3000m

9.03 - 8.56 - 8.56 - 8.55 - 8.42 - 8.52 - 8.52 - 8.55.

Så lyder mina 3000m tider. Ganska jämna och fina. En står ju ut lite och som jag inte varit i närheten av på någon av de andra försöken. 9.03 var för ett och ett halvt år sedan. Mitt första försök på distansen. Minns det som riktigt jobbigt och som att jag överträffade mina egna förväntningar. Resten av tiderna fram till 8.42 var naturlig utveckling. 8.56 gjorde jag 8 månader efter flesta försöket utan direkt specifik träning för distansen. Ville bara klara sub9 för första gången. På starten av denna säsong blev fokus igen på 3000m. Gjorde ett testlopp som gav 8.56 på egen klocka. Sen ett försök på Göteborg inomhus där jag riktigt besviken gick in på nya perset 8.55. Hade räknat med iaf låga 8.50 men det visade sig vara en svår nöt att knäcka. Åkte någon månad senare till Norrköping och inomhus SM för att kunna utmana det tiden igen. Då var jag egentligen inställd på att bara kapa några sek på det dåvarande perset. Att jag skulle kapa nästan 13 sek fanns över huvud taget inte på kartan. Allt slit under vintern hade till slut gett resultat. Så sjukt nöjd över den tiden och prestationen. Nu började träningen med sikte på lite längre distanser och det gav avkastning på både 5000m och 10000m. Gjorde tider där som var långt över förväntan och som pekade på att min 3000m kapacitet borde ligga någonstans under 8.40. Men icke. Mina två försök i sommar var inte dåliga men har gått åt fel håll. Först 8.52 och sen igår 8.55. Bör man ha kapacitet till betydligt bättre så blir jag revanschsugen av detta. Därför blir det nu till att koncentra sig på korta intervaller och inte tävla för att ge det en sista chans innan SM på 10000m. Därför skippar jag 5000m på sommarapelen nästa vecka och kör Midnattsloppet som ett tröskelpass. Om det är bra eller dåligt för min prestation på SM vet jag inte.  Men det struntar jag faktiskt i nu. Känner att jag måste gå på med träning där mest motivation finns. 3000m är dessutom roligare än både 5000m och 10000m.

Semester och mycket annat

Det blev en kort semester i år. Bara två veckor men med mycket flaxande fram och tillbaka. Först lag sm i Halmstad där 5000m stod på menyn. Sen en lite tittande på Sveriges första SM i rollerderby. Sen Västerås, Stockholm, Göteborg och Varberg och avsluta i Norge. Det var första veckan :)

Lag-SM gick kanon resultatmässigt. Sprang in på nya perset 15.08.40 i väldigt varma förhållanden samt dåligt draghjälp. På lag-sm räknas nämligen bara placering. Vi var 6 lag och det var riktigt kvalificerat motstånd som det bjöds på. Min enda riktiga chans att ta någon placering på var att gå ut och köra hårt från början och hoppas på att någon skulle krokna. Tyvärr blev det inte så och efter att ha dragit 3000m på 8.59 blev jag omsprungen och ifrånsprungen. Gjorde så gott jag kunde för att hänga på men det var till ingen nytta. Men kapade iaf 2 sek på perset och är nöjd med att ha gjort allt jag kunde för dagen iaf.

Veckan efter gick åt till lugndistans. Tänkte köra en mängd vecka och en 10k-tävling på det. Det landade på 188km. Nytt mängdrekord för en vecka.  Ännu lite för mycket för min arma kropp. Tävlingen,  varbergsloppet,  gick hyfsat trots riktigt tunga ben. 32.40 vilket bara är 1 sek långsammare än min senaste tävling på landsväg.

Andra veckan spenderades i Norge och jag återgick till mitt normala schema med intervaller och långpass. Sjukt skön vecka med kanon väder, God mat, öl och sjukt mycket härlig sömn.

Nu är man tillbaka till gamla rutiner efter en veckas jobb. Det är nästan så det är skönt. Har nämligen svårt att få ihop  ekvationen semester och träning. Under jobb veckor är det bara att köra på men under semestern blir allt så flytande. Iaf skönt att vara tillbaka. Träningen har rullat på bra. Nu börjar sista uppbyggnaden inför SM på 10000m. Nu närmast är det ett nytt försök på 3000m som väntar. Hoppad kunna sno till mig klubb rekordet från en viss herr Otto Kingstedt. Då måste jag under 8.45. Får se om jag har den farten i kroppen. Bra träning är det iaf och som alltid.  Bara jag blir trött...

Ögonblick

Minnesbilder. Jag vet inte varför men ibland fastnar vissa minnen bättre än andra i minnet. Ibland är det självklart, ibland inte. Att springa in på Stadion och se att man klarat sub3 för första gången är ett sånt där självklart ett. Ett annat att klara sub9 på 3000m. Ofta är det speciella tillfällen man kommer ihåg.

Kommer ihåg ett långpass från sommaren 2011 när jag sprang ut på gamla Södertäljevägen. Sen långt ut i skogen mot Mälaren till. Det var sommar och varmt. Perfekt väder, kanske inte för att springa. Varmt och kvavt. Men så vände sakta men säkert vädret och det börjar regna lite. Härligt sommarregn som svalkade i hettan. Så regnade det lite mer. Och lite mer. Och ännu lite mer. Tillslut var det som man sprang in i en vägg av regn. Helt ensam långt ute på landsbygden. Regnet visad inte en tillstymmelse till att avta. Kläderna vart tunga men det spelade ingen roll där och då. Jag var ett med naturen och allt bara rullade på. Sprang nästan in i en familj vildsvin som knappt syntes på tio meters håll. 

Många minnena kommer ofta när man gör något annorlunda. Till exempel när man springer under semestern. Kanske under en vandring på Island. Eller under en jobb-weekend i Edinburgh. Eller när jag efter att ha släppt av tjejen vid Insjöns lilla tågstation, drar ett långpass på 3h mellan insjön och Leksand och tillbaka.  Det var vinter och kallt men ändå behagligt. När solen hade gott ner under horisonten sjönk temperaturen drastiskt. Hade inte riktigt koll på vart jag i obygden var någon stans. Hittade på stela ben tillslut tillbaks till bilen och satte mig för att köra de 30 milen hem alldeles stel men ack så härligt mör i kroppen.

Sen finns det även hemska minnen men som även på något sätt blir härliga minnen i  efter hand.  Då tänker jag främst och närmat på fantastiskt varma och jobbiga Göteborgsvarvet i år, helt fruktansvärda, och kalla Stockholm Maraton 2012. Sen ännu hemskare och ännu brutalare Los Angeles året innan dess som slutade med sjuk stugan efter målgång på grund av nedkylning. Det är naturligtvis aldrig skönt när det upplevs. Men det är å andra sidan aldrig ett Maraton heller. Däremot blir det minnen som blir en del av vem man är och vem man blir.

Ibland blir minnena även en snygg bild. För några år sedan sprang jag Stockholm Maraton. 2011 närmare bestämt. Såg mig själv på något bildspel, på marathon.se tror jag det var. En riktigt snygg bild (det var ju på mig, hehe) mitt på västerbron med ett pärlband av löpare, jag i mitten, och Högalidskyrkan i bakgrunden. Tänkte att den ska jag kolla om jag kan köpa och kanske rama in. Fick dock aldrig tummen ur. Men till syvende om sist letade jag idag upp bilden igen och vem som tagit den och som tur var fanns den kvar.

Vad ska man då göra med en bild? Det enkla är att bara framkalla och rama in den. Men jag kände att det skulle vara lite tråkigt. Bestämde mig därför att göra något lite mer speciellt. Stockholm Maraton är för mig kanske årets viktigare dag. Det är alltid speciellt att springa och jag har många fina och fantastiska minnen därifrån. Därför ville jag göra något speciellt. Tänkte att det vore lite ballt att skriva ut på plast (pvc) eller kanske direkt på trä. Eller varför inte spacea till det med plexiglas. Men valet föll tillslut på att skriva ut på direkt på en aluminium-skiva.

Det var lite pilligt men absolut värt det. Vissa bilder har man liggandes gömd någonstans i en gammal hårddisk förtjänar att sitta på vägen. Man ska dock bara få tummen ur att göra det. Det fick jag tillslut och såhär blev resultatet.

Originalbilden

Resultatet

Inzoomad

Från sidan

Bakifrån