Dubbla PB i Berlin

Dubbla PB blev resultatet av mitt bästa maraton hittills. Först på halva distansen och sen på hela. Svårslaget men det hade till och med kunnat bli tre PB om jag bara kunde göra negativa splits och inte klappat ihop på andra halvan. Nu klappade jag iof inte ihop men tappade c:a 1 1/2 minut. Men vi tar det från början.

Flög ner på fredagskvällen med tankarna någon annan stans än på själva maran. Har känt den senaste tiden att jag mer eller mindre blivit lite mätt på framgångar detta år. Det har gått långt över förväntningarna i år. Tex var målet att ta 33:00 på 10000m och för en vecka sen krossade jag det med nästan en minut. Det har för övrigt blivit PB på varenda tävling i år samt att det varit en hel del tävlingar på höstkanten fram till Berlin. Det har tagit på krafterna metalt och rent fysiskt, tror jag. Jag var av denna anledning lite likgiltig till det hela. Ett nytt pers förutsatte jag och ett nytt storlopp förväntade jag mig utan att riktigt gå in för det.

Mötte iaf upp min rumskamrat Mattias på Flygplatsen och vi tog oss efter lite irrande i Berlins kollektivtrafik-nät tillslut till vårt hotell som bara låg dryga kilometern ifrån starten. Sjukt skönt och slippa hålla på att bry sig om att släpa ombyte fram och tillbaka till racet. Käkade lite Pizza Hut på kvällen innan bestämde oss för att gå och lägga oss så att det inte skulle bli för sent. Det bara för att bli väckt dagen efter av att någon stod och bilade utanför hotellet så man vaknade kring 7-snåret. Vi kunde iof inte sova hur länge som helt för det stod en liten 5k runda på schemat samt att vi var tvungna och åka och hämta nummerlapparna och möta upp några andra med ungefär samma mål som jag och Mattias. Det blev tillslut vi och IF Götas, Anders Eriksson, som var minuten före mig i Stockholm i år, samt Ragnar Freij, som gjort 2:39 i Stockholm 2011. Alla hade väl inte haft superoptimala uppladdningar så jag fick ta på mig lite av favorittrycket.

Tyvärr måste jag klaga lite på Tyskarnas o-tyskhet när det gäller att effektivisera nummerlappsutdelningen. Man var först tvungen att ta sig igenom 3 olika mässhallar för att till sist längst in komma till området där de delades ut. Det tog kanske runt en halvtimma om inte mer. In till sista mässhallen var det en tjock kö och till själva nummerlappsutdelningen var det ännu en tjock kö. När vi lämnade mässan var det iof ganska perussiska och organiserade köer in men en för varje mässhall och dessa var ganska långa. Den längsta utanför hela komplexet var på kanske 200-300 meter. Inte så optimalt att stå och köa massa dagen innan en mara. Annars är hela eventet superbra och väldigt bra osganiserat.

Till själva loppet. Vi hade lyxen av att ha frukost på hotellet som öppnade redan vid 5, starten gick 9 så det är hela 4 timmar innan. Springer jag här igen blir det definitivt samma hotell. Satte i mig massa kaffe och två frallor och hoppades att man kunde göra sina buissness innan själva loppet på rummet. Med en halvtimma kvar till start valde vi att lämna hotelrummet för att jogga bort till starten som vi kom fram till med 15 minuters marginal till start. Lite nervöst häng och snack med diverse Svenska löpare innan starten. Väldigt lyxigt att få starta i grupp A bakom elitfältet. Det var kanske 200 löpare med tider mellan 2:20-2:40 som var sidade här. Bättre än Frankfurt där grupp A innehöll alla löpare mellan 2:20-3:20, tror jag.

Loppet startade och vädret var näst intill perfekt om man inte skall vara superpetig och klaga på den lilla brisen som blev lite motvin mellan km 12 och 27. Valde att starta med samma vantar som jag körde förra veckan på ALJopen. Dvs ordentliga skidvantar eftersom det var aningen kyligt när vi begav oss till starten. Jag har tyvärr den egenskapen att kunna bli ordentligt kall om händerna och om det är lite kallt så jag ville inte chansa. Allt rulla de på bra de första kilometrarna och jag låg på ett tempo runt 3:29 vilket borde betyda runt 2-3 sekunder långsammare med tanke på vad GPS-kockan brukar visa, dvs aningen för fort.

Ganska tidigt i loppet, det syns på den coola posen.

Låg i en klunga med bla Enhörnas Michael Kälebo, Anders Eriksson och klubbisen Colm OCallaghan. Det kändes bra fram till ungefär 5k då det kändes i magen, hållt. Skit tänkte jag, det här kan ju inte få förstöra dagen. Var tvungen att göra något. Försökte med ett gammalt knep farsan har lärt mig, men som sällan funkar och inte funkade nu heller, andas in i två stötar och andas ut i en. Till sist fick jag för mig att slänga vantarna och vips efter någon km var hållet borta. Det flöt vidare på ganska bra utan att förta mig. Hade dock velat ha en lite lättare känsla i kroppen. Milen passerades, sedan 15k och snart var vi i klungan uppe vi halvpasseringen. Såg klockan när vi passerade sträcket och den visade något i stil med 1:14:45. En halv minut långsammare än planen. Blev nu lite frustrerad och lämnade min klunga med sikte på en större klunga en 10-15 sek framför. Blev en jakt som jag aldrig lyckades med. Dock kunde jag plocka lite löpare som droppades från den gruppen och det blev folk som jag passerade och passerades av flera gången ända fram in i mål. Blev således ganska så solo resten av loppet efter halva. Fick även lite smärtor i ryggslutet. Ingen som gjorde att jag inte kunde springa på men lite irriterande. Insåg någonstans runt 3 mil att det skulle bli svårt att ta 2:30 denna gång. Jag kämpade dock på och hoppades på att trenden skulle vända. Drog i mig sista vitargo gelen vid 37, brukar ta en vid 20, 25 , 30 och 35. En god sort som smakar typ smält popup/calippo (GB-Glassen), mycket gott faktiskt. Den sista glömde jag dock lite bort i all hast när jag försökte bedriva lite huvudräkning för att räkna ut hur jag låg till. Det är inte många hjärnceller som funkar som de ska när det är halvmilen kvar till mål. Man vill egentligen bara sluta och lägga sig och gråta i en hög eftersom man är en sån veklig. Tappade lite till  fram till 40k och var upp på 3:40/km innan det blev "upplopp" med två km kvar. De två sista km klockade enligt gps-klockan på runt 3:24. Kunde trycka på bra hela vägen in i mål och det snurrade till i skallen så jag var tvungen att hålla balansen mha av ett staket. Någon kom fram och kollade hur jag mådde. "Im ok", tror jag att jag fick fram. Vände mig om och såg Colm komma springande in i mål ca minuten efter mig. Fick en kram och det blev lite tjattrande efter målgång om själva loppet. Colmen var mycket nöj med tanke på hans dåliga förberedelser. Vi vandrade vidare och stötte på en dansk så vid 48 års ålder gjort sin bästa bara på 2:33, respekt. Det betyder att man har några år att spela på. Gick till massageborden och fick lite välbehövlig knådning av ömma muskler. Dock fick jag vänta lite på ölen som jag sprungit och drömt om de sista 12km. Var inte alltför sliten direkt efter målgång men nu några dagar efter känns det ändå lite i låren men inte mycket mer. Hade hoppats att kunna pressa mig lite mer men jag är ändå ganska nöjd med att ha kunnat skrapa av 7 minuter på mitt pers från Frankfurth för 11 månader sen. Är kanske lite för vek mentalt i det svåra partiet mellan 30 och 40km.

Klubbisarna

Efter loppet brev det lite brådis eftersom mitt flyg gick redan 17:30 så det blev en snabb pizza och öl innan jag och Mattias drog ut till Tegel-Flygplats med direktbuss från Centrastationen (Hauptbanhof). Började bli lite lätt illamående som inte släppte förräns jag landade på Arlanda igen. Drog ett Meal på max på vägen hem från flygplatsen och aldrig har en Milkshake smakat så gott.

Som helhet är jag ändå ganska nöjd även om jag hade hoppats på något mycket bättre. Marathon är inte lätt och det tar sin tid att bli bra på det. Just nu känner jag mig ganska så revanchsugen. Kanske det blir ett försök mot drömgränsen redan på Stockholm Marathon nästa år, annars blir det definitivt nästa höst. Får se vilken mara det blir då men just nu är jag lite sugen på Frankfurth igen. Amsterdam finns ju också som skall vara ganska snabb.

Kan även ta och rekommendera loppet som är väldigt tyskt organiserat (bortsett från nummerlappsutdelningen). Starten var väldigt lyxig då jag stod precis bakom eliten. Det var massa folk utmed nästan hela banan som väsnades och skrek hela tiden. Tyvärr var jag alldeles för fokuserad på själva loppet för att riktigt kunna uppskatta allt runt omkring.

En tanke som slog mig var om det verkligen är så mycket lättare att springa Berlin jämfört med många andra maror. Man ligger och maler på samma tempo hela tiden i och med att det knapp finns några små backar eller utförslöpor. I Frankfurth var det lite backigare och man får ju ändå vila sig lite efter en liten backe på utförslöpan efter. Dessutom är nog många av de platta rakorna i Berlin lite motlutiga som man inte märker. Jag vet inte, kanske det inte är så. Att den är snabbare än Stockholms bana är det inget snack om.

Nu längtar jag bara tills träningen drar igång inför nästa säsong i och med att jag räknar att denna säsong numera är avslutad. Vill komma tillbaka till grundträningen och bara köra på massa sköna pass och inte känna pressen av att alltid vilja springa bättre än jag någonsin förut gjort på en tävling. Jag vill komma tillbaka som en ny och bättre version. Jag är som sagt lagom nöjd men massa revanchsugen. Det bådar gott inför den tunga vinterträningen för vips så är det snart vår igen och alla roliga tävlingar drar igång igen. Nu ska jag dock vill i 2 veckor. Hur ska det gå?

1 Vecka kvar

Har varit dålig på att uppdatera på ett tag nu igen. Som vanligt beror det på mycket annat i livet. Försöker skriva en gång i veckan. Brukar bli när jag pendlar från hemmet (det nya i Göteborg) till arbetet (i Stockholm). Tänkte göra så förra helgen men tyvärr sa kroppen ifrån på allvar efter 3 veckor med ~16mil/vecka så det blev massa sömn istället. Det hårdaste jag tränat hittills någon gång och det var på gränsen till för mycket och lite därtill. Körde lite lätt förr förra veckan men känslan var allt annat än god och det blev 3 dagars helvila. Hade samma känsla som jag hade i Julas och då körde jag på med träning iaf och blev ännu mer sänkt. Då tog återhämtningen ett par veckor. Nu kunde jag vara igång på ett par dagar och nu känner jag mig nästan fullt återställd. Bör vara 100%-ig om en vecka till säsongs-avslutningen och en av säsongens stora mål i Berlin.

Det har alltså blivit 3st 16mils veckor följ av två på 9-10mil där den första blev förkortad till endast 6mil inklusive 3 dagar helvila. Denna vecka avslutades idag med 17 sköna km efter den sista bantävlingen för säsongen igår. Nästa vecka blir lugn med 6x1000m på tisdag och en 30min distans på torsdag. Annars blir det rätt lugnt fram till tävlingsdagen.

Träningen den gångna veckan blev som följer:

Måndag: Testlöp för att känna av kroppen efter helgens kroppsliga genomklappning. 11k i 4:48 och puls på ~124. Ok för att köra intervaller dagen efter.

Tisdag: 12x50sek backe + 3k tröskel på bana. Mycket komfortabelt fartpass. Ville inte riskera något onödigt. Tävling på Lördag så det vara bara dumt att ta ut sig för mycket.

Onsdag: 11k lugn lättdistans från Tulling Pendeltågstation och hem.

Torsdag: 10x400 med 1 minuts ståvila. Inte för hårt med tanke på tävling på lördag. Körde med snitt på 70sek och råkade dunka in sista på 67 :). Har nu fått lite sparring av nyinflyttade Hakarpspojkarnas Jonas Linderholm som körde på lite hårdare och jag gick såklart i rygg.

Fredag: 6k Lättdistans + 5x30sek stegringar.

Lördag: ALJOpen 10000m, DM för Stockholm, 32:08 och pers med 17sek. 4 i loppet och 3:a i DM. femmorna på 16:04 och 16:04. Totalt 16km inklusive upp- och nerjogg.

Söndag: 17km Lättdistans på inte så fasligt slitan ben. Ganska kupperat och 4:28 i tempo samt 124 i puls.



Hade förhoppningar att kunna dunka in en tid under 32 minuter på 10000m igår men med tanke på hur sliten jag har känt mig innan blev jag ändå väldigt nöjd med att kunna putsa perset från Långlöparnas med 17sek.
Det fanns inte så många ryggar som jag såg innan på startlistan som kunde tänkas hjälpa till med draghållningen. Det skulle i så fall vara Niklas Sydow som inte kom till start eller M Mustaniemi som jag trodde skulle springa men som inte ens var anmäld. Sedan var det Ababa Lama och Napoleon Solomon båda med betydligt bättre pers än mig. 30:11 resp. 31:15. Det var i alla fall perfekta förhållanden i år, ca10 gader mulet och lätt duggregn. Valde att starta i shorts och tävlings t-shirt samt skidhandskar (Se bild nedan). Rädd för att bli för kall om fingrarna valde jag de tjocka handskarna och det skulle visa sig bli ett vinnande koncept (eller kanske är det mitt för tillfället långa slutspelsskägg, vem vet). Rädd för att hamna i trassel från början gick jag upp och lade mig i rygg på solomon i sisådär 100m sedan seglade han och Ababa iväg och jag blev lämnat i ett vakum mellan den undskyende Napoleon och klungan bakom innehållande bla Andreas Bergstedt och Brian Nielsen. Det kändes dock lätt och varven rullade på på mellan 75 och 78 och halvan gick på lätta 16:04. Mitt i allt blev man förståss passerade av Ababa som siktade på en tid under 30 blankt. Vad som var lite förvånande var att jag inte hörde en löpare utan två och det kunde i det läget inte varit Napoleon som jag hade i mitt synfällt. Det var Fredrikshofs Brian Nielsen som hade dragit en tok-200ing och hängt på Ababa mitt i loppet och kommit upp i min rygg. Friskt vågat tänkte jag, trodde dock inte riktigt på hans satsning så jag tänkte att jag inte skulle bry mig om att släppa upp honom och hjälpdra. Tycker faktiskt det är ganska skönt att få stå för draghållningen själv så länge det inte är motvind (vilket det inte var för dagen). Sagt och gjort varven började staplas på varandra och jag varvade nu vissa av löparna. Det började nu bli lite jobbigare och det blev vanligare med 77 och 78-or. Benen var dock fräscha och fina. Trummade på förbi 7km och 8km och därefter är det lixom slutspurten mot mål. Var bara att trycka på lite extra och inte tappaför mycket. Bara och bara kanske man inte skall säga, man är mycket trött nu men efter 8 blir det lite mental nerförsbacke och man kan börja hala in varven, som är 5. 3 varv kvar och slutvarvet ringde samtidigt för Ababa, hängde på i kanske 100m. 2 varv kvar och slutvarvet ringde för "Nappe", hängde på också honom i kanske 100m. Gjorde ett 75-varv och gav mig ut på sista med alltjämt Brian i hasorna. Efter sista kurvan tackade han för draghållningen och drog på en spurt jag inte mäktade med. Hakade dock på så gott jag kunde och kunde göra ett fint 72-varv och inkassera det nya PBt på 32:08'36. En spya som låg i halsen konfirmerade att jag gjort allt jag kunnat för dagen och sub 32 får vänta till nästa säsong. Man får lixom ta det bit för bit. Blir ju inte roligt att ta alla gränser för fort. Målet med denna säsong var ju ändå "bara" att gå under 33 och det har jag gjort med råge. Det blev som sagt en 4:e plats i loppet och Brian snodde "min" silverpeng på DM. Men vad gör det jag tjänade två Guinness på kuppen som draghållare och det gör ju alltid en Långspringare lite gladare.

Tre glada DM medaljörer, Jag, Nappe och Brian

Några varv in, solo, bild by MaraMackan

För den som är intresserad av att följa Berlin och oss snabba grabbar lite närmre kan jag rekommendera att hålla koll på dessa herrar som alla har samma dröm. Dvs springa i mål innan 11:30 på Söndag.

#30351 - Carl Wistedt - Huddinge AIS

#21269 - Colm OCallaghan - Huddinge AIS

#14933 - Michael Kälebo - Enhörna If

#14695 - Mattias Jonsson - Solvikingarna

#9301 - Anders Eriksson - IF Göta

Hälsoloppet 2012: Ett litet referat

Hälsoloppet är ett lättsprunget landsvägslopp som min klubb arrangerar. I går hölls det för 4:e gången i optimala soliga sensommar-förhållanden. Vi hade förhoppningar om deltagar rekord detta år och redan innan loppet hade det nåtts. Detta samt ungefär 100 efteranmälningar gjorde att det blev lite över 400 deltagare på sträckorna 10 och 5-kilometer. Elit-fältet var riktigt tufft med hårdingarna Fredrik Uhrbom från Spårvägen, svenska mästaren i maraton, och ex Huddinge-löparn John Kingstedt. Bakom dessa huserade bland annat jag och Otto Kingstedt från arrangörsklubben, Fredrikshofs löparna Niklas Sydow och Brian Nielsen samt Hässelbys Niklas Andersson. Övriga Deltagare från min tränings-grupp var Robert Holmgren och Alberto Ramos, resten fick hjälpa till som funktionärer eller farthållare. Det senare som visade sig väldigt uppskattat av deltagarna och speciellt, vad jag förstod, de som kunde bli dragna till en tid under 40 minuter. Där stod de erfarna löparrävarna Colm OCallaghan och Ulf Eriksson för farthållningen.

Detta var första gången som jag sprang loppet och enligt mina klubbisar skulle det vara en av de enklare 10k landsvägsloppen i Stockholmsområdet. Det är en varvbana där de första 3,5 kilometrarna är mer eller mindre utför sedan en kort liten backe, en slät liten motraka på 200m och sedan flackt in till varvningen. Som gjort för pers med andra ord.

Tyvärr vart jag lite sen till starten så det blev inte mycket till uppvärmning. Det blev c:a 1k lätt jogg och några små stegringar lite smått stressad. Men men inte så mycket att gräma sig över. Bara att bita ihop och köra den inledande sträckan som uppvärmning. Dessutom var jag ganska nertränad med 16mil i benen från föregående vecka. Det verkade vara de andras situation också av de jag skulle fajtas mot/springa med. Brian, Niklas och Sydow indikerade samma sak. Vet inte om det är bra eller dåligt för genomförandet men jag tycker det alltid är lite skönt att snacka bort lite nervositet innan loppet och ha som bortförklaring om det inte skulle gå som tänkt. Jag känner i alla fall att man blir lite mer avslappnad då. Jag var i alla fall seg på träningen dagen innan, framförallt i låren precis ovanför knäna.

Hade snackat ihop mig lite innan med Sydow där vi skulle hjälpdra lite första varvet då han skulle ta den första halvan och jag den sista in mot varvning. Sen var det fri fart som skulle gälla sista varvet. Ett upplägg på 16:20 på de 5 första km och sedan en förhoppningsvis snabbare andra halva.

Jag kunde i trippa iväg ganska enkelt i starten. La mig bakom/bredvid Sydow ganska omgående. jag är tyvärr ingen hejare på utförslöpning men jag förökte slappna av och hänga med i tempot. Vi vart ganska snabbt en grupp om c:a 5 löpare. Uhrbom och John Kingstedt (den äldre brodern till Otto) samt Otto gick loss i en egen klunga som sakta men säkert försvann iväg. Vi kunde ligga där bakom och mata på i vårt eget tempo och vänta in andra varvet. Niklas Andersson och Brian släppte straxt innan varvningen men där kunde vi plocka upp Otto som i sin ungdomliga iver nog gått ut lite väl optimistiskt. Det blev sedemera han, jag och Sydow som gjorde upp om den mest ovissa 3:e pallplatsen. Uhrbom kunde ganska lätt jogga hem segern på 31:52 och straxt där bakom sprang John in på straxt över 32 minuter. Kände vid varvningen, som passerades på 16:22, att benen inte hade något tryck kvar. Ville dock väldigt gärna in på en tid under 33 på landsväg i år så det var bara att mata på. Lät Sydow och Otto rinna ifrån lite och de var kanske 10m framför som mest. När 8km passeringen nåddes kunder jag dock jobba ikapp och den svåraste mentala biten i ett 10k lopp, den mellan 6-8km, var avklarad. Den sista kilometern in mot mål kunde jag också rinna ifrån och glida in på en 3:e plats och samla in det nya perset 32:51 efter ett något långsammare andra varv på 16:29.


Bakom mig kunde även klubbisarna Robert och Alberto glida in på finfina tider. Robban med nytt rekordet på 36:20. Där har vi nog att vänta en sub36 tid inom en snar framtid. Albero kunde glädja sig åt en det bästa loppet på mycket länge och gled in på 34:34.


Allt som allt ett riktigt trevligt lagom stort lopp som har potential att växa lite till nästa år. Skön speaker vid målområdet som kommenterade målgångarna och intervjuade folk efter loppet. Kan vara lite si och sådär med vissa lopp ibland. Fick beröm av denna (Mr. Kingis) innan loppet för mina framsteg i år, vilket var kul å höra. Folk var allmänt väldigt nöjda med loppet och sina resultat vilket bör glädja Mr. Hälsoloppet a.k.a. Anders Berglund a.k.a. våran tränare och coach. Folk hade även letat sig ut längs vägen i sensommarvädret och hejade på löparna. Sånt är alltid kul och ger alltid en extra liten boost.

Detta var ett skön uppvärmning och form koll inför Berlin Maraton som nu bara är en månad bort. Misstänker att fler var här i samma syfte inför Stockholm Halvmarathon och Lidingöloppet som är i knutarna. Nu är det två veckor kvar av hårdträningen sedan 2 lätta veckor och sedan höstens stora mål.

Startfältet, bla Anna Rahm, Uhris, Jag, Sydow, Ramos, John och Otto Kingstedt

1 till 5, lägg märket till Otto's min.

Jag med Sydow på släptåg.

Berlin och så

Ibland är en vilodag jobbig, oftast gillar jag den inte. Inbillar mig ibland att den är onödig. Jag vet att den gör gott för kropp och knopp. Idag är den dock extra efterlängtad. Har precis avverkat 1 av totalt 3 hårda veckor inför Berlin Maraton. Totalt blev det 160km som avslutades igår i min nya hemort Kviberg utanför Göteborg med en 33km långpanna. Dessutom genomförde jag förra helgen monsterpasset numero uno. Ett långtröskelpass á 20 minuter i maratonfart + 10 minuter i halvmaratonfart + 5 minuter i 10 kilometers fart. För mig blir det 3:33-3:26-3:16 ungefär. Sedan kör an denna trappa 2 gånger med 2 kilometers mellanjogg. Detta självplågeri-pass som slutade på 34km i en snittfart på 3:53 kan man inte köra för ofta vilket min arma kropp signalerat. Tror det delvis är detta pass plus denna vecka som gör att jag känner en liten längtan efter lite villa.

Säsongen börjar så sakteliga lida mot sitt slut. Le Grande Finale är inte så långt bort. Faktum är att det ska bli lite skönt. Har kunnat börja reflektera över den gångna säsongen och vad känts rätt och vad som känts fel. Vet att jag tappat lite maraton-sug efter Stockholm men det ska bli kul att avsluta säsongen i Berlin. Det ska även bli lite skönt. Tror att Stockholm satte sina spår rent mentalt. 1 och 1/2 månad återhämtning blev det och allt man ville var att träna och tävla. Bantävlingar kan man köra kanske 1 i veckan och det är kul. Maraton är också kul men det blir så lång tid emellan och man förlorar en del viktig träning på varje maraton-lopp man kör. Det är i och för sig det som är charmen men jag börjar känna att det är fler sträckor som jag vill satsa på innan det blir för sent. 3000m och 10000m är de två roligaste. Det ska därför bli skönt att avsluta i Berlin och börja om på en ny kula. De två nya målen blir att få springa inomhus SM på sträckan 3000m samt SM på 10000m nästa sommar som lite turligt går i Borås nära Götet. Maraton kommer förstås finnas med i bilden och jag kommer springa Stockholm nästa år. Däremot kommer mycket av kvaliteten av träningen ligga med fokus på de kortare sträckorna. Sen kom även det där med semester in i bilden. För egen del tyckte jag det var jobbigt att bedriva en strukturerad och seriös träning när jag försöker ta dagen som den kommer och kanske inte vet vad som skall hända härnäst. Har fått inse att det inte är OS man tränar för och att man måste kunna prioritera andra saker ibland. Vi får helt enkelt se vad som händer nästa sommar, det är dock långt dit och innan dess kan jag tillryggalägga många härliga kvalitativa kilometer :)

3000 meter härlig smärta.

Efter en del tävlande på sista tiden, ett ganska hårt Lördagspass 60minuter lättdistans plus 20min i halvmarafart(3:26), och längsta långpasset efter maran i Söndags (31km, skulle egentligen vara 28) var det då dags för nya favoritdistansen. 3000 meter på Vikinglinespelen, på hemmaplan, Källbrinks IP. Man får springa snabbt, man får verkligen ta i och det är över relativt fort. Hur bra som helst.

Detta är mitt blott andra försök på distansen och efter min överraskande goda tid inomhus i vintras(9:03) var jag ganska övertygad om att jag skulle kunna plocka en sub 9 tid denna kväll. Men som med alla distanser när det gäller löpning kan man inte bara plocka hem en tid även fast man är tränad för det. Man behöver också ha ett vältränat pannben eftersom att hur man än vrider och vänder på det är det jobbigt, för alla som försöker göra sitt bästa.

Denna dag (14/8) var jag som brukligt lagom loj och seg i kroppen och inte alls sugen på att köra hårt. Oftast brukar det vara så att kroppen känns allmänt seg men huvudet är på g när det är dags för tävling. Inget att göra så mycket åt, bara att kötta liksom.

Startlistan var ganska god och jag såg några namn som var något snabbare eller ungefär lika snabba som jag. De båda Oxelösunds-killarna från SLK Oxelösund, var där, båda körde 5000m på Enhörna Challange samtidigt som mitt PB sattes för någon vecka sedan. Då hade de 15:10 samt 15:27 så jag tänkte att jag hänger på den lite långsammare ynglingen, Marcus Carlsson(-92), hela vägen så slipper jag göra något jobb alls. Perfekt. Även en Uppsala löpare, Jonatan Alvaeus, kände igen namnet men inte mer än så men jag misstänkte att han skulle vara vass.

Det visade sig att jag var seg denna dag. Han inte reagera när startskottet gick och hamnade mitt i klungan av alla löpare i mitt heat c:a 15-16 stycken. Efter att ha hajat allvaret fick jag gå ut och ta en ytterkurva för att hinna ikapp min tilltänkta lok. Det gick som smort och jag låg bakom och gnetade. Märkte dock att farten mattades lite så utan att tänka alltför mycket gick jag om och drog upp den igen. Tänkte inte missa 9 gränsen igen pga en alltför dålig öppning. Första 1000 metrarna gick efter fartökningen på jämna 3:00. Nu började det bli jobbigt på riktigt. Ensam där framme, alldeles för långt från den andre Oxelösundarn, Andreas Jansson(8:48), fick jag själv stå för farthållningen och tampas mot mina huvud-demoner. Kämpade mig dock igenom den andra kilometern på 3:01. Kände att jag började komma igång samtidigt som jag började bli riktigt trött, konstig tanke men det fanns nu massa  kraft i benen. Bara 2 1/2 varv kvar. Bara att köra. Blev 2 stycken 72or på den 3:e och näst sista 400ingen. 72or på 400 är 3:00 fart vilket ger 9:00 som sluttid. Kanon bara att spurta i mål nu. Drog även detta sista varv ända in på upploppet då de två som legat bakom mig tackade för sig och gick om. I sådana situationen har jag som långdistansare inte mycket att säga till om. Det ska bli bättring på det i höst inför inomhus SM på 3000. Kunde iaf hänga med hyfsat på de sista 100 metrarna mot mål och slänga mig på backen efter målgång. Ingen spykänsla, ingen känsla av att ha maxat total och jag var på benen ganska fort igen. Var väldigt nyfiken på tiden. Försökte räkna när jag gick ut på sista varvet vad jag behövde göra för att komma under 9:00. Huvudet fungerar dock inte riktigt som i normala fall då och jag trodde det var kört. Ja jag var nästan säker. Ställde mig in på att det kanske skulle bli 9:01 någonting i bästa fall, iaf ett PB, det borde jag ju mäktat med. Coachen så inte sådär jätteövertygande glad ut så jag befarade det värsta. Typ, kanske PB i bästa fall. Så jag blev ganska förvånad när jag såg att han knäppt av 8:55. 8:55! Det var en lättnad. Nu hade jag klarat av det. Äntligen under den magiska gränsen. Det visade sig senare att jag gjort sista varvet på 67 sekunder, alltså 5 sekunder under det tempot man måste hålla på 400m för att gå in på 9minuter. Det blev alltså en sista kilometer på 2:55. Så 3:00+3:01+2:55=8:56 vilket var vad det tillslut blev på det officiella resultatet. 8:56'27. Sprang in som 4:a, 3an hade 8:56'01 så jag hängde visst med ganska bra där i spurten ändå. Svårt att ha koll när man springer de sista metrarna mot mål på ett sånt här lopp. Medvetandet är inte riktigt på topp då så att säga.

Hur som helst mycket nöjd med genomförande och resultatet. Bra träning för pannbenet. Borde om jag toppar lite mer och inte gör en 10000m tävling 5 dagar innan kunna skrapa bort ett par sekunder från detta resultat. Men det får nog bli i vinter när jag lagt om träningen och ha fått köra mer mjölksyreträning och kortintervaller. Det ser jag fram emot. Nu är det dock fullt fokus på maran och på Lördag väntar ett mördarpass. Aaaahh denna härliga smärta. :)

7 Veckor kvar och 2 nya Pers

Med bara 7 veckor kvar till Berlin Maraton har träningen nu igen dragit igång på allvar. Kroppen känns äntligen helt återhämtad och passen flyter på en efter en med goda resultat. Så även de bantävlingar som är inplanerade för att få upp speeden i kroppen. Sedan förra inlägget har jag hunnit sprungit både 5000m och 10000m på bana. Båda två har gett  goda resultat och lämnat mig med en del stora förväntningar inför Berlin.

Den 1/8 åkte jag med två klubbkompisar ner till Enhörnas hemmaplan i Södertälje för att avverka 12 1/2 varv på den sköna hårda tartanen i nästintill perfekta förhållanden på den vindkänsliga planen. Efter 15:34 senast på stadion var jag nu inställd på att kunna göra en tid under 15:30. Med en del duktiga löpare på plats och framför allt Enhörnas Patrik Sällstedt borde det finnas en god chans att få en bra rygg att gå på. Var dock inte mentalt inställ på att rulla varven för att nå en sån tid, kände mig seg och trött. Det är som brukligt dock en av de bästa tecknen på att jag har något stort på gång. Gick efter start ut på ett tempo som skulle vara något långsammare än vid förra tävlingen då första km gick på 3:03. Nu blev det dock inte stor skillnad då första gick loss på 3:04. Drog även en liten klunga innehållande Sällstedt och en Oxelösunds kille. Efter den första km gick båda om och Sällsted försvann iväg och jag misstänker att han var sugen på Grahlens tid på Stadion veckan innan då han slog till med ganska fantastiska 15:13. Kilometrarna flöt på och jag låg hela tiden en bit efter de två. Jobbade mig ikapp Oxelösunds-killen och vi växeldrog lite. Hade inte super-koll på tiden men coachen skrek allt som oftast 74 eller 75 på varven vilket innebär ungefär 3:05-3:07 och en sluttid runt 15:30. 3:06 är ju exakt 15:30 så jag kände att nog att det var inom räckhåll. På sista km började vi jobba ikapp herr Sällstedt. De två sista varven blev dock de långsammaste på 76:or och inför sista krävdes ett 71 varv för att gå under. Det räckte precis och jag gjorde ett 70.5 varv och passerade Enhörna-löparen på upploppet. Det blev 15:29.7 på min klocka som också blev den officiella tiden då tidtagningen fallerade just under min målgång, tyvärr. Men coachen var noga med att inte knäppa av för tidigt så det kändes som en trolig tid. Skönt att klara av det mål som vi hade att upp i den sista(?) 5000m för säsongen. Får klura på tidsmål inför sträckan nästa säsong men någonstans ner åt 15:10 borde vara möjligt med ett års träning och ner under 15 som ett långsiktigt mål.

I Torsdags var det då dags för Långlöparnas Kväll. Ett kanonarrangemang även i år och även i år ett fantastiskt startfäll i A-Heatet. Tyvärr för i år hade jag dock inga ryggar att gå på. Planen var att gå ner mot 32:00. Borde ha kapacitet till de med tanke på min 5000m tid från förra veckan. Mustaniemi som nog har samma kapacitet som mig på 10000 skulle dyka upp enligt startlistan men var den enda i A-Heatet som inte kom till start. Visste även att Martin Kjäll-Olsson hade en tid från i år på 32:08 men han satsade högre än så ikväll och gick ut med en för hård öppning för att jag skulle kännas bekväm med den. Istället skulle jag hamna i ett vakuum bakom den gruppen och en grupp, som jag ledde, med Andreas Bergstedt, Enhörna, Colm OCallaghan, Huddinge och Niklas Andersson, Hässelby. Längre fram fanns även Erik Anfält från Örebro som gick ifrån i ett tempo i början som jag inte kände fanns i kroppen. De 2 första km var även de tyngsta och jag började undra hur jag skulle klara av mitt mål. Började även fundera på om sub 33 var möjligt. Växte dock in mer och mer i loppet, som passerades halvvägs på 16:15, 15 sekunder långsammare än tänkt plan. Dock så kändes det nu bättre och bättre och jag lyckade plocka några placeringar fram till mål. Kände mig faktiskt nästan urstark på slutet. Insåg dock att sub-32 loppet var förlorat men jag ville göra en så bra avslutning som möjligt. Kunde efter ett sista 72 varv spurta in på fina nya perset 32:24 med 16:15 på första 5k och 16:09 på sista. Lite besviken och lite nöjd, känner att jag borde kunna plocka 10-20 sekunder på den tiden iaf. var faktiskt inte jätteslut efter loppet. Känns nu helt kanon i kroppen och även i knoppen. Riktigt sugen på att träna och tävla. har nu 3 tävlingar kvar till Berlin vilket är en 3000m nästa vecka på hemmaplan (Källbrink IP) där sub-9 borde vara en självklarhet nu, dvs om jag lyckas återhämta mig tillräckligt mycket efter senaste tävlingen. Sedan blir det 10k landsväg på Platta fina Hälsoloppet och 10000m på ALJ Open sista helgen innan maran. Då borde jag kunna puts mitt nya pers med ett antal sekunder. Sen så smäller det. Den 30 September. Stay tuned!

Här bakom Erik Anfält och före klubbkompisen Colm OCallaghan efter någon kilometer

Ganska fräsch på slutvarvet.

Tillbaka

Har varit tungt för ett tag nu, återhämtningen har gått långsammare än tänkte. Sedan åkte jag på något i vänster lår som farbror doktor på Access Rehab fick ta sig en titt på. Tydligen har jag rumpmuskler som inte aktiveras och då får rygg och lår arbeta mer. Har fått ett sånt där fint rehab/styrke-träningsprogram att köra några gånger i veckan. Bara med pilatesboll. Får köra det mest på jobbet iom att det inte hinns med annars. Måste se kul ut när man ligger där och lyfter bollen(se min arbetsstol) med två ben mot skyn, eller försöker göra armhävningar darrandes som värsta asplövet med benen mot golvet och händerna på bollen. Man är inte stark i de små muskler man fortfarande har i armarna hehe :).

Motivationen har inte varit på topp än så länge, men i takt med att jag kan börja köra som vanligt igen så tar det sig. Dock kan jag inte säga att Berlin Maraton som är om 2 månader är lika lockande och motiverande som Stockholm. Ska dock försöka göra ett försök mot 2:30 iom att klubbkompisen skall ner och göra den satsningen. Det spelar inte så stor roll om det skulle misslyckas. Tror att man måste försöka ett par gånger först och då är det skönt att få erfarenheten.

Just för tillfället är det dock satsning på att komma igång och då tävla mig lite i form. Har 2st 10000m lopp, 1st 10k Landsväg, 1st 3000m och 2st 5000m varav det sista kördes ett igår på Stadion. Det var inte värdens största startfällt men 6 tappra krigare som hade tagit sig till start. Tänkte köra på mot nytt pers, dvs under 15:43 men mitt egentliga mål var att se vart formen stod. Även ångloket Anders Grahl stod på startlinjen men han skulle visa sig bli en för svår motståndare/medtävlare. Han hade väl satt ribban någon stans runt 15:10-15:20 och det skulle bli en allt för snabb öppning. Istället gjorde jag mitt helt egna lopp från start till mål på ett vindstilla Stadion och såg Anders glida ifrån mer och mer för att passera mållinjen på fantastiska 15:14 och jag 20sek senare på sköna 15:34. Pers med 9 sek och nöjd att känna att formen är på g.

Nu är det bara att gneta på med träningen och ta nya tag om en vecka på 5000m på Enhörna Challenge. Förhoppningsvis ska jag med lite draghjälp kunna spränga 15:30-vallen. Ska försöka återkomma om en vecka, med det är mycket nu...