riktigt bra. Ja fram till i måndags förra veckan då kroppen sa ifrån och jag blev helt fysiskt orkeslös. Kan bli så ibland då träningen flutit på och man kunnat kört hårt. Kroppen behöver lite semester. Ofta blir det såhär just när jag tar riktig semester. När man kört hårt på jobbet och sedan kan koppla bort, all stress, alla måsten. Ibland måste man vila vare sig man vill eller inte.

Nu blickar jag framåt. Sommarens tävlings-schema börjar ta form och målen stakas ut. Näst ut är Premiär-milen. Det var väldans länge sedan en 10k landsväg avverkades. Tror det var Varbergs-loppet 2013. Och det gick hyfsat på 32:39. Hoppas kunna landa i dessa takter. Gjorde 33:59 på träning i höstas så en bra dag borde jag kunna göra mer mot 33 och kanske till och med under. Vi får se.

Tjing!

Vinterns bästa lopp 3000m på Vinthundsvinter (8:55). Här med Jonatan Alvaeus i släptåg. Han slog mig alla 3 ggr vi möttes. I sommar blir det andra bullar.

Upp å ner

Nu var det längesen det skrevs något här. Hade hoppats kunna hålla liv i bloggen lite mer. Men pendlingen, jobbet och träningen tar lite för mycket energi för att jag skall orka skriva av mig också. Får väl bli typ en gång varannan månad istället för en gång i veckan som var tanken. I alla fall.

Träningen har flutit på ganska bra. Fram till i mitten av december då man var på g igen. Då avlöste en förkylning och en halsfluss varandra. Körde en 3000m i slutet av november. Sprang i Munkell Arena i Eskilstuna för första gången. Hade siktet inställt på en tid under 9 minuter. Gick väl sådär.  Hade nästan på känn att det skuld bli svårt. Sprang in på 9:06 och ligget faktiskt med det än så länge på 4e plats i Sverige-statistiken. Får suga på den så länge det går. 

Har fått till bra sparring här i Västerås då Team Blekinge löparen Andreas Hoberg också bor i staden (32 minuters löpare på 10000m). Hoppas kunna sparra varandra bra här fram på vårkanten. Vi körde på rätt bra och vart väl i hyffsad form precis innan julen. Dock blev man sjuk och som grädde på moset, nästan bokstavlig, lade man på sig ett antal kilo extra under ledigheten. Det 6e januari var det dags för andra 3000m i för säsongen. Återigen i Eskilstuna, nu Ärlaspelen. Visste inte vad jag kunde räkna med att kroppen skulle palla. Men fort skulle du nog inte gå. Hade precis kommit igång med träningen några dagar innan och kört ett försök till kom-igång-intervall-pass som var hemskt, både upplevelsemässigt och fartmässigt. Men jag tänkte, förra 3000m funkade bra för att chocka igång kroppen och få lite fart på benen. Lika bra att bara åka dit och göra vad man kunde för dagen. Testa att öppna for 8:59 och se hur långt det räcker. Gick väl sådär. Drog en första km på 3:02. Sen en på 3:05 och 3:06. En slut tid på 9:13'95. Inte så mycket att hänga i julgranen. Men ett kvitto och ett bra pass. Pulsen vart i alla fall med på noterna och jag tangerade min maxpuls på 185. Det är sällan jag gör. Så jag gjorde allt jag kunde för dagen.

Nu är formen sisådär och tiden börjat rinna iväg för ISM. Känns som det kan bli svårt att komma i sub 8:40 form på 1 1/2 månad. Men det blir två försök till här i Västerås.  Först 24/1, Inlagda Gurkspelen, och helgen efter, DM för uppland. Utefter det får vi se om det blir en start eller inte. Men då behövs nog en tid en bit under 8:50. Det känns knepigt.  Men vi får se. Nästa vecka blir det i alla fall träning i värmen då det blir en solvecka i Gran Canaria. Kan behövas just nu. Ska passa på att lägga en mängd-vecka bakom mig och komma tillbaka utvilad och taggad för ny hård träning.

Allt gott!

Heliga härliga Fredag

Idag är det äntligen Fredag. Den skönaste dagen i vecka. Inte för vetskapen att man slipper jobba imorgon. Inte för att det ligger två jobbfria dagar framför en. Utan för att jag har slitit hårt i dagarna 5, gjort jobb och gjort träning. Ofta betyder detta att man är rätt så urlakad när man kommer hem på kvällen. Den kännslan är lite den jag lever för. Jag kan vara jäkligt nöjd över gjort arbete och bara sjunka ner i en godispåse, i soffan, och somna efter en halv film. Ja att vara löpare och arbetare tillåter inte så mycet utsvävningar en Fredagskväll. Men det är självvalt. Men denna Fredag är lite speciell. Det är nämligen innomhuspremiär för mig. Skall ikväll medverka på Eskilstuna Friidrotts Öppna KM på 3000m. Läskigt är bara förnamnet. Jag vet nämligen hur bra jag vill vara just nu. Däremot har jag ingen anining hur min form är. Har sprungit knappa 100mil i år. Mycket av det har varit kvalitet nu under hösten. Resten består av mestadels crosstrainer och cykel. Vill gärna ner under 9 minuter. Det hade känts bra inför framtiden. Men sanningen är den att kanske är jag inte där. Men det är redan tidig i säsongen och det finns några månader att jobba upp fart och uthållighet iför Innomhus SM. Jag är rätt trött efter en hektisk vecka. Vill egentligen bara sjunka ner i soffan och somna på med godispåsen i handen. Men för att få göra det måste jag bara pina mig igenom 9 minuters löpning. Det låter ju inte så svårt. Det klarar jag nog. Hoppas jag.

En tågselfie, en vanlig pendlingsdag, en vanlig vecka

Bana, min bana

Oktober är grå, träningen likaså. Jag tragglar på. Det är långt kvar till några riktiga tävlingar. Men det rullar på. Har börjat springa lite snabbare intervaller på bana. Det blir lite snabbare, lite jobbigare. Är härligt och ångest-laddande. Har svårt för att få ut max på andra intervaller. Men när det vankas bana kan jag bara borra med huvudet och köra. det är jobbigt men utvecklande för mig. Kroppen och huvudet får jobba på ett helt annat sätt då. Har koll på varje varv. Varje mellantid. Kan inte fuska någonstans. Gillar verkligen kampen som uppstår på slutet.  Ett set kvar.  Två intervaller.  En. Fyra tre två varv kvar. Sista varvet. Tar ut det sista och kollapsa i en hög. Känner hur kroppen återhämtar sig. Tar en snickers. Njuter lite och är jäkligt nöjd med sig själv. Tar det lugnt en dag och sen på det igen. Det ska bli kul att komma tillbaka. Tror jag. Crosstrainer är ju trots allt ganska kul...

Bifogar en fin bild från gårdagens backpass. Det ska inte bara vara jobbigt att springa. Det ska tydligen göra ont också.

En Vanlig Vecka

Måndag: Vaknar 05:00
        Crosstrainer 1h
        Västerås -> Stockholm
        Jobb
        Stockholm -> Västerås  
        Hemma ~18:00                                    
        Somnar 22:00
       
Tisdag: Vaknar 05:00    
        Västerås -> Stockholm
        Löpning ~35min
        Jobb
        Löpning, Intervaller med klubben i Huddinge ~1h
        Stockholm -> Västerås
        Hemma ~22:00
        Somnar 23:00
       
Onsdag: Vaknar 05:00
        Crosstrainer 1h
        Västerås -> Stockholm
        Jobb
        Stockholm -> Västerås  
        Hemma ~18:00                                    
        Somnar 22:00

Torsdag: Vaknar 05:00
        Crosstrainer 1h
        Västerås -> Stockholm
        Jobb
        Stockholm -> Västerås  
        Hemma ~18:00
        Löpning, Intervaller ~1h                                    
        Somnar 22:00
       
Fredag: Vaknar 05:00
        Crosstrainer 1h
        Västerås -> Stockholm
        Jobb
        Stockholm -> Västerås  
        Hemma ~18:00                                    
        Somnar 22:00      
       
Lördag: Sova, Äta, Sova, Träna (Löpning - Intervaller/Tröskell), Sova

Söndag: Sova, Äta, Sova, Träna (Crosstrainer - Långpass), Sova

Ungefär såhär ser det ut nuförtiden. Lägg på lite pendlingscykling runt 7 mil och någon timma med styrka så har ni min vardag.
Med andra ord inte så mycket tid över för att skriva här. Men jag klagar inte. Jag njuter. Varje vecka är en seger. Varje avklarad intervall
ett steg närmre mina mål. Man ska få kämpa lite också.  

Bara att kötta vidare.

Dags att vända blad.

Nu har det gått alldeles för lång tid sedan senaste inlägget. Det har varit motigt att skriva. Inte nog med att löpningen har hållits till det minimala pga skadan. Dessutom har sommaren varit riktigt hektiskt. Tänkte att nu blir det omstart. Dags att vända blad. Skriva om vägen tillbaka. Man kan inte bara skriva om hur bra det går hela tiden. Fick liten pusch av ragnar som precis börjat blogga om sin väg tillbaka och jag rekommenderar e att läsa hans blogg.

Om jag ska sammanfatta tiden sen senaste inlägget kan vi börja såhär:

Stockholm marathon. Det blev min sämsta tid någonsin. Men det var inget alternativ att inte starta. 18e gången i rad. 4:19. Första 4h+ maran. Men det kan man väl i och för sig räkna med då mitt längsta sammanhängande löprträcka innan i år var 2.5km. Men jag fick min medalj och säsongen var räddad.

Straxt efter SM var det dags för mig och sambon att ta vårat pick och pack från Göteborg till Stockholm. Tack för den här tiden göte. Det blev en helvetes vecka av flytt utan träning som avslutades med punka med fullt flyttlass mitt på E20 som pricken över i:et.

Försöket sedan komma igång med träningem under sommaren och det gick väl hyfsat. Fortsatt mycket crosstrainer och lite löpning. Men mer och mer av den senare varan. Under slutet av sommaren fick min sambo jobb i västerås så då vart det bara att börja planera för en flytt till och försäljning av min lägenhet i Stockholm. 2 veckor av renovering av lägenheten blev till en tidigare lagd säsongsvila. Tre veckor semester har det blivit i sommar. Och med semester menar jag stressa som en tok för att flytta eller förbereda för att flytta. Således ingen jättestrukturerad träning sedan slutet av maj. Men inget ont som inte har något gott med sig. Skadan har fått extra mycket tid att vila från löpningen.

Från och med september blir vi således västeråsare och jag får fortsätta långpendla. Denna gång Västerås - Stockholm. Men jag är van så det ska nog gå bra. Har dessutom blivit cyklist på gamla dagar. Det är tydligen ett krav när man flyttar till Västerås. Det underlättar också pendlingen till och från jobbet. Lite bonusträning kan man dessutom nästan kalla det.

Men nu blickar jag framåt och hoppas komma igång med löpningen. Tog som sagt tidig säsongsvila och sket i höstsäsongen. Kändes inte så motiverande att träna för att komma i någon halvform inför terräng-sm och sedan ta säsongsvila på det. Nu blir det istället fokusering på innesäsongen och 3000m på ISM. Ett första riktigt försök och comeback, om träningen går som den ska,  blir 3000m på Eskilstuna-spelen i november. Känner mig riktigt taggad och nervös inför hur det ska gå. Hur ska kroppen reagera efter att ha varit borta i drygt ett år från riktigt löpning. Vad har all crosstrainer gjort med löpformen och löpstilen. 

Västerås har ju en fin innehall att tema på i vinter och den ligger bara ett stenkast från nya hemmet. Så det känns lyxigt. Hoppas bara att det inte blir några problem att träna där. Hoppas även på lite bra sparring. Det finns ju några duktiga löpare i Västerås också. Eller vad sägs om detta resultat. Så nu ska det bli lite bättring på bloggandet. Och löpningen. Förhoppningsvis. Och för att avsluta detta försenad inlägg, lite fina bilder från sommaren.

Jag och far är redo för Stockholm Maraton. Vem ska vinna? I år var det jämt. 

Att flytta är jobbigt. Det är viktigt att få i sig tillräckligt med energi. Chips-pizza är då guld värt. 

Gått och blivit cyklist. Eller Bromptonit som man kallar ägare av denna lilla sak. 

Min borg. Min man-cave. Typ. 

Tittade och fotograferade lite på RollerDerby SM

Västerås är också fint. (Så länge det inte är dragmeet)

Hej Västerås. Jag gillar dig också. 

Lite riktig semester blev det faktiskt. 3 dagar i Kilafors. Hade dock varit bättre med 3 veckor där. 

Tog mig upp för Norrlansporten medelst hjälp av stavar.

Röken låg tät över Västerås från branden.

Min nya arbetsplats välkomnar med detta fina meddelande.