Känns som jag snart skrivit det mesta som går att skriva om säsong 2011. Har nästan överröst den med superlativ. Det har varit minimala motgångar, även om sådana funnits, och kurvan har alltid pekat spikrakt uppåt. Det mesta har faktiskt funkat riktigt bra. Har funnit ett par mara-skor som passade som smäcken. Jag har börjat kunna köra morgonpass utan frukost. Dubbelpass har införts och funkat hur bra som helst. På skadefronten har det inte varit så stora problem och dessa har kunnat tacklats mentalt och fysiskt bra. Jag har helt enkelt funnit en mall som funkar, än så länge. Det blir inga större förändringar på den nästa år.
Det blir inte så mycket mer tankar kring denna säsong så jag avslutar den med att summera lite om de olika tävlingarna och minnen.
Den bästa:
Långlöparnas Kväll - Spännande och utmanande att få tävla med eliten. Perfekt inramning med sensommarväder och PB på milen med 1 minut.
Den roligaste:
Stockholm Maraton - Att få kapa marapersen med en kvart på ett år och inte ta ut sig fullt ut var långt över mina förväntningar. Sedan är Stockholm Maraton alltid Stockholm Maraton med allt vad det innebär i tradition och inramning.
Den sämsta:
Los Angeles Maraton
Slog i och för sig PB här med c:a 3 minuter men att springa sista halvan i iskallt hällregn i näst intill storm plus att ena skosnöret löstes upp med milen kvar är inget som gör det perfekta loppet. Till på köpet blev jag ordentligt nerkyld och fick sitta i 1 timma i sjukstugan.
Den på Island:
Ármannshlaupið - Ett 10k landsvägslopp på Island kryddades av den OS-Kvalande Islänningen Kári Steinn Karlsson (2.17.12 i Berlin, i sin debut). Kom 3:a och fick årets finaste medalj.
Den där jag höll på att missa planet hem:
Frankfurt Marathon - Träffade Mattias Jonsson och hans Solviking-gäng på en efter-maraton-pizza-och-öl. I väntan på att åka till Flygplatsen hem satt vi kvar och ölade ett tag tills det var dags att bege sig. Kanske blev det lite i sista stund och till råga på allt var det strul på tågen. All information var på tyska och vi hittade inte rätt tåg. Tillslut hittade vi dock rätt men ännu mera strul och förseningar. Tillslut bestämde vi oss för taxi men i samma stund som vi skulle kliva av åkte tåget och vi kom fram till flygplatsen och på planet 10 minuter innan avgång. Nästa gång blir det öl på flygplatsen. Usch!
Den som jag vann:
Österåkersmilen - Jag kom, jag sprang, jag segrade. Ja det är ganska enkelt att sammanfatta årets seger. Kul att få springa bakom ledarcykeln, kul att få springa ensam som första löpare på upploppet, kul att få en 1:a pris statyett. Det var ganska mycket kul helt enkelt. :)
Den med vildsvin:
Årets träning - 31Km Långpass genom bornsjöskogar och militärövningsområde. I sommar-ösregregn, genomblöt, med ett skönt flyt och att hamna öga mot öga med ett gäng Vildsvin. Årets upplevelse på träningsfronten.
Monday, January 9, 2012
Tuesday, January 3, 2012
Sylversteloppet
Blir en lite snabb sammanfattning av årets sista löp och säsongen 2012's första. Räknar detta som uppstart inför 2011. Hade som mål att ta mig under 34 minuters gränsen för första gången på ett landsvägs över 10k. Är nog i ganska god form för att klara av det i skrivandes stund. Tyvärr så grusade nog Julafton helgens kroppsliga kollaps det hela. Fick nämligen någon endags-virus eller nånting som gjorde att jag blev sängliggandes. I vilket fall som helst jag har tränat på bra sedan säsongsvilan och träningarna har gått nästan enligt beräkning. Kände mig i kanonform innan just julhelgen. Men men jag fick iaf ett resultat och ett till PB på landsväg. Inte med mycket men dock slog jag Österåkersmilen med 6 sekunder och kan nu skriva 34:22 som nytt rekord. Kan dock inte skylla mitt resultat på varken banan eller vädret. Det var några plusgrader, sol och nästan inga is-fläckar som befarats. Öppnade loppet ganska beskedligt för ett 10k lopp med en km på 3:16. Brukar tycka att jag allt som oftast numera är ganska klok och inte gå med i startruset som alltid uppstår. Där efter klockades kilometrarna på mellan 3:20-3:28 vilket är inom gränsen då 34 minuter på milen innebär 3:24. Allt som oftast är GPS-klockan en glädjemätare och man får lägga på c:a 1-3 sek/km som skulle visa sig när jag gick i mål.
Det var för övrigt väldigt bra standard på loppet. Mitt resultat gav endast en 10:e plats vilket jag dock är nöjd med. Nu är det bara att bryta ihop och komma igen. Jag skall sänka min standard på milen till 34:00-33:30, så är det bara. Jag är färdig med 34-träsket. Ser fram mot träningen som skall ta mig dit och ännu bättre. 2012 är året då jag skall springa under 33 någon gång.
Det var för övrigt väldigt bra standard på loppet. Mitt resultat gav endast en 10:e plats vilket jag dock är nöjd med. Nu är det bara att bryta ihop och komma igen. Jag skall sänka min standard på milen till 34:00-33:30, så är det bara. Jag är färdig med 34-träsket. Ser fram mot träningen som skall ta mig dit och ännu bättre. 2012 är året då jag skall springa under 33 någon gång.
 |
| Snyggare kan ingen vara :) |
Tuesday, December 27, 2011
Omotiverad
Varit ett tag sen jag skrev sist. Det har känts ganska träget ett tag nu och det har blivit någon slags säsongsvila även här på bloggen. Om man skall summera senaste tiden så är det uppstart. En trög sådan som började med hälseneinflammation i 3-4v som bestod av mycket crosstraining. HAIS-gruppen har nu börjat köra inomhus-intervaller på Tisdagar och Torsdagar. Tog det lite lugnt även där men känner mig nära fas igen. Det tog dock en abrupt vändning efter ett superpass i Torsdags då min kropp, efter en långintervall, på självaste julafton mer eller mindre kapsejsade, så det blev liksom ingen julafton. Är på bättringsvägen nu så nyårsloppet i Göteborg som varit fokus ett tag nu ska inte vara i fara. Tar det dock lugnt fram tills dess och hoppas kunna inkassera ett färsk pers. på 10k landsväg om banan inte ter sig alltför brutal. Hoppas på 10+, ingen snö och vindstilla. Vindstilla i Göteborg, kanske en önskedröm dock.
Sen vänder det och jag kan börja blicka mot nästa säsongs mål... 2:38->2:35 i Stockholm. Damn! jag längtar.
Monday, November 21, 2011
Jag är en vanemänniska.
Förra veckan började med morgonjogg. Härligt att börja komma igång igen. Lite sliten fortfarande i kroppen. Hade en känning i vänster fot, närmare bestämt hälsenan. Tänkte att det är nog bara lite sveda och värk i kombination med kylan. Körde således Tisdagens morgonpass på band. Tyvärr hade problemet förvärrats men jag kunde dock avsluta en kort lugn 8km-are. Efter snack med tränare kom vi fram till att köra Crosstrainer några dagar och sedan testa igen. Sagt och gjort.
Alternativ träning är dock inget jag ser framemot direkt. Men men, fick köra lite på känn och utgå från pulsen som i detta nu ganska lätt skenar iväg efter 2 veckors vila. Iaf, släpade mig till sats och drog av ett intervallpass 5x2min @ HR ~160. Funkade riktigt bra och det var inte så hemskt som jag föreställt mig. Onsdagen blev också CT men nu ett lugnare pass och så skulle jag testa hälsenan på Fredag med en dags extra vila på Torsdagen. Kände mig dock inte riktigt 100 och körde ett till CT-pass. Det var nu jag började upptäcka att det här var ju inte så farligt. Så för att vara helt helt säker blev det även CT på Lördag och Långpanna på Söndag (90min). Det är nästan så jag ser fram emot nästa gång.
Jag vet och har insett förut att jag är en vanemänniska. Det spelar egentligen ingen roll vad det är så länge det funkar och jag kan genomföra det fastnar jag überlätt för saker som upprepas och upprepas. Det är samma sak med löpningen. Det har varit så med många saker i mitt liv. Om det så än må ha varit samla på frimärken eller lära sig fotografera. Risken är att man kör slut på intresset och motivationen. Jag inser att det är risken med löpningen också. Något som är lite oroande men som det känns nu, inte så troligt, men jag måste ändå vara uppmärksam. Min flickvän påpekade för mig när jag pratade om att sälja min fotoutrustning att det var dumt. Detta eftersom att man kanske slutar med löpningen någon dag, frivilligt eller ofrivilligt. Står man då där och har löpning som enda fritidsintresse blir man en fågelholk med båda händerna i fickan. Det kan också vara det som får mig att fortsätta med satsningen så länge jag verkligen känner för det och vill. Så bli inte förvånade om ni får se lite flera bilder på bloggen i framtiden. Förhoppningsvis från lite löptävlingar men även lite annat smått och gott.
Spring snyggt och spring för att det är kul. Men glöm inte bort allt det andra.
Alternativ träning är dock inget jag ser framemot direkt. Men men, fick köra lite på känn och utgå från pulsen som i detta nu ganska lätt skenar iväg efter 2 veckors vila. Iaf, släpade mig till sats och drog av ett intervallpass 5x2min @ HR ~160. Funkade riktigt bra och det var inte så hemskt som jag föreställt mig. Onsdagen blev också CT men nu ett lugnare pass och så skulle jag testa hälsenan på Fredag med en dags extra vila på Torsdagen. Kände mig dock inte riktigt 100 och körde ett till CT-pass. Det var nu jag började upptäcka att det här var ju inte så farligt. Så för att vara helt helt säker blev det även CT på Lördag och Långpanna på Söndag (90min). Det är nästan så jag ser fram emot nästa gång.
Jag vet och har insett förut att jag är en vanemänniska. Det spelar egentligen ingen roll vad det är så länge det funkar och jag kan genomföra det fastnar jag überlätt för saker som upprepas och upprepas. Det är samma sak med löpningen. Det har varit så med många saker i mitt liv. Om det så än må ha varit samla på frimärken eller lära sig fotografera. Risken är att man kör slut på intresset och motivationen. Jag inser att det är risken med löpningen också. Något som är lite oroande men som det känns nu, inte så troligt, men jag måste ändå vara uppmärksam. Min flickvän påpekade för mig när jag pratade om att sälja min fotoutrustning att det var dumt. Detta eftersom att man kanske slutar med löpningen någon dag, frivilligt eller ofrivilligt. Står man då där och har löpning som enda fritidsintresse blir man en fågelholk med båda händerna i fickan. Det kan också vara det som får mig att fortsätta med satsningen så länge jag verkligen känner för det och vill. Så bli inte förvånade om ni får se lite flera bilder på bloggen i framtiden. Förhoppningsvis från lite löptävlingar men även lite annat smått och gott.
Spring snyggt och spring för att det är kul. Men glöm inte bort allt det andra.
Wednesday, November 16, 2011
Säsong 2011: Hur tränade jag?, del 2
Kan ju börja med att konstatera att årsmängden från 2010 till 2011 har åtminstonde fördubblats. Från 200 mil till minst 410mil. Maxveckan 2010 låg på 7 mil och i år 17. Ett ganska stort steg framåt, kanske för stort egentligen. Men då räknar jag inte med all innebandy från 2010 och det kunde vara upp till 5 gånger i veckan. Efter maran 2010 bedrevs en ganska lugn sommar och höst, två månader var nere på 0-sträcket. Utan mål och motivation, Stockholm var ju iof bokad sedan länge men ganska långt bort. Brukade förut oftast påbörja träningen tidigast 4 månader innan. På hösten bestämdes att hela familjen skulle åka och hälsa på syster och familj i Los Angeles på vårkanten, närmare bestämt Mars. Det i samband med Los Angeles Marathon, 20/3. Mitt nya mål för 2011 var att komma under nästa milstolpe, 2:50 på maran och kvalificera sig till NY marathon. Nu är det så att de två senaste vintrarna har varit som man brukar säga, varga-vintrar. Snön kom väl i oktober 2010 och låg kvar till april 2011, i Stockholmstrakten. Tröttnade på att sladda runt i bland all slask och och is på mina rundor kring Söder och bestämde mig för att skaffa gymkort och bedriva större delen av träningen på löpband. Sagt och gjort köpte ett träningskort som skulle räcka fram till maran. Lite gambling var det eftersom jag aldrig sprungit på ett sådant och speciellt eftersom det blev väldigt få träningar på barmark från nyår och fram. Utan direkt plan och kunskap om träningsupplägg försökte jag iaf komma på något som skulle funka för att ta mig under 2:50 redan här. Det här var mitt planerade vecko-upplägg:
Måndag 20km i 4:00 - 4:10 fart
Tisdag 20km i 4:00 - 4:15 fart
Onsdag 30-34km i 4:30 fart
Torsdag 10-15km i återhämtnigs fart - 5:00
Fredag morgon intervaller a 8x1000 i 3:30 fart med 200m Joggvila i 4:30 samt upp och nerjogg i 3km resp 2km
Lördag 10km lugnt på barmark, ca 4:30-4:40 (valbar)
Söndag 10km lugnt på barmark, ca 4:30-4:40 (valbar)
Nu blev det inte riktigt så men jag försökte iaf få med en snabb 20km (i 4:00 tempo), ett långpass på 30km eller längre (i 4:30 tempo) och ett 1000ings-intervall-pass (8x1000 i 3:30 tempo). Resten var lite mer flytande. Detta upplägg resulterade i ett nytt PB med 3 minuter i LA, alltså målet inte nått.
Efter hemkomst fortsatte jag på denna bana och klämde även in den årliga traditionen Vasaloppet Öppet Spår (utan en enda mil skidträning). Vartefter snön började försvinna blev det fler och fler pass utomhus men fortsatte även med träningen på löpband ända fram till Stockholm Maraton. Den här gången var jag bättre tränad och var ganska säker på att 2:50-vallen var inom räckhåll. Det var med ganska stor förvåning jag utan jättestor ansträningning tog mig i mål på 2:44:58 (Ja det var ju jobbigt men inte som Frankfurth).
Träninen fram till stockholm(från årsskiftet) har nog bedrivits till 50% på löpband och 50% utomhus. Den mesta utomhusträningen var alsfaltsbaserad. Märkte att jag bara älskar att ligga och mala på långa raka svarta rakstäckor och kom att finna ett par sådana i Västeråstrakten där jag kunde bedriva mycket mängd.
Efter Stockholm tog jag så kontakt med Huddinge AIS, för jag hade sett dessa löpare på diverse tävlingar och så ligger det lämpligt nära mig. Blev refererade till en kille som senare skulle bli min tränare. Nu började jag träna på bana för första gången med Huddinges Långdistanssektion. Det blev 1-2 ggr i veckan banintervaller. Utöver detta körde jag som vanligt själv med mitt till tänkta upplägg med en intervall, ett långpass och ett tempopass i veckan. Fram åt höstenkanten började veckomängderna skena iväg och sista månaden och veckan på egen hand slutade på 586km resp. 168km. Båda mängd PB för mig. Som tur var fick jag hjälp av min nuvarande tränare och han lade nu upp ett tränings-schema för mig och det var guld värd för annars hade jag bara försök slå mig själv på varje träningspass och mängd i vecka och månad. Det hade nog inte slutat så bra om det fortsatt så.
Nu fick jag ett personligt skrivet schema från Augusti med Frankfurth maraton som mål och Stockholm Halvmarathon som halvmarauppvärmare innan. Tänkte att andra kanske är intresserade så därför bifogar jag detta schema för alla som vill knåpa ihop sitt eget mara-program. Vill dock varna att några av dessa träningar är väldigt påfrestande för kroppen och bör inte göras för ofta. Ställ gärna frågor om ni har.
Träningsupplägg Aug - Okt (Frankfurth Marathon)
Lite övriga reflektioner.
Varför har det då gått så bra som det har gjort? Ja det kan man ju tvista om men vissa saker kan jag dock tänka spelat en stor roll i sammanhanget. Jag har och har alltid haft en bra grund. Från 7-20 års ålder höll jag på med hockey och fotboll om vartannat. Sedan tog innebandyn och löpningen vid. Inga som helst ambitionsnivåer på varken eller. Dock har jag sprungit maran i Stockholm varje år sedan 1998 och kört Vasaloppet och Stockholm halvmaraton nästan varje år också. Det i kombination med ganska mycket lirande på korpnivå i innebandy de senaste åren har nog hjälp mig att få en bra grund och en stark motor. Har som sagt ingen problem med motivationen, de kallade mig faktiskt för maraton mannen när jag spelade innebandy dock inte för att jag sysslade med löpning utan spelade så pass mycket. Har även för vana att gå så mycket jag kan. Tar helst aldrig rulltrappa eller buss till Pendeltåget.
Skillnaden mellan Löpband och Barmark har jag svårt att beskriva. Tror och tycker att båda funkar för mig. Framförallt är det skönt att kunna springa på riktigt när det är snö ute. Däremot upplever jag Intervallerna som svårare. Om det beror på luften i lokalen, felkallibrerade löpband eller att det bara är svårare när jag kör hårda pass vet jag ej. Håller nätt och jämt 3:28 fart (17.3km/h) på banden och på bana snittar jag nog 3:14-3:16 ganska lätt..
En annan nyttig lärdom det här året är att tävlingsträna, dvs att köra vissa tävlingar utan att gå för PB. Det är för att kunna få till riktigt bra tempopass eller snabbdistanser. De enda lopp som jag såhär i efterhand känner att jag fick ut max på var Frankfurt Maraton, Långlöparnas kväll och Bålstaloppet. Sedan låter jag det vara osagt om resten var halvdana insattser eller tävlingsträningar.
Använder numera nästan hela tiden en pilatesboll som stol. Hade förut vanlig stol och en hel del problem med ergonomin i den. Ett tag var det massa axelont, sen ryggont, men har sedan switchen inga problem längre. Vill inbilla mig att det är ganska bra träning för bålen och hela ryggen då man automatiskt tvingas sitta rakt utan stöd och samtidigt aldrig sitter helt stilla.
Måndag 20km i 4:00 - 4:10 fart
Tisdag 20km i 4:00 - 4:15 fart
Onsdag 30-34km i 4:30 fart
Torsdag 10-15km i återhämtnigs fart - 5:00
Fredag morgon intervaller a 8x1000 i 3:30 fart med 200m Joggvila i 4:30 samt upp och nerjogg i 3km resp 2km
Lördag 10km lugnt på barmark, ca 4:30-4:40 (valbar)
Söndag 10km lugnt på barmark, ca 4:30-4:40 (valbar)
Nu blev det inte riktigt så men jag försökte iaf få med en snabb 20km (i 4:00 tempo), ett långpass på 30km eller längre (i 4:30 tempo) och ett 1000ings-intervall-pass (8x1000 i 3:30 tempo). Resten var lite mer flytande. Detta upplägg resulterade i ett nytt PB med 3 minuter i LA, alltså målet inte nått.
Efter hemkomst fortsatte jag på denna bana och klämde även in den årliga traditionen Vasaloppet Öppet Spår (utan en enda mil skidträning). Vartefter snön började försvinna blev det fler och fler pass utomhus men fortsatte även med träningen på löpband ända fram till Stockholm Maraton. Den här gången var jag bättre tränad och var ganska säker på att 2:50-vallen var inom räckhåll. Det var med ganska stor förvåning jag utan jättestor ansträningning tog mig i mål på 2:44:58 (Ja det var ju jobbigt men inte som Frankfurth).
Träninen fram till stockholm(från årsskiftet) har nog bedrivits till 50% på löpband och 50% utomhus. Den mesta utomhusträningen var alsfaltsbaserad. Märkte att jag bara älskar att ligga och mala på långa raka svarta rakstäckor och kom att finna ett par sådana i Västeråstrakten där jag kunde bedriva mycket mängd.
Efter Stockholm tog jag så kontakt med Huddinge AIS, för jag hade sett dessa löpare på diverse tävlingar och så ligger det lämpligt nära mig. Blev refererade till en kille som senare skulle bli min tränare. Nu började jag träna på bana för första gången med Huddinges Långdistanssektion. Det blev 1-2 ggr i veckan banintervaller. Utöver detta körde jag som vanligt själv med mitt till tänkta upplägg med en intervall, ett långpass och ett tempopass i veckan. Fram åt höstenkanten började veckomängderna skena iväg och sista månaden och veckan på egen hand slutade på 586km resp. 168km. Båda mängd PB för mig. Som tur var fick jag hjälp av min nuvarande tränare och han lade nu upp ett tränings-schema för mig och det var guld värd för annars hade jag bara försök slå mig själv på varje träningspass och mängd i vecka och månad. Det hade nog inte slutat så bra om det fortsatt så.
Nu fick jag ett personligt skrivet schema från Augusti med Frankfurth maraton som mål och Stockholm Halvmarathon som halvmarauppvärmare innan. Tänkte att andra kanske är intresserade så därför bifogar jag detta schema för alla som vill knåpa ihop sitt eget mara-program. Vill dock varna att några av dessa träningar är väldigt påfrestande för kroppen och bör inte göras för ofta. Ställ gärna frågor om ni har.
Träningsupplägg Aug - Okt (Frankfurth Marathon)
Lite övriga reflektioner.
Varför har det då gått så bra som det har gjort? Ja det kan man ju tvista om men vissa saker kan jag dock tänka spelat en stor roll i sammanhanget. Jag har och har alltid haft en bra grund. Från 7-20 års ålder höll jag på med hockey och fotboll om vartannat. Sedan tog innebandyn och löpningen vid. Inga som helst ambitionsnivåer på varken eller. Dock har jag sprungit maran i Stockholm varje år sedan 1998 och kört Vasaloppet och Stockholm halvmaraton nästan varje år också. Det i kombination med ganska mycket lirande på korpnivå i innebandy de senaste åren har nog hjälp mig att få en bra grund och en stark motor. Har som sagt ingen problem med motivationen, de kallade mig faktiskt för maraton mannen när jag spelade innebandy dock inte för att jag sysslade med löpning utan spelade så pass mycket. Har även för vana att gå så mycket jag kan. Tar helst aldrig rulltrappa eller buss till Pendeltåget.
Skillnaden mellan Löpband och Barmark har jag svårt att beskriva. Tror och tycker att båda funkar för mig. Framförallt är det skönt att kunna springa på riktigt när det är snö ute. Däremot upplever jag Intervallerna som svårare. Om det beror på luften i lokalen, felkallibrerade löpband eller att det bara är svårare när jag kör hårda pass vet jag ej. Håller nätt och jämt 3:28 fart (17.3km/h) på banden och på bana snittar jag nog 3:14-3:16 ganska lätt..
En annan nyttig lärdom det här året är att tävlingsträna, dvs att köra vissa tävlingar utan att gå för PB. Det är för att kunna få till riktigt bra tempopass eller snabbdistanser. De enda lopp som jag såhär i efterhand känner att jag fick ut max på var Frankfurt Maraton, Långlöparnas kväll och Bålstaloppet. Sedan låter jag det vara osagt om resten var halvdana insattser eller tävlingsträningar.
Använder numera nästan hela tiden en pilatesboll som stol. Hade förut vanlig stol och en hel del problem med ergonomin i den. Ett tag var det massa axelont, sen ryggont, men har sedan switchen inga problem längre. Vill inbilla mig att det är ganska bra träning för bålen och hela ryggen då man automatiskt tvingas sitta rakt utan stöd och samtidigt aldrig sitter helt stilla.
Friday, November 11, 2011
Säsong 2011: Vad kan bli bättre?, del 1
Jag har svårt att titta tillbaka på säsongen och se något egentligt negativt med den. Gör man pers, eller tangerar, på alla lopp utom ett(som jag ändå inte fick göra det på) kan man inte vara annat än nöjd. En liten ransakning av vad som inte funkade till 100% och hur man kan skulle kunna göra för att nå dit kan dock vara på sin plats. Ska man ändå satsa på att få ut max av sin träning skadar det ju inte att försöka se det hela genom negativa glasögon för att vända det man hittar till något positivt.
Efter min 4:e förkylning detta år, lika många som året innan, men säkerligen minst 3 mer än 2009 och alla år innan dess, har jag förstått att något är fel. Jag vet att direkt efter hårda träningspass är en imunförsvar som mest utsatt, att stoppa i sig något så fort som möjligt efter sånna träningspass är viktigt. Min medicin väldigt stark Oboy. Även viktigt är att sova och äta ordentligt. Äta bra kost är jag ganska bra på men sova kan ta lite strykt. Har köpt sådana här mineral/vitamin-tabletter på apoteket(MittVal sport) men varit lite slarvig emellanåt att ta dem. Oftast för att jag helt enkelt glömmer bort att de är i min väska som jag har med överallt. Får helt enkelt köpa ett gäng och ställa ut lite överallt. Hemma, på jobbet, hos tjejen och päronen. Sömnen har som sagt blivit lite lidande ibland. Har helt enkelt lite svårt att gå och lägga mig i tid på kvällarna. Krävs jag blir hårdare på den punkten.
-Fix: Sova mer, Köpa mer kosttillskotts-tabletter.
Den enda skadan som har uppstått är Compartment syndrome. Först på vänster och sen på vänster vad(insida). Det gick helt okej när jag körde lite alternativ träning och sedan tejpade med sportejp kunde jag köra löpträning ganska så fort igen.
-Fix: Alternativ träning, Vila.
Kaffe har även varit en av mina svaga punkter. Det blir säkerligen en 6-7 koppar om dagen. Tror det var detta som påverkade mina sura uppstötningar i samband med längre hårdare träning. Efter lite experimenterande med mat innan träning har jag märkt att kaffe är ok på morgonen, även om jag tränar då, men inte under dagen om träning sker på kvällen.
-Fix: Mindre kaffe, Mer grönt te.
Vila är något jag inte klarar av så bra. Jag är till naturen en ganska slö människa. Jag märker nu när säsongsvilan är i sluttampen att falla för slappmongot i mig är ganska enkelt. Man kanske ställer sig frågan en och två gången varför man väljer en svettig och plågsam lång stund på ensliga små skogsvägar framför en varm och go soffa.
-Fix: Finns inget, bara vetskapen om hur mycket bättre det känns efter ett träningspass än om jag inte tränade.
Det sista är att jag upptäckt att för varje tävling som passerats och varje personligt rekord som tagits har det haft mindre och mindre betydelse eftersom man blir så van vid det tillslut. Har liksom inte blivit så själaglad eller svävat på moln varje gång. Inte det minsta. Inte som när jag tog 3-timmars gränsen för första gången på maran. Jag har helt enkelt blivit lite bortskämd och avtrubbad av det i år. Kanske är det i mångt och mycket att få slå sina tidigare rekord som driver mig till nya mål och nya utmaningar men jag hoppas att det inte bara är det för i så fall blir jag väldigt orolig när dipparna i resultatet kommer. För de kommer att komma.
-Fix: Ta löpning för va det är. Livet handlar inte bara om löpning även om man kan ta sig springades igenom det.
En liten slutsats:
Kan av detta dra slutsaten att långdistanslöpning har blivit mitt nya obsession och för att inte urvattna mitt intresse ska jag försöka vårda det väl. Jag får inte glömma varför jag för första gången började springa för en sisådär 15 år sedan. Jag måste också vara väldigt lyhörd på kroppens signaler och lära mig vad de betyder och agera därefter. Ganska så enkelt och självklart men inte lika enkelt att följa.
Efter min 4:e förkylning detta år, lika många som året innan, men säkerligen minst 3 mer än 2009 och alla år innan dess, har jag förstått att något är fel. Jag vet att direkt efter hårda träningspass är en imunförsvar som mest utsatt, att stoppa i sig något så fort som möjligt efter sånna träningspass är viktigt. Min medicin väldigt stark Oboy. Även viktigt är att sova och äta ordentligt. Äta bra kost är jag ganska bra på men sova kan ta lite strykt. Har köpt sådana här mineral/vitamin-tabletter på apoteket(MittVal sport) men varit lite slarvig emellanåt att ta dem. Oftast för att jag helt enkelt glömmer bort att de är i min väska som jag har med överallt. Får helt enkelt köpa ett gäng och ställa ut lite överallt. Hemma, på jobbet, hos tjejen och päronen. Sömnen har som sagt blivit lite lidande ibland. Har helt enkelt lite svårt att gå och lägga mig i tid på kvällarna. Krävs jag blir hårdare på den punkten.
-Fix: Sova mer, Köpa mer kosttillskotts-tabletter.
Den enda skadan som har uppstått är Compartment syndrome. Först på vänster och sen på vänster vad(insida). Det gick helt okej när jag körde lite alternativ träning och sedan tejpade med sportejp kunde jag köra löpträning ganska så fort igen.
-Fix: Alternativ träning, Vila.
Kaffe har även varit en av mina svaga punkter. Det blir säkerligen en 6-7 koppar om dagen. Tror det var detta som påverkade mina sura uppstötningar i samband med längre hårdare träning. Efter lite experimenterande med mat innan träning har jag märkt att kaffe är ok på morgonen, även om jag tränar då, men inte under dagen om träning sker på kvällen.
-Fix: Mindre kaffe, Mer grönt te.
Vila är något jag inte klarar av så bra. Jag är till naturen en ganska slö människa. Jag märker nu när säsongsvilan är i sluttampen att falla för slappmongot i mig är ganska enkelt. Man kanske ställer sig frågan en och två gången varför man väljer en svettig och plågsam lång stund på ensliga små skogsvägar framför en varm och go soffa.
-Fix: Finns inget, bara vetskapen om hur mycket bättre det känns efter ett träningspass än om jag inte tränade.
Det sista är att jag upptäckt att för varje tävling som passerats och varje personligt rekord som tagits har det haft mindre och mindre betydelse eftersom man blir så van vid det tillslut. Har liksom inte blivit så själaglad eller svävat på moln varje gång. Inte det minsta. Inte som när jag tog 3-timmars gränsen för första gången på maran. Jag har helt enkelt blivit lite bortskämd och avtrubbad av det i år. Kanske är det i mångt och mycket att få slå sina tidigare rekord som driver mig till nya mål och nya utmaningar men jag hoppas att det inte bara är det för i så fall blir jag väldigt orolig när dipparna i resultatet kommer. För de kommer att komma.
-Fix: Ta löpning för va det är. Livet handlar inte bara om löpning även om man kan ta sig springades igenom det.
En liten slutsats:
Kan av detta dra slutsaten att långdistanslöpning har blivit mitt nya obsession och för att inte urvattna mitt intresse ska jag försöka vårda det väl. Jag får inte glömma varför jag för första gången började springa för en sisådär 15 år sedan. Jag måste också vara väldigt lyhörd på kroppens signaler och lära mig vad de betyder och agera därefter. Ganska så enkelt och självklart men inte lika enkelt att följa.
Tuesday, November 8, 2011
En vecka i degens tecken.
En vecka har gått och jag har endast fått in ett träningspass. Det beror mest på en säsongsvila på 2 veckor men även att sjukdom har tagit över min kropp. Den här tiden har fått mig att fundera lite, av det som varit och det som skall komma. Vad som funkat och vad som inte funkar. Det är många tankar som vill ut men jag vet inte riktigt på vilket sätt. Därför har jag skissat lite på kommande inlägg så jag kan precisera mina funderingar. Här är det i alla fall.
Säsong 2011: Vad kan bli bättre?, del 1
Kritisera och fundera på förändringar av det som inte funkat.
Säsong 2011: Vad gjorde jag bra?, del 2
Vad var bra och funkade för mig?
Säsong 2011: Hur tränade jag?, del 3
Summering av träning jag gjort och hur det har funkat.
Säsong 2011: Tävlingssummeing?, del 4
Utvärdering av säsongens tävlingar.
Los Angeles Maraton:
Ett försenat referat (Bloggen fanns inte då)
Säsong 2012: Plannering
What to do?
Få se om jag orkar skriva allt det här men det känns i alla fall bra när man har en plan.
Säsong 2011: Vad kan bli bättre?, del 1
Kritisera och fundera på förändringar av det som inte funkat.
Säsong 2011: Vad gjorde jag bra?, del 2
Vad var bra och funkade för mig?
Säsong 2011: Hur tränade jag?, del 3
Summering av träning jag gjort och hur det har funkat.
Säsong 2011: Tävlingssummeing?, del 4
Utvärdering av säsongens tävlingar.
Los Angeles Maraton:
Ett försenat referat (Bloggen fanns inte då)
Säsong 2012: Plannering
What to do?
Få se om jag orkar skriva allt det här men det känns i alla fall bra när man har en plan.
Subscribe to:
Posts (Atom)