Lerumsloppet: Race-report

Träningen sedan Berlin har rullat på bra med några halvtunga veckor. Återhämtningen tog max en vecka så jag har kunnat lega på med hård träning. Kroppen har således känts ganska sliten och sargad den senaste tiden. För att piffa upp träningen lite  blev det tävling i lilla charmiga Lerum en bit utanför Göteborg. Lerumsloppet som det heter arrangerades för 31a gången och är inte ett lopp att sätta PB på. En brutal backe mitt under loppet har tydligen skänkt många löpare under åren. Men nu var det inte därför jag valde att tävla. Det är även ganska skönt att inte känna pressen att behöva persa eller känna att möjligheten är god för en riktigt bra tid. Blev således ett ganska njutbart 10k lopp. Kunde fokusera på hållning och att springa avslappnat. Med tanke på alla backar har jag även tränat en del på utförslöpning. Något som gärna glöms bort i träningen och är lite av en mystisk konst för mig. Vissa löpare är tydligen kungar på detta område. Typ Buud. Men inte jag. Har väldigt svårt att slappna av. Framförallt om det blir brant utför. Men för att inte komplicera för mycket har jag inte fokuserat på farten utan bara känslan. Utför går ut på att kunna återhämta sig och samtidigt kunna springa fort.

Själva loppet var inte en komplicerad historia i sig. Motståndet var inte brutalt vad jag kunde se på förhand,  men det kan ju alltid komma något stjärnskott i sista hand och efteranmäla sig. Dock inte idag. Vad jag såg var det Sävedalens Björn Hammar som stod ut mest. Det var också han som satte upp farten i början. Det blev således 2 ganska snabba km i början där jag fokuserade på att hänga med och inte ta ut mig alltför mycket. Det var tungt i början men släppte efter hand. Redan vid 2km passeringen fick jag igång kroppen och gick upp och drog.  Märkte att de andra bakom sakta men säkert blev mer och mer avhängda. Vid 4-5k börjar sedan backen, där ser jag inte ens någon bakom mig. Allt känns lätt och kontrollerat. Vinkar till folk som är ute och hejar på oss löpare. Springer vidare och har tillslut forcerat backen. Det blir lite böljande löpning och allt mer eller mindre flyter på. Får hela tiden rapporter från ledarcyklisten om banan och vad som väntar. Det blir en del utför den sista biten mot mål och kollar först vid 8k på tiden och räknar ut att en tid runt 33 är nog rimligt kanske precis under. Försöker stå på sista biten men missar precis sub 33 trots att jag undvek att ta vinnarkransen innan målet. Det blev tillslut 33.01, en tid, men framförallt ett genomförande som jag är Supernöjd över.

Det märktes att Lerumsloppet har ett par år på nacken med en gedigen och erfaren funktionärs stab. Tycker verkligen om dessa lite mindre tävlingar där det blir lite av en familjefest av det hela. Det som vissa av oss löpare kallar brödrostlopp. De loppen som har varit med sedan det begav sig på 70- och 80-talets glada löpar-dagar. Kan personligen rekommendera loppet och kommer säkerligen försöka försvara segern nästa år.

Tummen upp vid 2k.

Halva Berlin.

Ja allt går inte alltid som man tänkt det. Vi tar det från början. Jag hade för kanske 8 månader sedan anmält mig till Berlin halvmarathon. Det var tänkt som en klubbresa som tillslut blev två tappra löpare som skulle tampas med Berlins gator. Jag och min klubbkamrat Fredrik, som delade rum, begav oss ner på fredagen med flyg från Arlanda. Ner från kalla Sverige i hopp om lite värme och medvind. Väl framme i Berlin tog det lite stop när vi försökte luska ut hur man skulle köpa biljetter ur biljett automaterna. Men vi lyckades tillslut köpa 48h-kort vilket gjorde Fredrik riktigt lycklig. Någon gång vid 10 på kvällen var vi tillslut framme vid vårat hotell, Ramada. Bara ett par 100m från starten. Det var iskallt och blåste kyliga vindar. Just då var man inte sugen på att dra en halvmara i linne och shorts. Vi gick och tog en mini-middag på underbart charmiga döner inn (kebab inn på tyska). Jag tog falafel- och Fredrik en fet kebab-rulle. Ville inte förstöra aptiten för morgondagens frossande på hotellets frukostbuffé

På lördagen vaknade vi lite sega och omotiverade. Skönt att det inte var idag racet var. Frukost buffén var gudomlig förutom termoskaffet som placerats ut på borden. Jag misstog det t.o.m. för te. Något blaskigare kaffe har jag nog aldrig sett. Tur att det fanns en riktig kaffemaskin också. Fredrik som var lite segare än mig fick dock inte i sig allt för mycket mat och var tvungen att uppsöka toan. Vi misstänkte matförgiftning från kvällen innan.

Efter frukost var det dags att bege sig och hämta numerlapparna. Med min erfarenheter från Berlin marathon visste jag att det var idé att hämta så tidigt man kunde för att slippa trängas i mässhallen. Drog lite senare efter hemkomst en lätt distans med lite stegringar. Allt kändes kanon. Skulle nog ha en riktig chans på sub70 imorn. Tänkt öppning var 32.50 på första milen (33.10 är sub70). Då skulle man ha 40 sekunder att spela på på resterande delen av loppet. Tyvärr blev min rumskamrat sämre under dagen och målade duschen med sitt maginnehåll. Hoppas Bara inte jag åkt på samma sak.

Bestämde mig att försöka köra en så lätt frukost som möjligt på morgonen innan racet samt en lätt morgonjogg med min andra klubbkamrat på plats, Micke Fade. Det kändes bra och efter ett gäng expresso var även magen tömd på onödigt innehåll. Vid timman kvar till start rörde vi oss, Jag och Micke, som skulle springa samt Fredrik, som skulle vara bittert och titta på och Mickes tjej som skulle heja på oss.

Fick stå i relativt stora A-startledet bakom eliten vilka verkade vara de som hade tider under 72 att styrka med. De fick även numerlappar med sitt namn på. Det ska jag också ha någon gång innan jag lägger ner min satsning. Så det blir kanske ett återbesök nästa år. Stod och beskådade eliten medans jag försökte hålla värmen i mina långa tights och t-shirt genom att hoppa på stället. Nervositeten steg och starten närmade sig. Och så bar det iväg.

Försökte att inte förivra mig.  Låg på jämna 3.16-3.20 de första km. I motvind. Det var nämligen rapporterat att det skulle vara motvind de första 9k fram till vändning. Letade förgäves efter en klunga att hänga på. Fann dock ingen och fick streta på själv i motvinden på den 9km långa första raksträckan. Inget att göra så mycket åt. Efter halva skulle det dock vända och man fick vinden ryggen, tänkte jag. Kunde således kanske starta lite långsammare än tänkt för att inte behöva för mycket krafter i början. Det blev dock slitigare och slitigare i vinden och första milen passerades på 33.30. 40sek back på planen. Forsate att streta på,  men tyvärr kändes det som att det vart motvind åt vilket håll man än sprang mot. Vid 15k fick jag även lite håll/kramp i magen. Fram hit har jag sprungit solo hela tiden. Funderar faktiskt på att bryta så att kroppen skulle kunna återhämta sig snabbare. Men jag stretade på och målet närmade sig. Det hade känts fel att sänka några tyska öl på kvällen om man inte fullföljt loppet. Passerade tillslut mållinjen på 1.11.35 efter en andra mil på 34.17. Lite besviken men inte så bitter som min rumskamrat iaf.  :). Min uppladdning hade inne varit den bästa heller med matförgiftning helgen innan och avbrutet intervallpass tisdagen innan tävling. Får under dessa omständigheter vara nöjd med genomförandet även om tiden kunde varit bättre.

Eftermiddagen och kvällen spenderades sedan på en typiskt tysk öl-hall med mat-buffé som det svullades på. Man var trots allt lite trött och hungrig efter tävlingen. Det i sällskapet med en glad,  en bitter och en besviken. En glad, Micke som persade med 5 min ner till 1.25, en bitter, Fredrik som knappt orkade gå och jag, en besviken men hungrig typ. Men det är bara att knyta näven i fickan och kämpa vidare. För när jag får till det då jävlar.

T-minus 3 dagar

Så var det snart dags att besöka våra grannar i söder igen. På fredag åker jag ner till Berlin med min klubb kamrat Fredrik för halvmaran. Siktet är inställt i alla fall psykiskt. Efter mitt millopp senast känns sub70 som en helt rimlig målsättning. Däremot verkar inte kroppen helt hundra än efter min matförgiftning jag åkte på i Norge. Fick avbryta tisdagens intervaller när det gick sämre och sämre för varje intervall och kroppen kändes stabbig och seg. Tar det nu riktigt lugnt med hårda pass fram till start. Kan för övrigt ta och avråda folk från att äta gammal fetaost som tillagas ligger framme över natten och sedan inte värms upp ordentligt. Blev till att hela kroppen med mammas gamla huskur med Coca-cola och godis för att få i mig lite energi. Lyckas jag bli 100 till helgen ska det nog gå alldeles utmärkt. Bara jag blir 100.

För övrigt har jag nu får alla mina saker från wiggle efter allt krångel. Mina nya inov8 190 siter som en smäck och är hur sköna som helst att springa i. Till och med på asfalt,  vilket är det jag använt dem på. Tyvärr verkar det nya Adidas Adios XT4 och mina fötter inte vara bästa vänner så de framkallat massa stelhet under foten. Kanske passar någon annan men tyvärr inte mina fossingar.

Satte mängdrekord i Mars med 60 sprungna mil trots lite sjukdom på slutet. Känns som allt slit i vinter gett resultat och det ökar motivationen en hel del. Kanske man ska sikta högt i år och satsa på sub 31 på 10000m. Kanske i höst på SM. Det vore riktigt kul.

Göteborgsvarets Seedningslopp. 1a plats. PB 32.06

Så var det bara en vecka kvar till Berlin halvmarathon. Genrepet i Göteborg på göteborgsvarvets seedningslopp gick över förväntan. Såpass bra att det överraskade både mig och tränaren.
Målet var en tid runt 33 eller straxt under. 

Jag visste inget om banan förutom att den var Flack.  Men det brukar ju många arrangörer skriva så visar det sig att den inte alls är så flack som man tror. Men denna bana var verkligen Flack i ordets bemärkelse. Dock var den lite vindkänslig. Vädret dagen till ära var soligt och fint men lite blåsigt så helt perfekta förhållanden var det dock inte. I och med att jag inte toppat formen och dragit ner på träningen var det ingen superkänsla på uppvärmningen. Därmed hade jag inte stora förhoppningar. Jag fick dock en hyfsad bra känsla så med rätt draghjälp borde de gå hyfsat snabbt trodde jag.  Försökt spana i motståndet idag men såg ingen jag kände igen. Dock var det några Sävedalen-linnen på plats och de brukar ju kunna springa snabbt.

Efter starten kände jag lite på motståndet och lät några andra gå upp och dra de första km. Men efter ca 3k så var det bara jag och en löpare från Åmål kvar i täten. Han kändes stark och drog fram till varvningen som passerades på 16.05. Därefter blev det en del motvind och jag kände mig stark i den. Däremot var han starkare i medvinden. Så vi växeldrog så ett tag fram till straxt efter 8k då jag testade ett ryck som han verkade få släppa i. Dock aldrig så pass att jag kände mig säker på 1a platsen så det var bara att pressa på fram till målet som passerades på en andra 5a på 16.01 och totalt 32.06.  Seger marginalen blev tillslut 3 sek.  Det blev pers med hela 45sek på landsväg 10k och 2 sek snabbare än min 10000m tid från förra året. Hade 33.23 från premiärmilen samma dag i fjol så förhoppningarna inför årets tävlingar har trissats upp en del. Först ut är halvmarathon och en sub 70 där känns inte helt omöjlig. Först dock en vecka semester i Norge med lugn träning, återhämtning och tid för reflektion. Men sedan ska det dock stå härliga till med träning och tävling.

Slappar efter träning i Notodden, Norge.

Den vita våren

Inte orkat bloggat på ett tag nu. Det betyder oftast att träningen har tagit mycket tid, och det har dem. Avslutade precis 3:e veckan i rad på en mängd runt 16 mil. Det var hårt både fysiskt och mentalt. Fokus har således legat på att sova och äta när jag kunnat. Nu trappas träningen ner en aning inför stundande tävlingar. Närmast nu Varvets Seedningslopp på Söndag som blir ett litet kvitto vart jag står inför Berlin Halvmaraton. Det skall tydligen vara en ganska flack bana i Göteborg så om det inte blåser alltför mycket så kan det med all säkerhet gå mycket bra. Träningen igår tisdag tydde på det i alla fall. Körde härliga tusingar inhomhus tillsammans med John och Otto Kingstedt. 6 st med 80sek vila som snittades på 3:00'5. Inte alltför ansträngande på lätta ben för dagen. Är nog i ganska bra form för 5000m just nu...

Annars är jag rätt trött på vintern just nu. Motivationen har sinat lite men jag brötar på och drömmer mig bort till somriga morgonjoggar i shorts och tshirt. Tröstar mig med att beställa nya träningskläder och skor inför kommande träning. Kommer förresten kanske upp över 60mil träning nu i mars och returen med mina felbeställda skor från wiggle går bra men tar tid.

En annan motivationshöjare är när det går bra andra som man tränat med. Läs gärna här om hur två trevliga Solvikingar som jag kört några pass med nere i Götet precis klarat SM-kvalgränsen på Maraton. Vet precis känslan. Det är den man söker efter och vill uppnå igen och igen och igen.

Det nya

In med det nya och ut med det gamla. Så går det enklast att beskriva de senaste två veckorna. Min inomhus säsong tog slut iom förtävlingen på globen som tog plats fem dagar efter ISM.  Inte riktigt redo vare sig fysiskt eller psykiskt men ändock väldigt kul. Tänkte jag kunde försöka på ett nytt pers men det höll bara i 1000m. 2.52 på första k sen fick jag dock nöjda mig med att rulla runt på 3.00-fart och ändock ett näst pers.

Nu har jag äntligen fått börja rulla lite mer km och kunnat bokföra en 12.5 samt en dryg 15 mils vecka. Det sliter lite mer på musklerna men samtidigt känner jag mig genast lite starkare.

Det nya är även vädret som börjat ge lite vår känslor genom nya dofter, fågel-kvitter samt ljus på morgon rundorna. Underbart, energin och motivationen på just morgon rundorna stiger med flera 100%. 

Har även gjort min första skobeställning på lite över ett år nu också. Mina tro-tjänare Adidas Adizero XT som tjänat som terrängskor/mängdsko sjunger verkligen på sista versen. Blev därför ett par nya XT4 samt ett par mer renodlade terräng dojjor i Inov-8 190. De senare mest för att jag kände att jag förtjänat det efter allt vinterns slit. Dock blir det nog ett tag tills nästa beställning på ett tag då min nuvarande livssituation inte tillåter så mycket utsvävningar. Inte för att jag behöver några nya pjuck. Har egentligen allt jag behöver nu.  Dock blev det min första fel beställning då det visade sig att Inov-8:en var lite stora i storleken och det blev en retur. Skall bli intressant att se hur Wiggle(där jag beställde ifrån) klarar av det. Än så länge verkar det funka bra då jag bara behöver returnera till en adress i Sverige och inte verkar behöva stå för retur-kostnaden. Najs.

Tränings-mässigt har det rullat på bra med dubbel pass på tisdagar och torsdagar, intervaller samma dag. Tempo-pass på lördagarna och långpass på söndagarna. Där kan jag säga det att du är lyxigt att bo i Götet på helgerna. Barmark och nästa vår här nere redan nu. Känns nästan som man rullar in i Norrland när man tar tåget upp igen. Vad är det man säger nu igen allt norr om Alingsås är Norrland ;)

Dock finns det något som kallas vind på västkusten och det fick vi erfara på lördagen då jag körde ett halvmara tempo-pass  med några Solvikingar, Mattias + Bror, ny-bekantingen Jonas A samt Ragnar från Högsbo IF. Jonas A som satsar på att kvala in till SM klassen på Stockholm maraton genom ett Sub 2:40 lopp i Barcelona. Passet i sig gick stabilt med första milen i med-vind men andra i rak motvind. Mycket bra pass som landade på 21k i 3.44/km.

Det nya innebär även att jag på allvar bestämt mig för att fullt ut satsa på bana och kortare lopp i år. Dvs så länge jag får tag på en vanlig start plats i Stockholm Maraton. Först ut blir Göteborgsvarvets Seedningslopp. Det istället för premiärmilen i Stockholm. Sen blir det Berlin Halvmaraton som dock får tjäna som lite av en tränings tävling. Men jag räknar förstås med ett rejält pers där. Vårens stora mål blir nu istället varvet där jag hoppas kunna slå tiden jag sätter i Berlin och kunna göra en schysst SM-placering.

Trotjänarna, Adidas Adizero XT

Ersättarna, Adidas Adizero XT4

En liten recension av XT4 av klubbkompisen Robert H

Att överträffa sig själv

Tänkte börja med att jag funderat och tänkt. Kanske det är dags att döpa om den här bloggen till maraton löparen som blev ban-löpare. Hösten och vintern har ju gått i banans färger ända fram till och med nu. Förhoppningsvis försvinner all bajsmodd redan imorgon och man kan börja köra riktiga pass ute också. Men än så länge får vi hålla oss på Storängshallens inne-banor. Och det har ju get resultat. Tillslut få jag lov att tillägga. Efter mitt, för mig, mediokra resultat på 3000m tidigare i år har jag börjat fundera på om något var fel. Träningen under vintern har nämligen gått hur bra som helst och formen känts som dem funnits där. Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg.

Helgen som gick har varit hela vinterns stora mål och jag har ju sagt att jag ville känna mig säker på en tid runt 8.45 på 3000m om jag över huvud taget skulle starta på ISM. Mina förberedelse-tävlingar har dock inte indikerat att så var fallet. Blev dock anmäld av klubben och tänkte att det var väl lika bra att ge det ett försök. Man kan ju liksom inte mer än misslyckas.

Jag satte mig tidigt på lördag förmiddag i min lilla ris-kokare och brassade ner mot Peking. Ville känna mig lugn och inte stressa in i sista sekund så jag vart där 3h innan start och satt och kollade på kvinnornas och männens 400m försök. Plåtade lite och tog det allmänt lugnt. Sedermera dök Kingisarna upp. Far och son Otto som skulle springa.  Sen kom coach med läkare Anders O. Satt och studerade mina motståndare.  Löpare som jag inte har en skuggans av en chans mot. Walleräng var där, Uhris likaså. Laser, Grahlen, Nappe, skotten Scott, Adil mfl.

Som sig bör innan ett lopp så brukar det oftast kännas ganska segt. Dock inte idag. Det var tom så att unge Otto fick säga till mig att ta du lugnt på uppvärmningen. Tyvärr brukar det inte vara ett gängse gott täcken innan en tävling. Men men det kändes så pass bra att jag inte kunde annat än vara hoppfull. Det var lite frågetecken kring heaten eller heatet. Dvs om det skulle vara ett eller två heat. Det blev två tillslut med B-heatet först. Med mig och Otto. Vi fick även Enhörnas Patrik Sällstedt (9:01), Henrik Jakobsson(SM 3a i sthlm, 8.44) de två ung tupparna som var före mig i Göteborg. Oliver Lämbert och Gustav Stensjö (8.54 och 8.52). Sen var det en för mig okänd Enhörnin (en 1500m-specialist) Samuel Lundell Vakkuri, En Akele löpare Josef Nordlund och en KFUM Örebro löpare Linus Rosdal. Vi fick starta först. Skönt för då kunde man beskåda det viktiga heatet efter vårat och plåta lite. Allt var för mig nytt och därmed lite nervöst. Man ville ju inte missa avprickning och calling och därför inte få springa. Allt var inte jätte-tydligt så man var lite otroligt. Iof ganska skönt att ha något annat att koncentrat sig på än själva loppet. Allt gick dock alldeles utmärkt och vi marscherade in alla i gemensam trupp och jag kunde göra några sista ruscher på inne planen innan det var dags för start. Allt kändes väldigt proffsigt och elit-mässigt med ordning och reda. Var lite orolig för en för långsam start så som i götet. Därför valde jag att vara på alerten i starten och gå med från början. Tog ett inner-spår för att inte få ta för många ytter kurvor igen. Allt rullade på alldeles förträffligt och de första varven betades av på runt 35. Fältet radade upp sig med mig och Otto sist. Vi gnetade på men fick släppa de främsta löparna så det blev en sista klunga med två Haisare och två Enhörningar.

Innan loppet hade jag snackat lite med Anders O och fått ett bra tips som jag tog till mig och använde under loppet. Det är nämligen så att 3000m är en alldeles underbart jobbig distans. Det är 1k ganska väldigt jobbig, 1.4k alldeles brutalt jobbig och sen 600m ännu jobbigare spurt. Lite ovant för en som satsar på maraton och är van vid en annan sorts smärta än den som uppstår efter 1k på ett 3000m lopp. Vad Anders frågade mig när det var som jobbigast i loppet och vad jag gjorde då. Mitt svar blev, hela tiden och jag spänner mig ju längre man kommit. Liksom för man försöker ta i mer. Armar, mage och hals farmförallt. Det viktiga var då att slappna av framför allt i magen och tänka på att dra in ordentligt med luft. Vart mjuk i magen slappna av och låt dem expandera vi in-andning. Inget överdrivet men så man får in ordentligt med syre. Låter ju alldeles logiskt så man inte slösar onödig energi på annat en att transportera en väldigt trött löparkropp framåt.

När jag så nådde den första km markeringen var fokus på att slappna av och andas. Den passerades på 2.53, något jag då var helt omedveten om. Jag ledde vid detta skede vår sista lilla grupp och betade av varv för varv. Någon framförvarande löpare plockade vi upp och så en till och en till. Patrik gick vid halva loppet upp och drog. Hade fullt sjå att hänga på men gjorde mitt bästa. 2k passerades och blev lite långsammare och gick på runt 2.54. Jag såg nu klockan och registrerade att en tid under 8.50 verkade alldeles rimlig om jag inte klappade ihop helt och hållet. Patrik gled sakta men säkert ifrån men jag tog upp jakten. Två varv till betades av och med 3 varv kvar är det lite utförs-backe. Inte så långt kvar tills man får lägga sig ner och pusta ut. Bara att öka takten och göra plågan så kort som möjligt. Landade i målområde alldeles färdig och knäppte min egna klocka. 8:41.9. Jag var tvungen att kolla en gång till. Jo det stämde. Otto kom sedan flygande i mål och lade sig i en hög bredvid mig. Han liksom Patrik måste också jätte persat. Sedan fick det svart på vitt Patrik på 8:39'03, jag 8:42'57 och Otto 8:47'52. Alla på PB mellan 11-13sek. Blev dock inte så mycket vila eftersom alla ville se A-heatet efter och jag plåta lite till (se nedan). Fick en gliring av mr L Nezi efteråt att jag kanske skulle tänka på att byta mina böta kläder. Men skall man titta på sina förebilder/idoler är det inte sånt man tänker på i första hand :)

Så resultatet av det hela då? Jo jag börjar faktiskt snegla på om jag skall göra en bansäsong fram tom SM i höst och sen Satsa fullt ut på Frankfurth marathon. Efter lite sökande och jämförande av tider på andra löpare såg jag att en viss Henrik Löfås gjorde exakt(!) samma tid som mig på 3000m förra året och sen 2:27:14 på hösten i Just Frankfurth. En tid jag hade varit helnöjd med :)

Officiella resultat

Film från B-Finalen

Lite bilder från A-Finalen

Damernas 400m försök

Wallerän (3:a), Halill (1:a) och Adil (2:a)

Åhwall och A Jansson

Haben, Åhwall, Nappe och Scott

Laser, Uhris och Grahlen

Galningen Uhrbom

Grahlen sprurtslår Spårvägens Tobias Lundgren