Nytt tillfälligt fokus

Det har nu gått 3 veckor sedan maran och kroppen börjar så sakteliga återhämta sig. Något långsammar än vanligt dock. Kanske inte så konstigt med tanke på vädret under loppet. Lyckades bara mäkta med knappa 2 mil första veckan, 9 den andra och hela 10 senaste veckan. Som sig bör blir man aningen deprimerad efter en mara. Man måste vila och kroppen beter sig inte som vanligt. Då är det bra att ha lite nya mål att sikta in sig på och något annat att tänka på. Turligt då att semester i Norge blev en bra avkoppling och något nytt att fokusera på. Normännen har nmligen något som kallas för backar, där jag spenderar semestern är dem även extra vanliga så några snabbdistanser eller banträning blir det inte tal om men lite styrka i backintervaller och distanser blir det månaga av. Tur också att norrmännen även har något som kallas Motbackelöp. Hittade ett lokalt sådant i Seljord i närheten av Notodden där jag bor. Tänkte att det skulle ju vara en kul utmaning för en maratonlöpare. 4km och 518 höjdmeter kan väl inte vara så jobbigt. Det blev det heller inte rent kontitionsmässigt i alla fall. Dock är mina ben inte så tränade för att klättra. Sedan har vädret inte varit det bäste så det blev nästan samma förhållanden som under Stockholm Marathon. Så det blev mycket lera och slit på vägen upp, dessutom är norrmännen ganska bra på just detta tävlingsmoment. Mötte en ung duktig långskidsåkare så jag fick nöja mig med en andra plats efter att ha dragit i 3,5 av de 4km. Rehaben fortsätter nu här någon veckan till sedan är det hem till gamla svealand för att sätta fokus på 5000m om någon månad. Men jag kan verkligen tänka mig att komma tillbaka och göra om detta tävlingsmoment nästa sommar. Får bara hoppas på lite bättre väder.

Starten har gått.

Straxt efter segraren, Sindre Höyord

Glad men skitig 2:a

Stockholm Maraton 2012: En kurs i överlevnad

Okej vi tar det från början.
Efter att ha suttit och kollat in diverse väderleksprognoser under veckan och hoppats på den som verkade minst miserabel fick man tillslut inse att det här skulle kanske bli de värsta förutsättningarna jag skulle springa ett lopp i (Jämför Los Angeles Marathon 2011). Det vara bara att bita i det sura äpplet, inte fan skulle jag ge upp bara för att vädergudarna inte var på våran sida. Här har man förberett sig i ett år då skulle knappt ett brutet ben och än mindre någon fjantig regnstorm kunna sätta stopp för det.

Mötte upp klubbkamratena på vägen på pendeltåget och det var skönt att kunna skratta gemensamt åt eländet och snacka bort all nervositet. Väl på plats ledde Christian, en van stadion besökare oss upp i skydd på läktaren där vi satt ett tag och begrundade vårt öde. Efter några uppvärmningsvarv inne på stadion bestämde jag mig tillslut för att leta rätt på omklädningsrummen som SM och elitlöpare får använda sig av. Såg Solvikingarnas Mattias Jonsson testa olika klädval ute i regnet längs ena långsidan så jag gissade att det var där någonstans man skulle ta sig in. Väl inne i värmen stötte jag på både honom, hans polare Ragnar Frej från Högby, morsade på Andreas Bergstedt Trångsviken. Såg flera välkända ansikten, Brian Buchtrup, Fredrikshov, Haben Idris Hässelby, Cederic scwhartser, Enhörna, jag det var många man bara set på bild förut. Satt och mös fram till ca 10 minuter innan start då regn-ponchon åkte på och jag begav mig ut i ovädret. Hälsade även för första gången på min klubbkamrat, Catharina Sundelöf, som också sprang i SM klassen.

Väl i fållan var det bara att stå och hoppa och springa lite fram och tillbaka för att hålla värmen. Man var duktigt sugen på att bara komma iväg för att slippa stå där och frysa. Så tillslut gick startskottet och iväg bar det. Kändes lugn och kontrollerat redan från start. Försökte hela tiden köra i ett eget tempo utan att bry mig om andra och klungor. Kanske var ett dumt val såhär i efterhand eftersom jag gick själv över västerbron första varvet och passerade första 10k på 36.43 (3:40 tempo). Här kom Anders Grahl ikapp och förbi. Kändes som ett för snabbt tempo för mig, ville hålla mitt flow. Märkte att han och två av hans klubbkamraten bildade en klunga på en ca 10-12 löpare som konstant var ungefär 100m framför mig.

Vid 19k väntade syrran och morsan för att langa den första gel:en som jag tryckte i mig omgående. Vände straxt därefter upp i motlutet mot halvmarapasseringen och fick här första gången känna på ordentlig motvind. Fram tills nu hade det endast varit blött och kallt. Dock hade låren börjat klaga redan vid 17k, och de gjorde sig mer och mer påminda. Kanske man skulle valt långa tights ändå, fast å andra sidan hade de bara blivit kalla och genomblöta ändå.

Passerande halvan på 1.17.09 (3:40 tempo). Här var nu planen att hålla i så mycket det gick ute på Djurgården och om det kändes bra efter 26 trycka på lite. Orken var det inga problem med, tyvärr blev låren värre och värre och ibland kändes det som att man bara försökte hålla styrfart. Passerade kungsan och fick upp lite speed tack vare alla hjältar som ändock tog sig ut och hejade på oss. Hade här nästan kommit ikapp Grahlen. Vid 32k passeringen fick jag en andra gel langad av Kajsa Berg, som tyvärr inte sprang pga halsfluss. Straxt därefter var jag ifatt Anders och vi växeldrog lite. Kunde knappt se något på Södermälarstrand och det kändes som att sticka in huvudet i ett vattenfall. Av någon konstig anledning blev jag också sömning och sprang och blundade emellanåt. Kämpade mig ändock upp för västerbron där jag fick släppa Anders igen. Fick två gel av en arbetskamrat som sprang ikapp och hejade på mig, tack det var behövligt vid det här laget. Kändes ändock som en seger när man kom upp och hade en rejäl nerförsluta och medvind längs norrmälarstrand. Plockade några löpare här och kom ifatt Grahlen för 3 gången staxt efter T-Centralen. Såg 38k skylten och tyckte att man kunde försöka sig på en lite fartökning. Tror inte det blev så mycket till ökning, men jag tappade nog inte så mycket som jag annars skulle gjort. Mitt mål nu var att inte släppa Grahlen förbi mig en sista gång och kämpade mig upp för Odenplan. Plötsligt hör jag fotsteg och vänder mig om för att se IK Götas Anders Eriksson komma ångades, jäklar vilken fart han hade på slutet. Annars var det rätt mycket samma placeringar i mål. Tog ingen mer eller tappade. Försökte spurta om Brian på upploppet men han svarade 2 gånger på mina försök och jag gick tillslut i mål på det nya personbästa 2:37.40 vilket gav en 24 plats och en 16 plats i SM.

För att runda av det hela är jag trotts allt riktigt nöjd. Mesta av allt med den totala placeringen. Såg dock en hel del stackars Afrikaner som inte tålde vädret, det gick och huttrade eller sprang som om de vore helt groggy. Undrar om dem tänker komma tillbaka nästa år haha. Det blev ett pers med 39 sekunder och jag kan nu skriva 2:37:40 under meritlistan. Det på en ganska backig mara i riktigt skitväder. Känns ändå ganska bra inför höstens mål på Berlin Maraton. Vad målsättningen blir där får jag fundera över men nog borde en tid under 2:35 vara rimligt i alla fall.

Nu är det locket på för träning ett par dagar för min sargade kropp.

Tummen upp vid T-Centralen

Hell March anno 2012

Så är det då snart dag för det jag började satsa på för ungefär ett år sedan. Har inte hunnit känna efter så mycket inför. Det har varit en hel del annat i vägen. Men när jag nu sitter här känner jag någon sorts sorg eftersom jag vet att snart är det över, det jag varje år ser fram emot och som alltid kommer vara en del av mitt liv. Snart är det 364 dagar kvar. Men det ska bli kul, jävligt kul. Har aldrig varit så vältränad förut.

Jag gjorde debut på Lag-SM för två helger sen på sträckan 5000m. Hade varit lite småsjuk veckan innan men visste att jag borde kunna göre ner mot 15:30. Nu var inte kroppen med mig riktigt denna gång och den blev tillslut en 15:43 som jag under omständigheterna är nöjd med. Fick till exempel dra de första 3000 metrarna då de andra verkade går för att plocka poäng åt sitt lag istället för att göra en bra tid. Till råga på allt var det en varm och solig samt blåsig dag så det var inte helt optimalt, men kul. Nästa gång, på DM i Juli ska jag kunna klippa till med en bättre tid.

Har även lyckats att pilla ihop en liten websida till klubben för våra långlöpare så det har tyvärr inte blivit så mycket tid över att skriva här. Men jag är nöjd med resultatet så kolla gärna in http://www.huddingelangdistans.se/.

Men hur går det på Lördag då? Jag det är svårt att säga men 2:35 borde nog finnas där. Har nu c:a 250 mil i benen sen årsskiftet. Ett par bra tävlingar har kunnat avverkas och sjukdom har planerats in i god tid innan maran. Tydligen siktar jag enligt klubben på sub 2:30 redan nu. Men det lämnar jag nog tidigast till Berlin senare i år. Dessutom är inte planen att klara av det i år, gör nog första seriösa satsningen till nästa vår. Men vem vet, kanske kanske.

Har roat mig att kolla igenom startlistan på SM-klassen för lördagen och visst känns det inspirerade att stå med där. Det är många duktiga löpare man kan tampas med eller se försvinna iväg i fjärran. Det är väl några som jag har lite koll på och som man kan tänkas bilda klunga med eller ta rygg på. Dessa herrar har jag lite koll på och tänkte försöka hänga på/hänga av.

• 41 Niklas Andersson
• 42 Erik Anfält
• 43 Andreas Bergstedt
• 49 Anders Eriksson
• 60 Mattias Jonson
• 61 Cédric Schwartzler
• 63 Michael Kälebo
• 71 Marcus W Petersson
• 75 Niklas Sydow
• 81 Mikael Zetterberg
• 82 Anders Österlund

Nu har jag inte allt koll på allas dagsform men eller va de har gjort under våren men lite stalkande på nätet efter resultat har man allt gjort :). Sen får vi se om Anders Grahl ansluter också.

Nu peppar lite inför drabbningen, en Hell March för en Hell March.

Varvet

Pulsen stiger, förväntningarna höjs, man går in i sin bubbla, det är dags för tävling. Det är dags för mitt första Göteborgsvarv, dock inte som löpare. Denna gång fanns det inte i planeringen men i och med att jag befann mig på plats för evenemanget tänkte jag man i alla fall borde beskåda det. Så jag "tvingade" med tjejen (man kan ju muta med glass :)) ut och med kameran i högsta hugg begav vi oss iväg. Vi kom med spårvagn till Linné-platsen några minuter innan start så det blev lite stress innan vi tillslut hittade den blå linjen som är de 21097,5 metrarna. Väntade spänt och det tog inte många minutrar innan man kunde hör applåder och se den första ledarbilen. Sedan kom motorcyklarna med den Kenyanska ledarklungan, straxt därefter kom Adil och sedan Uhrbom och Kleist. Började spana efter mer bekanta ansikten och fick snart syn på Mustaniemi, Mattias Jonson, Anders Grahl med flera. Och så i ett huj var det över. Blev inte så mycket till bilder här. Vi begav oss bort till Linneplatsen igen och började vänta på att löparna skulle komma tillbaka. Varvet är en stor loop så det blev bara två foto-möjligheter. Stod straxt bakom 19km skylten. Kunde avnjuta både glass och sol innan första kenyan kom. Här kunde ja nu åtnjuta bättre möjligheter för fotografering då fältet var utspritt. Såg många lyckliga men plågade löpare. Man var inte långt ifrån att slänga kameran och börja springa, framför allt eftersom ja haft 3 ofrivilliga träningsfria dagar innan. Men jag hade ett "jobb" att göra. För er som vill se resultatet blev det ett litet bildspel som kan avnjutas nedan.

Kungsholmen Runt

Så blev det då dags igen att snurra runt ön kallad kungsholmen. Förra året gjorde jag här mitt första riktiga halvmaraton-lopp. Dvs det första som jag satsat ordentligt på, då blev det pers med nästan 10 minuter. Idag skulle bara halva sträckan avverkas och några jätte-pers skulle det inte bli. Däremot hade jag förhoppningar om att för första gången spräcka 33-gränsen på milen. Gjorde Permiärmilen för någon månad sedan på 33:23 och det dagen efter ett långpass och dessutom utan en känsla av att maxa. Denna gång hade mitt schema innehållit en lite form-toppning tävlingen till ära och jag skulle tom få ledigt på Långpass-Söndagen så det var bara att ösa på.
Lyckades hitta en bra plats i starten så jag slapp springa runt massa löpare som öveskattat sin förmåga i fältet. Kom iväg så bra att det bara var Habe Idris och 2-3 andra före mig efter några hundra meter. Däribland Hässelbylöparen Oscar Majling som gjorde runt 32 och en halv minut på Enhörnas påsksmäll i år så han skulle jag inte ta rygg på. Snart kom även halvgalne Fredrik Uhrbom ångande så han släppte jag också. De två nämnda och en triatlet vid namn Mikael Sahlberg bildade en klunga som konstant låg cirka 50m före så ingen draghjälp där inte och tyvärr fick jag ligga i detta vakuum hela resan lång. Passerade halva sträckan på 16:34 och insåg ganska snabbt att det skulle bli svårt med mitt tidsmål då det var 4sek långsammare än planerat tempo. Blev lurad av snitt-tempot på garminen som visade glädjetider. Totalt blev det 10,13km på den och snitt på 3:16 vilket är 32:40. Andra halvan var ganska backig så där tappade jag 10 sek gentemot mot första. Är ändå ganska nöjd med PB och en 3:e tredjeplats i 10k loppet. Hade dock hoppats på en bit under 33 men det får jag spara tills nästa gång.

Ca 100m efter start. Jag, kycklingen med gråa tights.

Tre veckor

Det har nu gått lite drygt två veckor sen senaste uppdateringen. Det brukar vara så när det händer mycket. Efter senaste fadäsen efter min Norge-vistelse så tog det väl kanske en vecka att komma in i träningen igen. Det blev en vecka med mängd men inte så mycket tryck i benen i de hårdare passen och det var väll att vänta. Blev en tränings-tävlig i slutet av den veckan där jag inte hade så stora förhoppningar, det var nämligen dags för min första terrängtävling i 12Km Terräng-DM ute i Ursvik. Tänkte att det blir nog ett bra pass oavsett placering, ett bra avstamp inför de sista hårda veckorna innan Stockholm Maraton. Det var sisådär 16 anmälda i min klass varav några duktiga killar vid namn, Fredrik Uhrbom, Spårvägen, Niklas Von Sydow, Frerikshof IF och Niklas Andersson Hässelby. Som kanske en del av er vet är Fredrik god för 2:21 på maran, Sydow gjorde 2:29 på vintermaran förra året och Niklas Andersson har 2:31 från Frankfurth i höstas. Dvs en gäng ganska snabba löpare så jag insåg ganska snabbt att man skulle inte hoppas något utav denna tävling rent placeringsmässigt.
Kände mig förutom detta ganska så stabbig i benen så vad som helst egentligen förutom att bryta skulle vara ett stort plus. Valde därför att gå ut så lugnt jag kunde och inte förivra mig i adrenalinruset i början. Kände mig lite dum då jag efter ett varv låg bara c:a 5-10m efter en klunga innehållande nämnda Niklas:ara. Fredrik var det dock ingen som valde att hänga på. Han fick springa sitt eget lopp från början till slut. Kändes dock ganska bra då klungan innehöll även bekantingen Hans Edvardsson från Studenterna som jag slog på premiärmilen. Valde därför att hänga på och se vad detta kunde ge. Det andra varvet liksom det första var ganska liknande, försökte hänga på klungan utan att förta mig eller gå slut. Skulle visa sig vara ett vinnande drag, dock så kändes kroppen inte direkt lättstartad idag men på 3 och 4 varvet blev känslan bättre och bättre och till slut var jag helt plötsligt i ett nafts ifatt klungan. De båda Niklasarna skulle en efter en tappa till min stora förvåning. Så på sista varvet var vi bara 3, Hans, Jag och en Väsby-löpare vid namn Jan Amnéus (Förra årets 3:a). Ut på sista och nu var jag verkligen på G, testade att gå upp och dra lite men båda svarade. Så efter halva sista tyckte jag att det var dags igen, kändes här som att jag sprungit riktigt klokt, tryckte på lite så att jag först gick om Jan och sedan Hans. Hörde hur stegen efter mig lät längre och längre bort. Vågade dock inte se mig om i rädsla av att bli stressad och göra någon dumdristig rusning för tidigt. Så uppför sista stigningen med allt vad jag kunde, spyan nästan i halsen. Väntade några tiotals meter på den långa efterföljande utförslöpan in i mål innan jag kunde slänga en blick bakåt och upptäcka att förföljarna inte var inom synhåll. Gled in 47 sekunder efter Fredrik (som för övrigt hade kört 8km innan och vunnit den också) och 12 före Jan som gick om Hans på slutet. Min första DM medalj (ett finfint silver) var med andra ord inkasserad. Ganska så förvånad men väldigt glad och inspirerande inför framtiden.
Veckan efter blev sen en mängd-vecka där 150 löpta km inkasserades till dagens och för årets 2195 sprugna kilometer. Höjdpunkten var mitt längsta långpass någonsin på lite dryga 41km ute i vackra Lerums-skogar före frukost en magisk solig morgon. Fick i måndags även till ett av mina bättre intervallpass under säsongen då 6x1000m med 2min ståvila skulle avverkas. Detta med ett snitt på min tilltänkta 5km fart under Lag-SM straxt innan Stockholm maraton. Kändes lite si och sådär i kroppen efter Söndagens långpanna samt att solen gassade på eftermiddagen ute i Valhamra utanför Göteborg dit jag fick ta mig med bil för att kunna kör lite banlöpning. Fick dock till 6 fina tusingar trotts att jag gått ut lite väl snabbt på första som sprangs in på straxt under 3:00. Snittet blev dock tillslut 3:03.4. Kan jag hålla det betyder det en skön debut på staxt under 15:20 någonstans. Man kan ju alltid hoppas men det är svårt att veta när det väl står där. Första gången blir ju alltid en lärdom. Hur som haver så har jag räknat på c:a 250mil i år innan årets stora fest, SM i Maraton som jag äntligen fått bekräftelse på att jag är med på (Alltså SM-klassen). Förra året han jag med 183 mil dock inte med samma struktur och ett år maraton-satsning innan. Det kan alltså en ganska kul tillställning för egen del. Har dock satt upp ett godkänt mål (om de yttre förutsättningarna är gynnsamma) och det är PB på sträckan, dvs under 2:38:19. Tränaren tror dock att 2:32 kan vara helt rimligt en bra dag. Blir nog upplägg för en snabbare halva på första (utifrån målfarten som är 2:35) och sedan finns det krafter kvar förhoppningsvis en snabbare eller lika snabb andra halva som jag kan tappa på men ändå klara målet.
Nu är det inte långt kvar. Det börjar nästan pirra lite...

Den sköna resultatlistan från Terräng-DM

Snygga Silverskor :)

Norge och så

Hej dagboken!

Tänkte skicka en liten status uppdatering. Är återvänd till Göteborg efter min Norge vistelse. Det gick bra till en början med massa nya jobbiga/roliga rundor i höjd-meternas tecken. Han med mitt långpass på söndagen som blev nästan 40km istf. 36km, allt innan frukost i underbar soluppgång. Allt flöt å bra. Lite mer sliten i låren än vanligt. Träningsverk faktiskt, det var längesen. Vaknade upp dagen efter med samma känsla i kroppen som inträffade på julafton. Inte sjuk men nästan, väldigt matt i kroppen och ömmande muskler. Vilade naturligtvis vilodagen i måndags men även Tisdagen och Onsdagen. Nu Torsdag ska jag ge mig på ett litet test-löp. Kanske 10k i 5:00-fart om jag får rätt signaler från kroppen. Lite tråkigt men så är det. Kanske är det var kroppen behöver, en liten reboot. Undrar dock vad det beror på. Kanske för mycket att göra och för lite söm kombinerat med mycket träning. Låter troligast.

Får se hur jag gör med persmilen på lördag. Körde 10km tävling i julas efter förra sjukdomen och det gick ju sådär, det var iof inte så farlig att det gick dåligt men jag lutar åt att låta kroppen återhämta sig denna vecka med lite återuppbyggande lugn träning. Skulle dock kroppen repa sig fort och jag känner mig lite piggare till helgen kanske det finns lite hopp iaf. Å andra sidan med tanke på hur sänkt jag kände mig efter Premiärmilen så kanske det är mer ide att låta kroppen ta åt sig lite hård träning kommande vecka. Det kommer fler chanser att göra sub 33 på.

Nu, lite bilder fån vårt kära grannland:

Vid Hytta en solig morgon innan regnet kom.

Hytta från sidan.

Den största kvarvarande Stavkyrkan, Heddal, utanför Notodden.

Eidsborg Stavkyka i Dalen.

Med ett ljus och en kamera kan man skapa konst.

Hoppande ljus i skymningen.